Yerusalem Ne Yuda Atemmu
1Afei hwɛ, Awurade,
Asafo Awurade,
rebegyae nea ɔde ma
wɔ Yerusalem ne Yuda nyinaa:
aduan ne nsu a ɔde ma wɔn nyinaa.
2Dɔmmarima ne akofo,
otemmufo ne odiyifo,
nkɔmhyɛni ne ɔpanyin,
3aduonum so panyin ne nea ɔwɔ dibea,
ɔfotufo, odwumfo nyansafo ne nkaberekyerefo onifirifo.
4“Mede mmerantewa bɛyɛ wɔn nnwuma so mpanyimfo;
na mmofra adi wɔn so.”
5Nnipa bɛhyɛ wɔn ho wɔn ho so,
ɔbarima betia ɔbarima, ɔyɔnko betia ne yɔnko.
Mmabun bɛsɔre atia wɔn mpanyimfo,
apapahwekwa betia onuonyamfo.
6Ɔbarima beso ne nuanom mu baako mu
wɔ nʼagya fi aka se,
“Wowɔ atade, bɛyɛ yɛn dikanfo;
wɔ kurow a adan mmubui siw yi so.”
7Nanso da no ɔbɛteɛ mu se,
“Minni nea mede bɛyɛ.
Minni aduan anaa ntama wɔ me fi;
mfa me nyɛ nnipa no so kannifo.”
8Yerusalem retɔ ntintan,
Yuda rehwe ase;
wɔn nsɛm ne nneyɛe tia Awurade.
Wommu nʼanuonyam a ɛwɔ wɔn mu no.
9Sɛnea wɔn anim te no di adanse tia wɔn;
wɔda wɔn bɔne adi te sɛ Sodom;
wɔmmfa nsie.
Nnome nka wɔn!
Wɔakɔfa amanehunu aba wɔn ho so.
10Ka kyerɛ atreneefo se ebesi wɔn yiye,
efisɛ wobedi wɔn nneyɛe so aba.
11Nnome nka amumɔyɛfo!
Amanehunu wɔ wɔn so!
Wobetua wɔn nea
wɔn nsa ayɛ no so ka.
12Mmabun hyɛ me nkurɔfo so,
mmea di wɔn so.
Me nkurɔfo, mo akwankyerɛfo ma moyera;
wɔma moman fi ɔtempɔn no so.
13Awurade tena ase wɔ nʼasennii.
Ɔma ne mu so bu nkurɔfo no atɛn.
14Awurade bu atɛn
de tia ne nkurɔfo mpanyimfo ne akannifo se,
“Mo na moasɛe me bobeturo;
apoobɔde a efi ahiafo nkyɛn wɔ mo afi mu.
15Ase ne dɛn nti na modwerɛw me nkurɔfo
na mode ahiafo anim twitwiw fam?”
Sɛnea Asafo Awurade se ni.
16Awurade kasa se,
“Sion mmabea yɛ ahantan;
wɔnantew toto wɔn kɔn,
wɔdeda wɔn ani akyi,
wotutu wɔn anammɔn ntiantia,
na wɔn anan ase nkaa gyigye.
17Enti Awurade bɛma tikuru abegu Sion mmea ti ho.
Awurade bɛma wɔn ti so apa.”
18Da no Awurade beyiyi wɔn afɛfɛde: nkaa, ntamabamma ne kɔnmuade, 19asokaa, nkapo ne nkataanim, 20Wɔn mmotiri, anan ase ntweaban, nkyekyeremu, nnuhuam ntoa ne nkabere, 21nsɔwano mpɛtea ne hwenem nkaa, 22ntade atenten pa, nguguso tiaa a enni nsa, ntade yuu ne sika nkotoku; 23nhwehwɛ, sirikyi ntade, tinwi so nkaa ne mmati so nguguso.
24Nkabɔne besi nea ɛyɛ huam anan mu;
ntampehama besi nkatakɔnmu anan mu;
ti a ɛso apa besi tinwi a wɔasiesie anan mu;
atweaatam besi ntama pa anan mu;
honam ani atwaatwa besi ahoɔfɛ anan mu.
25Wo mmarima bɛtotɔ afoa ano,
wʼakofo wɔ ɔko mu.
26Sion apon betwa adwo, adi awerɛhow;
onnibi, ɔbɛtena fam.
Guds straff över Juda och Jerusalem
1Se, Herren, härskarornas Herre,
ska ta ifrån Jerusalem och Juda
allt stöd och alla tillgångar,
all tillgång på mat
och all tillgång på vatten,
2hjältar och krigare,
domare och profeter,
spåmän och äldste,
3lägre befäl och högt uppsatta,
rådgivare, hantverkare och trollkarlar.
4”Jag ska ge dem pojkar till furstar,
och godtycke ska regera över dem.”
5Bland folket ska man förtrycka varandra,
var och en sin nästa,
unga ska sätta sig upp mot de äldre
och ringa mot högt uppsatta.
6Då ska en man ta tag i sin bror i sin fars hus och säga:
”Du som har en mantel,
bli du vår ledare
och ta hand om denna ruinhög.”
7Då ska han ropa:
”Jag kan inte vara till någon hjälp!
I mitt hus finns varken mat eller mantel!
Gör inte mig till ledare för folket.”
8Jerusalem vacklar och Juda faller
därför att de i ord och handling har vänt sig mot Herren,
i uppror mot hans härlighet.
9Deras uppsyn vittnar mot dem.
De breder ut sin synd som Sodom,
de döljer inget.
Ve dem!
De har dragit olycka över sig själva.
10Men säg till den rättfärdige
att det går honom väl.
De rättfärdiga ska få njuta av sina gärningars lön.
11Men ve över den onde!
För honom ska det gå illa,
och han ska få igen för vad han har gjort.
12Mitt folk regeras av ungdomar,
och kvinnor härskar över det.
Mitt folk, dina ledare för dig vilse
och leder dig bort på osäkra stigar.
13Herren träder fram i rätten,
han står beredd att gå till rätta med folken.
14Herren går till rätta med sitt folks äldste och furstar.
”Ni har skövlat vingården,
och rov från de fattiga finns i era hus.
15Hur vågar ni krossa mitt folk
och mala sönder de fattiga?” säger Herren, härskarornas Herre.
16Herren sa:
”Eftersom Sions döttrar är så högfärdiga
och går med näsan i vädret,
spelar med ögonen
och trippar omkring prydda med fotringar,
17så ska Herren låta dem få skabb i hjässan
och blotta deras nakenhet.”
18På den dagen ska Herren plocka av dem all grannlåt, fotringar, band och månsmycken,3:18 Grundtextens innebörd av flera av detaljerna i v. 18-23 är osäker. 19örhängen, armband och slöjor, 20huvuddukar, fotkedjor, gördlar, parfymer och amuletter, 21ringar och näsringar, 22festkläder, tunikor, sjalar och väskor, 23speglar, underkläder, sjaletter och diadem.
24I stället för parfymdoft kommer stank,
repstumpar i stället för skärp,
i stället för håruppsättning skallighet,
i stället för festkläder säcktyg,
och ett brännmärke i stället för skönhet.
25Dina män ska falla för svärd
och dina hjältar i strid.
26Stadsportarna ska sörja och gråta,
och övergivet sitter Sion på marken.
