Awurade Bepɔw No
1Eyi ne nea Amos babarima Yesaia hui, a ɛfa Yuda ne Yerusalem ho.
2Nna a edi akyi no mu no,
Awurade asɔredan bepɔw no betim
sɛ mmepɔw no nyinaa ti;
ebegye din aboro nkoko nyinaa so
na aman nyinaa bɛbɔ yuu akɔ hɔ.
3Aman bebree bɛba abɛka se,
“Mommra mma yɛnkɔ Awurade bepɔw no so,
nkɔ Yakob Nyankopɔn fi.
Ɔbɛkyerɛkyerɛ yɛn nʼakwan
sɛnea ɛbɛyɛ a yɛbɛnantew nʼatempɔn so.”
Mmara no befi Sion aba,
na Awurade asɛm afi Yerusalem.
4Obebu amanaman ntam atɛn
na obesiesie nnipa bebree ntam asɛm.
Wɔde wɔn afoa bɛbobɔ nsɔw
na wɔde wɔn mpeaw ayɛ asosɔw.
Ɔman bi rentwe ɔman foforo so afoa,
na wɔrenyɛ ahoboa biara mma ɔko bio.
5Mommra. Yakob fifo,
momma yɛnnantew Awurade hann mu.
Awurade Da No
6Awurade, woagyaw wo nkurɔfo,
Yakob fifo.
Gyidihunu a efi apuei fam ahyɛ wɔn ma;
wɔhyɛ nkɔm sɛ Filistifo
na wɔne abosonsomfo fa ayɔnko.
7Dwetɛ ne sikakɔkɔɔ ahyɛ wɔn asase no so ma;
wɔn ademude dɔɔso bebree.
Apɔnkɔ ayɛ wɔn asase no so ma;
na wɔn nteaseɛnam dodow nni ano.
8Ahoni ahyɛ wɔn asase no so ma;
wɔkotow sɔre wɔn ankasa nsa ano adwuma,
nea wɔn nsateaa ayɛ.
9Enti, Awurade bɛbrɛ onipa ase
na wama adesamma abotow,
mfa wɔn ho nkyɛ wɔn.
10Kɔhyɛn abotan no mu,
fa wo ho kosie asase no mu esiane Awurade ho hu
ne nʼanuonyam kɛseyɛ nti!
11Wɔbɛbrɛ ɔhantanni ase,
na wɔde nnipa ahomaso ahwe fam;
Awurade nko ara na wɔbɛma no so da no.
12Asafo Awurade ahyɛ da bi
ama ahomasofo nyinaa
ne nea ɛma ne ho so nyinaa
(wɔbɛbrɛ wɔn ase),
13Lebanon2.13 Lebanon yɛ ɔmantam bi a na ɛda Yordan apuei fam a, ɛnam sida ne anantwi a na ɛwɔ hɔ no nti, agye din. sida nyinaa, atenten ne nea ɛkorɔn,
ne Basan odum nnua no,
14mmepɔw atenten nyinaa
ne nkoko a ɛwowaree nyinaa,
15ne abantenten a ɛkorɔn
ne ɔfasu biara a ɛyɛ den,
16aguadi hyɛn biara
ne hyɛn kɛse fɛfɛ biara.
17Wɔbɛbrɛ ɔhantanni ase,
na wɔde nnipa ahomaso ahwe fam;
Awurade nko ara na wɔbɛma no so da no,
18na ahoni no bɛyera korakora.
19Nnipa beguan akɔhyɛ abodan a ɛwɔ abotan mu
ne ntokuru a ɛdeda asase mu
esiane Awurade ho hu
ne nʼanuonyam kɛseyɛ nti,
bere a ɔbɛsɔre awosow asase.
20Saa da no, nnipa bɛtow
wɔn dwetɛ ne sikakɔkɔɔ ahoni
a wɔyɛɛ sɛ wɔbɛsom no
agu ama akisi ne mpan.
21Wobeguan akɔhyɛ abotan mu ntokuru mu
ne abotan mpaapae mu
esiane Awurade ho hu
ne nʼanuonyam kɛseyɛ nti,
bere a ɔbɛsɔre awosow asase.
22Munnyae sɛ mode mo ho to nnipa,
a wɔwɔ ɔhome kɛkɛ so.
Wɔyɛ dɛn koraa?
Herrens berg
(Mika 4:1-3)
1Detta är vad som uppenbarades för Jesaja, Amos son, angående Juda och Jerusalem:
2I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
Alla folk ska strömma dit,
3många folk ska komma och säga:
”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
och Herrens ord från Jerusalem.
4Han ska döma mellan nationerna,
skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
och inte mer träna sig för krig.
5Kom, Jakobs släkt,
och låt oss vandra i Herrens ljus!
Herrens dag
6Du har förskjutit ditt folk, Jakobs släkt,
därför att det var fullt av österns vidskepelse,
spåmän som filistéerna,
och de gör handslag med hedningar.2:6 I sista satsen i versen är grundtextens innebörd osäker.
7Landet är fullt av silver och guld,
av tallösa skatter,
och det är fullt av hästar och tallösa vagnar.
8Landet är fullt av avgudar,
och folket tillber människohänders verk,
det som deras fingrar har gjort.
9Därför tvingas människan att böja sig
och mänskligheten förödmjukas.
Förlåt dem inte!
10Fly in i klippan,
göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
och hans höga majestät.
11De högmodigas blick ska förödmjukas,
människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.
12Härskarornas Herre har bestämt en dag
då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
och det ska förödmjukas,
13liksom alla Libanons cedrar,
de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
14alla höga berg
och alla höga kullar,
15alla höga torn
och befästa murar,
16alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
17Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
18och avgudarna ska försvinna.
19Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
när han reser sig för att skaka jorden.
20Den dagen ska människorna kasta ut
åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
som de gjort åt sig och tillbett.
21De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
när han reser sig
för att skaka jorden.
22Sätt inget hopp till en människa
som inte är mer än sin andedräkt!
Vad är hon att räkna med?
