1Salomo nnwom mu dwom.
Ababaa:
2Ma ɔmfa nʼano mfewano no mfew mʼano,
efisɛ wo dɔ no yɛ anigye sen bobesa.
3Wʼaduhuam yi hua a ɛyɛ anigye;
wo din te sɛ aduhuam a wɔahwie.
Na ɛnyɛ nwonwa sɛ mmabaa no dɔ wo!
4Fa me kɔ, ma yɛnyɛ ntɛm!
Ma ɔhene mfa me nkɔ ne pia mu.
Nnamfonom:
Yebedi ahurusi na yɛn ani agye wo ho.
Yɛbɛkamfo wo dɔ asen bobesa.
Ababaa:
Sɛ wɔkamfo wo a, na ne kwan so ara ne no!
5Mibiri de, nanso me ho yɛ fɛ,
Yerusalem mmabea,
mobiri te sɛ Kedar ntamadan,
te sɛ, Salomo ntamadan mu ntwamtam!
6Nhwɛ me haw sɛ mibiri nti,
efisɛ owia na ayɛ me saa.
Me na mmabarima bu fuw me,
enti wɔma me kɔhwɛɛ bobe nturo so;
na amma manhwɛ mʼankasa me bobeturo.
7Kyerɛ me, me dɔfo,
faako a wode wo nguankuw kɔ adidi
na owigyinae nso, faako a woma wo nguan home.
Adɛn nti na ɛsɛ sɛ meyɛ sɛ ɔbea a wakata nʼanim
wɔ wo nnamfonom nguankuw ho?
Nnamfonom:
8Sɛ wunnim a, mmea mu ɔhoɔfɛfo koraa,
fa ɔkwan a nguan fa so so
na fa wo mpapomma kɔ adidi
wɔ nguanhwɛfo no ntamadan ho.
Aberante:
9Me dɔfo, mede wo toto ɔpɔnkɔbere
a wɔde hama asa no wɔ Farao nteaseɛnam baako ho no ho.
10Asokaa ama wʼafono ho ayɛ fɛ,
na abohemaa a woasina agu wo kɔn mu no fata wo.
11Yɛbɛyɛ sikakɔkɔɔ asokaa
a wɔde dwetɛ asisi mu ama wo.
Ababaa:
12Bere a ɔhene te ne didipon ho no,
nʼaduhuam hua no gyee hɔ.
13Me dɔfo ayɛ me sɛ kurobow1.13 Kurobow yɛ aduhuam bi a wonya fi “balsam” dua a bi wɔ Etiopia, Ntam Po ne India. Nnipa de yɛ wɔn ho ma wɔn ho yɛ huam. toa
a ɛda me nufu ntam.
14Me dɔfo ayɛ me sɛ nhwiren boa a ayɛ frɔmfrɔm
wɔ En-Gedi1.14 En-Gedi yɛ kwae a ɛwɔ sare so wɔ Nkyene Po atɔe fam a afifide a ɛyɛ huam bebree wɔ. bobeturo mu.
Aberante:
15Me dɔfo, wo ho yɛ fɛ!
Ao, ahoɔfɛ ni!
Wʼaniwa aba te sɛ mmorɔnoma.
Ababaa:
16Me dɔfo, wo ho yɛ fɛ!
Ao, ahoɔfɛ ni!
Yɛn mpa so yɛ akɔnnɔakɔnnɔ.
Aberante:
17Yɛn fi mpuran yɛ sida;
yɛn nsɛmso yɛ ɔpepaw.
1Sångernas sång, av Salomo.
Hon:1:2 Sången sjungs växelvis av bruden, brudgummen och deras vänner, men övergången är ibland oklar. Hon, han, vännerna finns inte i grundtexten utan är tillägg gjorda för att åtminstone ungefärligt markera vem som framträder.
2Låt honom kyssa mig
med kyssar av sin mun,
för din kärlek är ljuvare än vin.
3Doften av din parfym är underbar,
ditt namn är som balsam från Turak
och de unga kvinnorna älskar dig.
4Ta mig med dig!
Kom, vi skyndar oss!
Kungen tar mig med in i sina kammare.
Vännerna:
Vi ska jubla och glädjas åt dig!
Vi ska prisa din kärlek högre än vin.
Hon:
Med rätta älskar de dig!
5Jag är mörk och skön,
ni Jerusalems döttrar,
som Kedars tält,
som Salomos1:5 Namnet kan ev. också tolkas som ett ortnamn Shalma och i så fall utgöra en parallell till Kedars tält (tält var ju ingenting Salomo var känd för). tältdukar.
6Stirra inte på mig, därför att jag är så mörk.
Solen har bränt mig.
Mina bröder blev förargade på mig
och satte mig att vakta vingårdarna.
Men min egen vingård vaktade jag inte.
7Tala om för mig, min älskade,
vart du leder din hjord!
Var låter du den vila vid middagstid?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
vid dina vänners hjordar?
Vännerna:
8Om du inte vet det, du skönaste bland kvinnor,
så följ fårhjordens spår,
och för dina killingar i bet
vid herdarnas tält.
Han:
9Min älskade, jag liknar dig vid ett sto
som spänts för faraos vagnar.
10Dina vackra kinder är smyckade med hängen
och din hals med ädelstenar.
11Vi ska göra guldsmycken
med silverkulor åt dig.
Hon:
12När kungen ligger på sin säng1:12 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Möjligen: När kungen ligger till bords…,
sprider min nardus sin doft.
13Min älskade är som en doftpåse med myrra,
som ligger mellan mina bröst.
14Min älskade är för mig en bukett hennablommor
från En-Gedis vingårdar,
Han:
15Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor.
Hon:
16Vad underbar du är, min älskade,
så ljuvlig!
Grönskande är vår bädd.
Han:
17Vi har cedrar som bjälkar i vår boning
och cypresser som tak.
