1Saa anisoadehu a ɛfa Yuda ne Yerusalem ho no baa Amos babarima Yesaia so wɔ Yuda ahemfo Usia, Yotam, Ahas ne Hesekia mmere so.
Atuatewman
2Ɔsoro, muntie! Asase, yɛ aso!
Na Awurade akasa:
“Matetew mma ama wɔanyinyin,
nanso wɔatew me so atua.
3Nantwi nim ne wura,
afurum nso nim ne wura mmoa adididaka,
nanso Israel nnim,
me nkurɔfo nte ase.”
4Nnome nka, amumɔyɛ man,
ɔman a wɔn afɔdi so,
nnebɔneyɛfo kuw,
mma a porɔwee ahyɛ wɔn ma!
Wɔatwe wɔn ho afi Awurade ho;
wɔapo Israel Kronkronni no,
wɔadan wɔn akyi akyerɛ no.
5Adɛn nti na mopɛ sɛ wɔkɔ so boro mo?
Adɛn nti na moda so tew atua?
Wɔapira mo ti,
na mo koma nso di yaw.
6Efi mo nan ase kosi mo ti so,
ahomeka biara nni mu,
apirakuru ne ahonhon nko ara
akuru a anim deda hɔ
na wɔnhohoro so anaa wɔnkyekyeree
anaa wɔmfaa ngo nsrasraa so ɛ.
7Mo man ada mpan,
wɔde ogya ahyehyew mo nkuropɔn;
ananafo regye mo mfuw
a mo ani tua,
na asɛe sɛnea ɛyɛɛ bere a ahɔho tuu mo gui no.
8Wɔagyaw Ɔbabea Sion
te sɛ bobeturo mu sese
te sɛ akuraa a esi ɛfere afuw mu,
te sɛ kuropɔn a atamfo atwa ho ahyia.
9Sɛ Asafo Awurade
annyaw yɛn asefo a,
anka yɛayɛ sɛ Sodom,
na yɛadan ayɛ sɛ Gomora.
10Muntie Awurade asɛm,
mo Sodom sodifo;
muntie yɛn Nyankopɔn mmara,
mo Gomorafo!
11“Mo afɔrebɔ ahorow bebree no,
dɛn na ɛyɛ ma me?”
Sɛnea Awurade se ni.
“Mewɔ ɔhyew afɔrebɔde ma ɛboro so,
nea ɛyɛ adwennini ne mmoa a wɔadɔ srade;
mʼani nnye
anantwinini, nguantenmma ne mpapo mogya ho.
12Sɛ moba mʼanim a
hena na obisa eyi fi mo hɔ,
sɛ mutiatia me fi yi?
13Munnyae afɔrebɔde a ɛmfra a mode ba no!
Mo aduhuam yɛ me tan.
Ɔsram foforo, homenna ne nhyiamu ahorow,
mo nhyiamu hunu no afono me.
14Mo ɔsram foforo afahyɛ ne mo aponto a moahyehyɛ,
me kra kyi.
Ayɛ adesoa ama me;
masoa abrɛ.
15Sɛ momema mo nsa so bɔ mpae a,
meyi mʼani ato nkyɛn.
Sɛ mobɔ mpae bebree mpo a
merentie.
“Mogya bebree agu mo nsa ho fi.
16“Munnwira mo ho na mo ho ntew.
Munnyi mo nnebɔne mfi mʼani so!
Munnyae bɔneyɛ,
17Monyɛ papa! Monhwehwɛ atɛntrenee.
Monhyɛ wɔn a wɔhyɛ wɔn so nkuran
Munni mma ayisaa,
monka akunafo nsɛm mma wɔn.
18“Afei mommra na yennwen mmɔ mu,”
sɛnea Awurade se ni.
“Sɛ mo bɔne te sɛ ɔkɔben a,
ɛbɛyɛ fitaa sɛ sukyerɛmma;
mpo sɛ ɛyɛ kɔkɔɔ te sɛ mogya a
ɛbɛyɛ fitaa sɛ asaawa mfuturu.
19Sɛ mopene so na moyɛ osetie a,
mubedi asase no so nnepa.
20Na sɛ moampene na motew atua a,
afoa bedi mo nam.”
Awurade na wakasa.
21Hwɛ sɛnea kuropɔn nokwafo no
adan oguamanfo.
Bere bi, na atɛntrenee ahyɛ no ma
na anka trenee te ne mu,
nanso mprempren, awudifo ahyɛ mu ma!
22Wo dwetɛ adan ade a so nni mfaso,
wɔde nsu afra wo nsa papa mu.
23Wo sodifo yɛ atuatewfo,
akorɔmfo yɔnkonom;
wɔn nyinaa pɛ adanmude,
na wɔpere akyɛde ho.
Wonni mma ayisaa;
na akunafo nsɛm nkɔ wɔn anim.
24Enti, Awurade, Asafo Awurade,
nea ɔyɛ Ɔkɛse ma Israel no ka se,
“Aa, menya ahomegye afi mʼatamfo hɔ
na matɔ wɔn so were.
25Mɛma me nsa so, atia mo;
mɛhohoro mo ho fi korakora
na mayi mo ho nkekae nyinaa.
26Mɛma mo atemmufo bio sɛ kan no,
ne mo afotufo sɛnea na ɛte, mfiase no.
Eyi akyi no, wɔbɛfrɛ wo
Kuropɔn Trenee,
Kuropɔn Nokwafo.”
27Wɔde atɛntrenee begye Sion bio,
na wɔn a wonu wɔn ho no, wɔde trenee begye wɔn.
28Nanso atuatewfo ne nnebɔneyɛfo de, wɔbɛdwerɛw wɔn abɔ mu,
na wɔn a wɔpa Awurade akyi bɛyera.
29“Mo ani bewu, esiane odum anyame a
munyaa wɔn mu anigye no;
wobegu mo anim ase, esiane nturo
a mosom abosom wɔ mu no nti.
30Mobɛyɛ sɛ odum a ne nhaban apo,
ne turo a ennya nsu.
31Ɔhoɔdenfo bɛyɛ sɛ ade a ɛhyew ntɛm
nʼadwuma bɛyɛ sɛ ogya a aturuw;
abien no bɛhyew abɔ mu,
a obiara rentumi nnum.”
Syner: domar och löften
(1:1—5:30)
Budskap till ett upproriskt folk
1Detta är de syner som Jesaja, Amos1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika. son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.
2Hör, himlar, och lyssna, jord,
för Herren talar.
”Barn som jag har fostrat och vårdat
har vänt sig emot mig.
3Oxen känner sin ägare
och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår inte.”
4Ve detta syndiga folk,
tyngt av skuld,
de gudlösas avkomma,
dessa vanartiga barn.
De har övergett Herren,
föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.
5Har ni inte blivit tillräckligt slagna,
när ni fortsätter med ert trots?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat försvagat.
6Från foten till huvudet finns det ingenting helt,
bara blåmärken, ärr och infekterade sår,
som inte är urkramade,
som är utan förband,
som inte är behandlade med olja.
7Ert land ligger i ruiner,
och era städer är nerbrända.
Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.
Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart..
8Dotter Sion har lämnats
som en hydda i en vingård
eller ett vaktskjul på gurkfältet,
som en belägrad stad.
9Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,
hade vi blivit som Sodom
och skulle likna Gomorra.
10Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,
hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!
11”Vad angår mig alla era slaktoffer?
säger Herren.
Jag har fått nog av brännoffer av baggar
och av det feta från gödda djur.
Jag har ingen glädje av blodet
från tjurar, lamm och getter.
12Vem har begärt av er,
att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,
när ni kommer inför mig?
13Sluta att komma med era meningslösa offer,
offerröken är avskyvärd för mig.
Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –
jag står inte ut med era sammankomster!
De är besudlade med orätt.
14Jag hatar era nymånadsfester och högtider,
de har blivit en börda för mig,
och jag orkar inte bära den.
15När ni sträcker upp era händer
döljer jag min blick.
Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.
Era händer är täckta med blod.
16Tvätta er, bli rena!
Låt mig slippa se era onda gärningar,
sluta upp med er ondska!
17Lär er att göra det goda,
sök rättvisa.
Uppmuntra den förtryckte1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.,
ställ upp för faderlösa,
och för änkans talan.
18Kom och låt oss göra upp med varandra!”
säger Herren.
”Även om era synder är blodröda
ska de bli vita som snö,
även om de är purpurröda
ska de bli vita som ull.
19Om ni är villiga att lyda mig,
ska ni få äta av landets goda.
20Men om ni vägrar och är upproriska,
kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.
Sions berg
21Se, hur den trogna staden blivit en hora!
Den var full av rätt,
och rättfärdighet bodde därinne,
men nu bor där bara mördare.
22Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin är utspätt med vatten.
23Dina ledare är upprorsmakare
och vänner med tjuvar.
Allesammans tar de mutor
och jagar efter vinning.
De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,
och änkors sak tar de sig inte an.
24Därför säger Herren, härskarornas Herre,
Israels mäktige:
”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,
och min hämnd ska drabba mina motståndare.
25Jag ska vända min hand mot dig,
smälta bort ditt slagg som med lut
och avlägsna all din orenhet.
26Sedan ska jag ge dig domare,
sådana som du en gång hade,
och rådgivare som de du hade förr.
Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’
och ’den trogna staden.’ ”
27Genom rätt ska Sion räddas,
genom rättfärdighet de som vänder åter.
28Men överträdarna och syndarna ska gå under,
de som överger Herren ska förgås.
29”Då ska ni få skämmas
över de ekar som var er lust
och vanhedras för de lundar
som ni har utvalt.
30Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,
som en lund utan vatten.
31Den mäktige ska bli som fnöske
och hans ogärningar som en gnista.
Tillsammans ska de brinna upp i en eld
som ingen kan släcka.”
