Swedish Contemporary Bible

Jesaja 1:1-31

Syner: domar och löften

(1:1—5:30)

Budskap till ett upproriskt folk

1Detta är de syner som Jesaja, Amos1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika. son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.

2Hör, himlar, och lyssna, jord,

för Herren talar.

”Barn som jag har fostrat och vårdat

har vänt sig emot mig.

3Oxen känner sin ägare

och åsnan sin herres krubba,

men Israel känner inget,

mitt folk förstår inte.”

4Ve detta syndiga folk,

tyngt av skuld,

de gudlösas avkomma,

dessa vanartiga barn.

De har övergett Herren,

föraktat Israels Helige

och vänt honom ryggen.

5Har ni inte blivit tillräckligt slagna,

när ni fortsätter med ert trots?

Hela huvudet är sjukt

och hela hjärtat försvagat.

6Från foten till huvudet finns det ingenting helt,

bara blåmärken, ärr och infekterade sår,

som inte är urkramade,

som är utan förband,

som inte är behandlade med olja.

7Ert land ligger i ruiner,

och era städer är nerbrända.

Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.

Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart..

8Dotter Sion har lämnats

som en hydda i en vingård

eller ett vaktskjul på gurkfältet,

som en belägrad stad.

9Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,

hade vi blivit som Sodom

och skulle likna Gomorra.

10Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,

hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!

11”Vad angår mig alla era slaktoffer?

säger Herren.

Jag har fått nog av brännoffer av baggar

och av det feta från gödda djur.

Jag har ingen glädje av blodet

från tjurar, lamm och getter.

12Vem har begärt av er,

att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,

när ni kommer inför mig?

13Sluta att komma med era meningslösa offer,

offerröken är avskyvärd för mig.

Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –

jag står inte ut med era sammankomster!

De är besudlade med orätt.

14Jag hatar era nymånadsfester och högtider,

de har blivit en börda för mig,

och jag orkar inte bära den.

15När ni sträcker upp era händer

döljer jag min blick.

Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.

Era händer är täckta med blod.

16Tvätta er, bli rena!

Låt mig slippa se era onda gärningar,

sluta upp med er ondska!

17Lär er att göra det goda,

sök rättvisa.

Uppmuntra den förtryckte1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.,

ställ upp för faderlösa,

och för änkans talan.

18Kom och låt oss göra upp med varandra!”

säger Herren.

”Även om era synder är blodröda

ska de bli vita som snö,

även om de är purpurröda

ska de bli vita som ull.

19Om ni är villiga att lyda mig,

ska ni få äta av landets goda.

20Men om ni vägrar och är upproriska,

kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.

Sions berg

21Se, hur den trogna staden blivit en hora!

Den var full av rätt,

och rättfärdighet bodde därinne,

men nu bor där bara mördare.

22Ditt silver har blivit slagg,

ditt vin är utspätt med vatten.

23Dina ledare är upprorsmakare

och vänner med tjuvar.

Allesammans tar de mutor

och jagar efter vinning.

De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,

och änkors sak tar de sig inte an.

24Därför säger Herren, härskarornas Herre,

Israels mäktige:

”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,

och min hämnd ska drabba mina motståndare.

25Jag ska vända min hand mot dig,

smälta bort ditt slagg som med lut

och avlägsna all din orenhet.

26Sedan ska jag ge dig domare,

sådana som du en gång hade,

och rådgivare som de du hade förr.

Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’

och ’den trogna staden.’ ”

27Genom rätt ska Sion räddas,

genom rättfärdighet de som vänder åter.

28Men överträdarna och syndarna ska gå under,

de som överger Herren ska förgås.

29”Då ska ni få skämmas

över de ekar som var er lust

och vanhedras för de lundar

som ni har utvalt.

30Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,

som en lund utan vatten.

31Den mäktige ska bli som fnöske

och hans ogärningar som en gnista.

Tillsammans ska de brinna upp i en eld

som ingen kan släcka.”

Asante Twi Contemporary Bible

Yesaia 1:1-31

1Saa anisoadehunu a ɛfa Yuda ne Yerusalem ho no baa Amos babarima Yesaia so wɔ Yuda ahemfo Usia, Yotam, Ahas ne Hesekia berɛ so.

Atuateman

2Ao, ɔsoro, montie! Ao, asase yɛ aso!

Na Awurade akasa:

“Matete mma ama wɔanyini,

nanso wɔate me so atua.

3Nantwie nim ne wura,

afunumu nso nim ne wura mmoa adididaka,

nanso Israel nnim,

me nkurɔfoɔ nte aseɛ.”

4Aa, amumuyɛ ɔman,

ɔman a afɔdie adesoa ahyɛ wɔn ma,

nnebɔneyɛfoɔ kuo,

mma a porɔeɛ ahyɛ wɔn ma!

Wɔatwe wɔn ho afiri Awurade ho;

Wɔapo Israel Kronkronni no,

wɔadane wɔn akyi akyerɛ no.

5Adɛn enti na mopɛ sɛ wɔkɔ so boro mo?

Adɛn enti na moda so te atua?

Wɔapira mo tiri,

na mo akoma nso di yea.

6Ɛfiri mo nan ase kɔsi mo tiri so

ahomeka biara nni mu,

apirakuro ne nsoasoaeɛ nko ara

akuro a anim deda hɔ

na wɔnhohoro so anaa Wɔnkyekyereeɛ

anaa wɔmfaa ngo nsrasraa so.

7Mo ɔman ada mpan,

wɔde ogya ahyehye mo nkuropɔn;

ananafoɔ regye mo mfuo

a mo ani tua,

na asɛe sɛdeɛ ɛyɛɛ ɛberɛ a ahɔhoɔ tuu mo guiɛ no.

8Wɔagya Ɔbabaa Sion

te sɛ bobe turo mu sese

te sɛ akuraa a ɛsi ɛferɛ afuo mu,

te sɛ kuropɔn a atamfoɔ atwa ho ahyia.

9Awurade

tumfoɔ no annya yɛn asefoɔ a,

anka yɛayɛ sɛ Sodom,

na yɛadane ayɛ sɛ Gomora.

10Montie Awurade asɛm,

mo Sodom sodifoɔ;

montie yɛn Onyankopɔn mmara,

mo Gomorafoɔ!

11“Mo afɔrebɔ ahodoɔ bebree no,

ɛdeɛn na ɛyɛ ma me?”

Sɛdeɛ Awurade seɛ nie.

“Mewɔ ɔhyeɛ afɔrebɔdeɛ ma ɛboro so,

deɛ ɛyɛ nnwennini ne mmoa a wɔadɔre sradeɛ;

mʼani nnye

anantwinini, nnwammaa ne mpapo mogya ho.

12Sɛ moba mʼanim a

hwan na ɔbisa yei firi mo hɔ?

Hwan na ɔsomaa mo sɛ monnantenante me efie yi?

13Monnyae afɔrebɔdeɛ a mode ba a ɛmfra no!

Mo aduhwam yɛ me tan.

Ɔbosome foforɔ, home nna ne nhyiamu ahodoɔ ne

mo nhyiamu fi no afono me.

14Mo bosome foforɔ afahyɛ ne mo apontoɔ a moahyehyɛ no,

me kra kyiri.

Ayɛ adesoa ama me;

masoa mabrɛ.

15Sɛ mopagya mo nsa bɔ mpaeɛ a,

mɛyi mʼani ato nkyɛn.

Sɛ mobɔ mpaeɛ bebree mpo a

merentie.

“Mogya bebree agu mo nsa ho fi.

16“Monnwira mo ho na mo ho nte.

Monnyi mo nnebɔne mfiri mʼani so!

Monnyae bɔne yɛ.

17Monyɛ papa; monhwehwɛ atɛntenenee

Monhyɛ wɔn a wɔhyɛ wɔn so nkuran.

Monni mma nwisiaa,

monka akunafoɔ nsɛm mma wɔn.

18“Afei mommra na yɛnnwene mmɔ mu,”

sɛdeɛ Awurade seɛ nie.

“Sɛ mo bɔne te sɛ kɔben a,

ɛbɛyɛ fitaa sɛ sukyerɛmma;

mpo sɛ ɛyɛ kɔkɔɔ te sɛ mogya a

ɛbɛyɛ fitaa sɛ asaawa foturo.

19Sɛ mopene so na moyɛ ɔsetie a,

mobɛdi asase no so nnepa.

20Na sɛ moampene na mote atua a,

akofena bɛdi mo nam.”

Awurade na wakasa.

21Hwɛ sɛdeɛ kuropɔn nokwafoɔ no

adane odwamanfoɔ.

Ɛberɛ bi na atɛntenenee ahyɛ no ma

na anka tenenee te ne mu,

nanso seesei awudifoɔ ahyɛ mu ma!

22Wo dwetɛ adane adeɛ a ɛho nni mfasoɔ,

wɔde nsuo afra wo nsã papa mu.

23Wo sodifoɔ yɛ atuatefoɔ,

akorɔmfoɔ yɔnkonom;

wɔn nyinaa pɛ adanmudeɛ,

na wɔpere akyɛdeɛ ho.

Wɔnni mma nwisiaa;

na akunafoɔ nsɛm nkɔ wɔn anim.

24Enti, Awurade, Otumfoɔ Awurade,

deɛ ɔyɛ Kɛseɛ ma Israel no ka sɛ,

“Aa, mɛnya ahomegyeɛ afiri mʼatamfoɔ hɔ

na matɔ wɔn so were.

25Mɛma me nsa so, atia mo;

mɛhohoro wo ho fi korakora

na mayi mo ho nkekaawa nyinaa.

26Mɛma mo atemmufoɔ bio sɛ kane no,

ne mo afutufoɔ sɛdeɛ na ɛteɛ, ahyɛaseɛ no.

Yei akyi no, wɔbɛfrɛ wo

Kuropɔn Tenenee

Kuropɔn Nokwafoɔ.”

27Wɔde atɛntenenee bɛgye Sion bio,

na wɔn a wɔnu wɔn ho no, wɔde tenenee bɛgye wɔn.

28Nanso atuatefoɔ ne nnebɔneyɛfoɔ deɛ, wɔbɛdwɛre wɔn abɔ mu,

na wɔn a wɔpa Awurade akyi bɛyera.

29“Mo ani bɛwu ɛsiane odum anyame a

monyaa wɔn mu anigyeɛ no;

wɔbɛgu mo anim ase ɛsiane nturo

a mosom abosom wɔ mu no enti.

30Mobɛyɛ sɛ odum a ne nhahan apo,

ne turo a ɛnnya nsuo.

31Ɔhoɔdenfoɔ bɛyɛ sɛ adeɛ a ɛhye ntɛm;

nʼadwuma bɛyɛ sɛ ogya nturueɛ;

ne mmienu no bɛhye abɔ mu,

a obiara rentumi nnum.”