Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 13:1-18

Abram och Lot går skilda vägar

1Abram begav sig alltså från Egypten med sin hustru och allt han ägde till Negev, och Lot följde med honom. 2Abram var nu mycket rik och ägde boskap, silver och guld. 3Han fortsatte sedan från lägerplats till lägerplats, från Negev mot Betel, till den plats där han förut hade slagit läger mellan Betel och Aj, 4och där han byggt ett altare. Där åkallade han nu Herren igen.

5Också Lot, som förflyttade sig tillsammans med Abram, hade får och nötboskap och tält. 6Landet kunde inte försörja dem båda, för de hade så stora egendomar att de inte kunde stanna på samma plats tillsammans. 7Stridigheter uppstod mellan Abrams och Lots herdar. (Kanaanéerna och perisséerna bodde i landet vid den tiden.) 8Då sa Abram till Lot: ”Det får inte råda osämja mellan dig och mig och mellan våra herdar. Vi är ju nära släktingar. 9Är inte hela landet öppet för dig? Skilj dig ifrån mig! Går du åt vänster så går jag åt höger. Går du åt höger så går jag åt vänster.”

10Lot såg ut över Jordanslätten, som var väl bevattnad överallt. Hela området ända bort till Soar var som Herrens trädgård eller som Egyptens land. Detta var innan Herren hade förstört Sodom och Gomorra. 11Därför valde Lot hela Jordanslätten. Han gick österut, och på så sätt skildes de från varandra. 12Abram stannade nämligen i Kanaans land, medan Lot bodde bland städerna på slätten och slog läger på en plats nära staden Sodom. 13Människorna i Sodom var onda och syndade mycket mot Herren.

14Efter det att Lot gått därifrån, sa Herren till Abram: ”Se dig omkring, från din plats åt norr och söder, öster och väster. 15Hela detta land som du kan se ska jag ge till dig och dina ättlingar för all framtid. 16Jag ska ge dig många ättlingar, ja, som dammkornen som inte kan räknas ska inte heller dina ättlingar kunna räknas. 17Vandra nu omkring i landet, ty jag ska ge dig det.” 18Då flyttade Abram sitt tält till Mamres ekar nära Hebron och byggde där ett altare till Herren.

Persian Contemporary Bible

پيدايش 13:1-18

جدا شدن لوط از ابرام

1ابرام با زن خود سارای و لوط و هر آنچه كه داشت به جنوبِ كنعان كوچ كرد. 2ابرام بسيار ثروتمند بود. او طلا و نقره و گله‌های فراوانی داشت. 3‏-4ابرام و همراهانش به سفر خود به سوی شمال و به طرف بيت‌ئيل ادامه دادند و به جايی رسيدند كه قبلاً ابرام در آنجا خيمه زده، قربانگاهی بنا كرده بود. آن مكان در ميان بيت‌ئيل و عای قرار داشت. او در آنجا بار ديگر خداوند را عبادت نمود.

5لوط نيز گاوان و گوسفندان و غلامان زيادی داشت. 6ابرام و لوط به علت داشتن گله‌های بزرگ نمی‌توانستند با هم در يكجا ساكن شوند، زيرا برای گله‌هايشان چراگاه كافی وجود نداشت 7و بين چوپانان ابرام و لوط نزاع در می‌گرفت. (در آن زمان كنعانی‌ها و فرّزی‌ها نيز در آن سرزمين ساكن بودند.) 8پس ابرام به لوط گفت: «ما قوم و خويش هستيم، و چوپانان ما نبايد با يكديگر نزاع كنند. 9مصلحت در اين است كه از هم جدا شويم. اينک دشتی وسيع پيش روی ماست. هر سمتی را كه می‌خواهی انتخاب كن و من هم به سمت مقابل تو خواهم رفت. اگر به طرف چپ بروی، من به طرف راست می‌روم و اگر طرف راست را انتخاب كنی، من به سمت چپ می‌روم.»

10آنگاه لوط نگاهی به اطراف انداخت و تمام دره رود اردن را از نظر گذراند. همهٔ آن سرزمين تا صوغر، چون باغ عدن و مصر سرسبز بود. (هنوز خداوند شهرهای سدوم و عموره را از بين نبرده بود.) 11لوط تمام درهٔ اردن را برگزيد و به طرف شرق كوچ كرد. بدين طريق او و ابرام از يكديگر جدا شدند. 12پس ابرام در زمين كنعان ماند و لوط به طرف شهرهای درهٔ اردن رفت و در نزديكی سدوم ساكن شد. 13مردمان شهر سدوم بسيار فاسد بودند و نسبت به خداوند گناه می‌ورزيدند.

14بعد از جدا شدن لوط از ابرام، خداوند به ابرام فرمود: «با دقت به اطراف خود نگاه كن! 15تمام اين سرزمين را كه می‌بينی، تا ابد به تو و نسل تو می‌بخشم. 16نسل تو را مانند غبار زمين بی‌شمار می‌گردانم. 17برخيز و در سراسر اين سرزمين كه آن را به تو می‌بخشم، بگرد.» 18آنگاه ابرام برخاست و خيمهٔ خود را جمع كرده، به بلوطستانِ ممری كه در حبرون است كوچ نمود. در آنجا ابرام برای خداوند قربانگاهی ساخت.