Ang Pulong Sa Dios

Habakuk 1:1-17

1Ang panag-na nga nadawat ni Habakuk ang propeta.

Reklamo ni Habakuk

2Hangtud kanus-a Ginoo ako mosangpit kanimo ug pakitabang, apan wala ka maminaw, o motu-aw pagdaug-daug, apan wala ka moluwas? 3Nganong patan-awon man ko nimo sa inhustisya? Nganong imo man gipasagdan ang sayup nga binuhatan? Kalaglagan ug pagdaug-daug nia uban nako, adunay kasamok, ug midagsang ang panagbingkil. 4Busa ang balaod paralisado, ung ang hustiya dili gyud modaug. Ang mga dautan mitago sa sidsid sa mga matarong aron ang hustisya malubag.

Ang Tubag sa Ginoo kang Habakuk

5Tan-awa ang kanasuran ug bantayi ug labihan kang mahingangha. Kay dunay koy buhaton sa imong mga adlaw nga dili ka makatuo, bisan kon suginlan ka. 6Akong iisa ang mga taga Babilonia, ang walay kaluoy ug bangis nga mga tawo, nga mosilhig sa tibuok kayutaan aron ilogon ang mga poloy-anan nga dili ilaha. 7Sila ang gikahadlokan ug gikalisangan nga mga katawhan; sila ang balaud sa ilang kaugalingon ug nagapataas sa ilang dungog. 8Ang ilang mga kabayo mas tulin pa kaysa leopardo, bangis pa kaysa mga lobo sa kilumkilom. Ang ilang mga kabalyero kusog nga modagan sa unahan, ang ilang mangabayo gikan pa sa halayo. Mulopad sila sama sa agila mosakdak sa pagkaon. 9Sila mianhi uban ang tinguha sa pagdaug-daog. Ang ilang panon moabante sama sa hangin sa disyerto, ug gitaok niya ang mga binilanggo sama sa mga balas. 10Sila nagbugalbugal sa mga hari ug nangyam-id sa mga nagdumala. Sila mangatawa sa mga gilig-on nga siyudad, kay magtukod man sila agianan aron pagsikop kanila. 11Unya silhigon nila sama sa hangin nga moagi ug mopadayon sad-an nga mga tawo kang kansang kusog mao ang ilang ginoo.

Ikaduhang Reklamo ni Habakuk

12Ginoo dili ba ikaw walay kinutoban? Akong Dios, ang nagainusarang Balaan, dili gayud ka mamatay. Ikaw Ginoo, mitudlo kanila aron ipakanaug ang hukom. Ikaw, akong Bato. Giordinahan mo sila aron mosilot. 13Imong mga mata balaan kaayo nga molantaw sa dautan. Dili nimo tugotan ang dautanng binuhatan. Nganong imong gitugotan ang mga malimbongon? Nganong nagpakahilulom ka man samtang ang dautan milamoy niadtong kadtong mas tarong pa kanila? 14Gihimo nimo ang mga tawo sama sa mga isda, sama sa mananap sa dagat nga walay modumala. 15Ang dautan nga kaaway mobira nilang tanan pina-agi ug mga pasol, mosawo kanila pinaagi sa mga pukot. Gitipon niya pinaagi sa dakong pukot; ug sila magmaya ug malipay. 16Busa mohalad siya sa iyang pukot, ug magsunog siyag insenso sa iyang dakong pukot, kay sa iyang pukot nagpuyo siya sa kaharuhay ug naglipay siya sa piniling pagka-on. 17Siya ba magpadayon nalang sa pagkuha diha sa iyang pukot, nagalaglag sa mga nasud nga walay kaluoy?

Swedish Contemporary Bible

Habackuk 1:1-17

1Detta är den profetia profeten Habackuk fick i en syn:

Habackuks första klagan

2Hur länge, Herre, ska jag behöva ropa

utan att du lyssnar,

vädja till dig över våldet,

utan att du räddar?

3Varför låter du mig se orätt?

Hur kan du själv se på ofärden?

Fördärv och våld är vad jag har framför mig,

Det råder stridigheter, och konflikter uppstår.

4Därför förlorar lagen sin kraft

och rätten uteblir.

Den onde omringar den rättfärdige,

och rätten förvrängs.

Herrens svar

5”Se er omkring bland folken,

och ni kommer att häpna!

Under er tid ska jag göra något

som ni inte kommer att tro

när man berättar det.

6Se, jag ska resa upp kaldéerna,

det grymma och häftiga folket,

som drar ut över hela jorden

och tar andras hem i besittning.

7De är fruktansvärda och skrämmande,

de bestämmer själva

över sin lag och rätt.

8Deras hästar är snabbare än leoparder

och vildare än vargar om kvällen1:8 Enligt Septuaginta i Arabien (öknen)..

Deras ryttare spränger fram i hög fart,

ryttare kommer som flygande fjärran ifrån,

som när en örn slår ner på sitt byte.

9Alla är de redo till våld när de kommer,

stridshären1:9 Grundtextens innebörd är osäker. drar fram som en ökenvind

och samlar fångar som sand.

10De gör kungar till åtlöje

och furstar till hån.

De hånskrattar åt varje fästning

och bygger jordvallar

för att inta dem.

11De far vidare som vinden

och försvinner,

dessa som gör sin styrka till sin gud.”

Habackuks andra klagan

12Herre, du finns ju sedan urtiden,

min Gud, min Helige. Vi ska inte dö!1:12 Enligt ett rättelseförslag: vi ska inte dö (sannolikt för att undvika även en hypotetisk antydan om att Gud skulle kunna dö).

Du, Herre, har satt dem till att döma,

du klippa, du har satt dem till att straffa.

13Dina ögon är för rena

för att se på det onda.

Du, som inte står ut med att se på något orätt,

hur kan du stilla se på när den gudlöse

slukar den som är rättfärdigare än han själv?

14Du har gjort människorna lika fiskarna i havet,

lika kräldjuren utan härskare.

15Man drar upp dem alla med krok,

fångar dem med sina garn

och drar in dem i sitt nät.

Så jublar man och gläds,

16offrar åt sina garn

och tänder rökelse åt sitt nät,

för de ger ett liv i överflöd

och en utsökt föda.

17Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät1:17 Eller: att dra sitt svärd.

och döda folk utan förskoning?