Amplified Bible

2 Samuel 12

Nathan Rebukes David

1And the Lord sent Nathan [the prophet] to David. He came and said to him,

“There were two men in a city, one rich and the other poor.

“The rich man had a very large number of flocks and herds,

But the poor man had nothing but one little ewe lamb
Which he had purchased and nourished;
And it grew up together with him and his children.
It ate his food, drank from his cup, it lay in his arms,
And was like a daughter to him.

“Now a traveler (visitor) came to the rich man,
And to avoid taking one from his own flock or herd
To prepare [a meal] for the traveler who had come to him,
He took the poor man’s ewe lamb and prepared it for [a]his guest.”

Then David’s anger burned intensely against the man, and he said to Nathan, “As the Lord lives, the man who has done this deserves to die. He shall make restitution for the ewe lamb four times as much [as the lamb was worth], because he did this thing and had no compassion.”

Then Nathan said to David, “You are the man! Thus says the Lord, the God of Israel, ‘I anointed you as king over Israel, and I spared you from the hand of Saul. I also gave you your master’s house, and put your master’s wives into your [b]care and under your protection, and I gave you the house (royal dynasty) of Israel and of Judah; and if that had been too little, I would have given you much more! Why have you despised the word of the Lord by doing evil in His sight? You have struck down Uriah the Hittite with the sword and have taken his wife to be your wife. You have killed him with the sword of the Ammonites. 10 Now, therefore, the sword shall never depart from your house, because you have despised Me and have taken the wife of Uriah the Hittite to be your wife.’ 11 Thus says the Lord, ‘Behold, I will stir up evil against you from your [c]own household; and I will take your wives before your eyes and give them to your companion, and he will lie with your wives in [d]broad daylight. 12 Indeed you did it secretly, but I will do this thing before all Israel, and [e]in broad daylight.’” 13 David said to Nathan, “I have sinned against the Lord.” And Nathan said to David, “The Lord also has allowed your sin to pass [without further punishment]; you shall not die. 14 Nevertheless, because by this deed you have given [a great] opportunity to the enemies of the Lord to blaspheme [Him], the son that is born to you shall certainly die.” 15 Then Nathan went [back] to his home.

Loss of a Child

And the Lord struck the child that Uriah’s widow bore to David, and he was very sick. 16 David therefore appealed to God for the child [to be healed]; and David fasted and went in and lay all night on the ground. 17 The elders of his household stood by him [in the night] to lift him up from the ground, but he was unwilling [to get up] and would not eat food with them. 18 Then it happened on the seventh day that the child died. David’s servants were afraid to tell him that the child was dead, for they said, “While the child was still alive, we spoke to him and he would not listen to our voices. How then can we tell him the child is dead, since he might harm himself [or us]?” 19 But when David saw that his servants were whispering to one another, he realized that the child was dead. So David said to them, “Is the child dead?” And they said, “He is dead.” 20 Then David got up from the ground, washed, anointed himself [with olive oil], changed his clothes, and went into the house of the Lord and worshiped. Then he came [back] to his own house, and when he asked, they set food before him and he ate.

21 Then his servants said to him, “What is this thing that you have done? While the child was alive you fasted and wept, but when the child died, you got up and ate food.” 22 David said, “While the child was still alive, I fasted and wept; for I thought, ‘Who knows, the Lord may be gracious to me and the child may live.’ 23 But now he is dead; why should I [continue to] fast? Can I bring him back again? I will go to him [when I die], but he will not return to me.”

Solomon Born

24 David comforted his wife Bathsheba, and went to her and lay with her; and she gave birth to a son, and David named him Solomon. And the Lord loved the child; 25 and He sent word through Nathan the prophet, and he named him Jedidiah (beloved of the Lord) for the sake of the Lord [who loved the child].

War Again

26 Now Joab fought against [f]Rabbah of the Ammonites and captured the royal city. 27 Joab sent messengers to David and said, “I have fought against Rabbah; I have even taken the city of waters. 28 So now, assemble the rest of the men, and camp against the city and capture it, or I will take the city myself, and it will be named after me.” 29 So David gathered all the men together and went to Rabbah, then fought against it and captured it. 30 And he took the crown of their king from his head; it weighed a [g]talent of gold, and [set in it was] a precious stone; and it was placed on David’s head. And he brought the spoil out of the city in great amounts. 31 He also brought out the people who were there, and put them to [work with] the saws and sharp iron instruments and iron axes, and made them work at the brickkiln. And he did this to all the Ammonite cities. Then David and all the men returned to Jerusalem.

  1. 2 Samuel 12:4 Lit the man who had come to him.
  2. 2 Samuel 12:8 Lit bosom.
  3. 2 Samuel 12:11 This prophesy was fulfilled by David’s lawless children: Amnon’s attack on his half-sister Tamar (13:14) and his subsequent murder by his half-brother Absalom (13:28, 29); Absalom’s escape to a foreign land (13:38) and his three years in exile, followed by his estrangement from David for two more years (14:28); Absalom’s deliberate, rebellious attempt to win the hearts of the people and supplant his father (15:6); David’s flight from Jerusalem, with the mass of the people against him (15:14), the terrible battle in the forest of Ephraim, won by David’s forces, with Absalom killed in flight (18:6). David’s heartbreak is echoed repeatedly in the history of these tragedies (2 Sam 13:1; 19:4) and in some of his psalms. Even when David was dying, his son Adonijah was attempting to usurp the throne, and was later executed as a traitor (1 Kin 1:5; 2:25).
  4. 2 Samuel 12:11 Lit the sight of this sun.
  5. 2 Samuel 12:12 Lit before the sun.
  6. 2 Samuel 12:26 The modern city of Amman, Jordan, is located approximately on the same site as Rabbah.
  7. 2 Samuel 12:30 I.e. about 75 lbs. If the crown actually weighed 75 lbs. it must have been used primarily as a decorative symbol of power.

Nya Levande Bibeln

2 Samuelsboken 12

Natan anklagar David

1-2 Herren sände profeten Natan till David, och Natan berättade:Två män bodde i samma stad. En var mycket rik och ägde många fårhjordar och mycket getter.

Den andre var mycket fattig och ägde inget annat än ett litet lamm, som han hade lyckats köpa. Lammet växte upp bland barnen i familjen. Han matade det från sin egen tallrik, lät det dricka ur sin egen mugg och bar det i sina armar som om det varit hans egen lilla dotter.

Nu kom det en gäst till den rike mannens hem, men i stället för att slakta ett lamm från sina egna hjordar till middag åt gästen, tog han den fattige mannens lamm och lagade till det.

David blev rasande och skrek: Jag svär vid den levande Guden, att en man som gör något sådant borde dödas.

Han borde få betala tillbaka fyra lamm till den fattige mannen i stället för det han stal och för sin brist på barmhärtighet.

Då sa Natan till David: Du är den rike mannen! Herren, Israels Gud, säger: 'Jag gjorde dig till kung över Israel och räddade dig från Sauls makt .

Jag gav dig hans palats och hans hustrur, och jag gav dig hela Israel och Juda. Om det inte hade varit tillräckligt, så skulle jag ha gett dig ännu mycket mer.

Varför har du då föraktat Guds lagar och gjort något så ont? Du har mördat Uria och tagit hans hustru! Du lät ammoniterna döda honom!

10 Från och med nu ska ett hotande svärd alltid hänga över din familj. Genom att ta Urias hustru har du visat brist på respekt för mig.

11 För den här sakens skull ska jag se till att din egen familj blir din olycka. Ja, jag ska överlämna dina hustrur åt en annan man, en som står dig nära, och han kommer att ligga med dem mitt på ljusa dagen.

12 Du gjorde det i hemlighet, men jag ska göra det öppet mot dig, och inför hela Israel.'

13 Jag har syndat mot Herren, bekände då David för Natan.Natan svarade: Ja, men Herren har förlåtit dig, och du behöver inte dö för denna synd.

14 Men du har gett Herrens fiender många tillfällen att förakta och häda honom, och därför kommer ditt barn att dö.

Davids och Bat-Sebas barn dör

15 Efter det att Natan återvänt hem såg Herren till att Bat-Sebas barn blev sjukt.

16 David tiggde då Herren om att han skulle skona barnet, och själv åt han inte utan låg om nätterna inför Herren på bara marken.

17 Tjänarna i hans hushåll bad honom att stiga upp och äta tillsammans med dem, men han vägrade.

18 Den sjunde dagen dog barnet, men Davids rådgivare var rädda för att tala om det för honom.Han var alldeles utom sig när pojken var sjuk, sa de. Vad ska han nu ta sig till, när vi berättar att han har dött?

19 Men när David såg att de viskade till varandra, förstod han vad som hänt.Har barnet dött? frågade han. Ja, svarade de.

20 Då reste sig David från marken, tvättade sig och bytte kläder och gick in i Herrens tält och tillbad. Sedan återvände han till palatset för att äta,

21 och hans rådgivare blev förvånade:Vi förstår oss inte på dig, sa de till honom. Medan barnet fortfarande levde, grät du och vägrade att äta, men nu när barnet har dött, slutar du att sörja och äter som vanligt.

22 David svarade: Jag fastade och grät medan barnet levde, för jag tänkte: 'Vem vet, kanske kommer Herren att vara barmhärtig mot mig och låter pojken leva.'

23 Men varför ska jag fasta nu när han är död? Kan jag någonsin få honom tillbaka? En dag ska jag gå till honom, men han kommer aldrig tillbaka till mig.

24 David tröstade Bat-Seba. När han sedan låg med henne blev hon med barn igen, och hon födde en son som de kallade Salomo. Herren älskade det barnet

25 och lät hälsa genom profeten Natan att han skulle kallas Jedidja, Herrens älskling.

David besegrar ammoniterna

26-27 Under tiden hade Joab och den israelitiska armén lyckats inta Rabba, Ammons huvudstad, och Joab skickade detta meddelande till David: Jag har intagit Rabbas vattenreservoar!

28 Mönstra nu resten av armén och belägra och inta staden. Annars gör jag det och då får den bära mitt namn.

29-30 Då mönstrade David hela sin armé och tågade mot Rabba. Han anföll och intog staden. Stora mängder byte fördes tillbaka till Jerusalem. David tog kronan från kungens huvud och satte den på sitt eget. Den var gjord i rent guld med infattade stenar och vägde trettiofem kilo.

31 Han gjorde folket i staden till slavar och satte dem i arbete med sågar, yxor och tröskverk och att tillverka tegelsten. På samma sätt behandlade han invånarna i alla ammoniternas städer, innan han återvände med armén till Jerusalem.