1Nós podemos fazer os nossos próprios planos,
mas o Senhor tem a última palavra.
2Ao homem parece-lhe bom tudo o que faz,
mas o Senhor é quem julga as verdadeiras motivações.
3Entrega tudo o que fazes ao Senhor,
e os teus planos irão por diante.
4Tudo o que o Senhor fez tem um objetivo;
até mesmo o perverso, para o dia do castigo.
5Deus abomina o orgulho;
por muito que se faça, o orgulho não escapará ao castigo.
6A culpa é perdoada pela misericórdia e pela verdade;
e é pelo temor ao Senhor que o ser humano se pode resguardar do mal.
7Quando alguém procura agradar ao Senhor,
Deus faz com que até os seus piores inimigos tenham paz com essa pessoa.
8Melhor é ter pouco, mas vivendo uma vida reta,
do que ter uma grande fortuna ganha por meios desonestos.
9Ao elaborarmos os nossos planos,
deveríamos sempre contar com a intervenção do Senhor.
10O rei fala com grande autoridade;
contudo, a sua boca não deve jamais trair a justiça.
11O Senhor exige as balanças certas;
e decide os pesos que se devem utilizar.
12Um chefe de estado tem horror à iniquidade;
o seu direito de governar só pode ter como fundamento a justiça.
13Um povo que fala e respeita a verdade
e que ama a justiça faz felizes os seus governantes.
14A ira do rei é como alguém que anuncia a morte;
o sábio encontrará a forma de a abrandar.
15Quando o rosto do rei exprime alegria, isso é vida;
a sua benevolência é como uma nuvem de chuva serôdia.
16É melhor ter sabedoria do que ouro;
vale mais o entendimento do que prata.
17O caminho dos justos distingue-se, essencialmente, por se desviar do mal;
quem segue por ele está em segurança.
18Ao orgulho segue-se a ruína;
a arrogância vem antes da queda.
19É preferível estar ao lado dos humildes e dos simples,
a partilhar privilégios com gente altiva.
20Deus abençoa os que obedecem consciente e refletidamente à sua palavra;
os que confiam no Senhor serão felizes.
21O indivíduo sábio será conhecido pelo seu bom senso;
quem ensina será mais persuasivo se empregar palavras adequadas.
22A sabedoria é fonte de vida para os que a possuem;
o castigo dos loucos é a sua própria loucura.
23Do íntimo de quem tem entendimento saem palavras inteligentes,
capazes de persuadir os outros.
24As palavras amáveis e delicadas são como o mel;
fazem bem à alma, dão saúde à vida.
25Há caminhos que ao homem parecem direitos e seguros,
mas no final deles encontra-se a morte.
26A fome é boa para levar o homem a trabalhar,
a fim de satisfazer a sua necessidade.
27O malfeitor provoca o mal;
aquilo que diz é como um fogo.
28As pessoas perversas estão sempre a levantar contendas;
o intriguista é capaz de separar os melhores amigos.
29As pessoas violentas costumam aliciar outros,
para os levar por caminhos condenáveis.
30Fecham os olhos, imaginando cuidadosamente o que podem tramar;
de lábios cerrados, levam os seus planos perversos por diante.
31Os cabelos brancos representam dignidade;
eles veem-se nos que caminham na justiça.
32Uma pessoa que é paciente vale mais do que alguém muito corajoso;
é melhor saber dominar-se do que conquistar uma cidade.
33As pessoas lançam sortes para muitas decisões,
mas no fim é sempre do Senhor que dependem as situações.
1Människan gör upp planer,
och Herren lägger svaret i hennes mun.
2Människan kan anse sig vara ren,
men Herren prövar sinnelaget.
3Överlåt ditt arbete åt Herren,
så kommer dina planer att lyckas.
4Herren genomför allt enligt sina egna planer,
även den gudlöses onda dag.
5Herren avskyr alla högfärdiga.
De kommer aldrig undan sitt straff.
6Genom nåd och trofasthet sonas skuld.
Genom Herrens fruktan undviks det onda.
7När en människas liv behagar Herren,
har han fred även med sina fiender.
8Det är bättre att äga lite i rättfärdighet
än att ohederligt skaffa sig mycket.
9Människan planerar sin väg
men Herren leder hennes steg.
10Kungens ord är ett orakel,
han ska inte döma orätt.
11Rätt våg och vikt är från Herren,
alla vikter har han gjort.
12Kungar avskyr onda gärningar,
för det är rättfärdigheten som befäster tronen.
13Rättfärdigt tal behagar kungar,
han värdesätter den som talar sanning.
14Kungens vrede är en dödens budbärare,
men en vis man kan mildra den.
15Ljus uppsyn hos kungen betyder liv.
Hans välvilja är som ett vårregn.
16Att skaffa vishet är mycket bättre än guld,
och gott omdöme mycket bättre än silver.
17De rättsinnigas väg leder bort från det onda.
Den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv.
18Stolthet slutar i fördärv
och högfärd leder till fall.
19Det är bättre att vara försynt bland de ödmjuka
än att dela byte med de högmodiga.
20Den som tar vara på ordet finner det goda.
Lycklig är den som förtröstar på Herren.
21Den vise kallas förståndig,
och vältalighet främjar lärdomen.
22De som äger insikt har en källa till liv,
men dumhet är de dåraktigas straff.
23Den vises tankar vägleder hans tal,
det han säger främjar lärdom.
24Vänliga ord är som honung,
njutbara för själen och helande för kroppen.
25En väg som kan synas rätt för en människa
kan ändå leda till döden.
26Arbetarens hunger får honom att arbeta,
hans egen mun driver honom.
27En ondsint man rotar fram det onda,16:27 Grundtextens innebörd är osäker.
och hans prat är som förtärande eld.
28Den falske sår splittring.
Skvaller skiljer vänner åt.
29Den våldsamme lockar sin nästa med sig
och leder honom på orätta vägar.
30Den som tittar under lugg bär på lömska planer,
den som kniper ihop munnen bär något ont inom sig.
31Grått hår är en ärekrona,
något man vinner på rättfärdighetens väg.
32Det är bättre att ha tålamod än att vara en hjälte.
Det är bättre att behärska sig själv än att inta en stad.
33Lotten kastas i knät,
men det är Herren som avgör hur den faller.
