Israel a colher tempestades
1Toquem a trombeta de alarme! Eles aproximam-se! Como águia, o inimigo abate-se contra a casa do Senhor, porque quebrou a minha aliança e se revoltou contra a minha Lei.
2E agora Israel clama junto de mim dizendo: ‘Socorre-nos, porque és o nosso Deus!’ 3Mas é demasiado tarde! Israel rejeitou o bom momento com violência e agora serão os seus inimigos a persegui-lo. 4Designaram os reis e os governantes que haveriam de ter, tudo sem o meu consentimento. Prestaram culto aos deuses que fabricaram com prata e ouro, para sua própria destruição.
5Ó Samaria, rejeita em absoluto esse bezerro, esse ídolo, que fizeste! A minha ira acende-se contra ti. Quanto tempo haverá ainda até que se encontre no meio de ti um homem honesto? 6Quando será que reconheces, enfim, que esse bezerro não passa de um objeto feito por mãos humanas? Não é Deus! Por essa razão, terá de ser feito em pedaços.
7Semearam ventos, colherão tempestades. As suas searas não deram frutos nenhuns, não têm farinha; e se alguma se encontrar, serão os estrangeiros a comê-la.
8Israel está destruído; jaz no meio das nações como uma bilha de barro feita em cacos. 9É como um jumento solitário, selvagem, a vaguear. Os únicos amigos que tem são aqueles que compra e a Assíria é um deles. 10Ainda que consiga comprar amigos de várias regiões, mandá-los-ei para o exílio. Logo começarão a definhar debaixo da opressão do rei dos príncipes, o rei poderoso!
11Efraim construiu muitos altares, mas não são para me prestar culto! São altares de pecado! 12Escrevi-lhes, muitas vezes, ensinamentos da minha Lei, mas eram para eles coisas estranhas. 13Esse povo ama o ritual dos sacrifícios, mas para mim eles não têm significado! Farei um rol de todos os seus pecados e serão castigados; regressarão ao Egito.
14Israel construiu grandes palácios; Judá edificou grandes defesas para as suas cidades, contudo, esqueceu-se do grande construtor. Eis a razão por que mandarei fogo sobre esses palácios e queimarei essas fortalezas.”
Israel döms för sin avgudadyrkan
1Sätt hornet till din mun!
Som en örn slår fienden ner
på Herrens hus,
därför att de har brutit mitt förbund
och trotsat min lag.
2De ropar till mig:
’Min Gud! Vi i Israel känner dig.’
3Israel har förkastat det goda,
och nu förföljer fienden det.
4De har valt kungar utan mitt samtycke
och furstar utan min vetskap.
Av sitt silver och guld
har de tillverkat åt sig avgudar,
till sitt eget fördärv.
5Förkastlig är din tjurkalv, Samarien!
Min vrede brinner mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna till någon renhet?
6Och kalven har kommit från Israel!
En hantverkare har gjort den,
någon gud är den inte.
Den ska krossas i bitar,
denna Samariens kalv.
7De sår vind
och skördar storm.
Deras säd är tomma strån utan ax.
De kan inte ge mjöl,
och om de skulle ge något,
slukas det av främlingar.
8Israel är uppslukat,
och bland nationerna ska det betraktas
som ett värdelöst kärl.
9De gick till Assyrien,
likt en ensam vildåsna på vandring.
Efraim har köpta älskare.
10Men även om de köpslår bland folken
ska jag samla ihop dem.
De ska börja tyna bort
under storkungens börda.8:10 I versens senare del är grundtextens innebörd osäker.
11”Eftersom Efraim har byggt många altaren för att synda,
har dessa också blivit honom till synd.
12Jag har skrivit mycket i mina lagar för honom,
men det har man betraktat som något främmande.
13De offrar kött till mig
och äter av köttet,8:13 Satsens början är svårförståelig i grundtexten och översättningen därför osäker.
men Herren är inte nöjd med dem.
Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder.
De måste återvända till Egypten.
14Israel har glömt bort sin skapare
och byggt palats.
Juda har byggt många befästa städer.
Men jag ska sända en eld mot dess städer
och bränna upp dess fästningar.”
