Castigo para Israel
1Ó Israel, não te regozijes mais, como os outros fazem, pois afastaste-te do teu Deus, prostituindo-te em todas as eiras de trigo.
2Eis que a eira e o lagar não vos sustentarão; o vinho novo vos faltará. 3Não poderão mais ficar nesta terra do Senhor; serão levados para o Egito e para a Assíria, passando a viver de restos de comida imunda. 4Ali, longe da pátria, não vos deixarão recolher vinho para os sacrifícios ao Senhor, porque nenhum sacrifício que seja oferecido ali pode agradar-lhe; são sítios poluídos, tal como o alimento dos pranteadores; seja quem for que coma disso ficará ritualmente impuro; poderão comer para si próprios, mas não para ofertas ao Senhor.
5Que farão no dia de celebrações santas, nos dias das festividades do Senhor? 6Eis que eles fogem da destruição, mas o Egito os recolherá; mas Menfis enterrá-los-á. Depois apenas se verão crescer espinhos e urtigas por entre as ruínas.
7Chegou o tempo do castigo de Israel; está quase aí, o dia da recompensa, e Israel conhecê-lo-á em toda a sua extensão. “Os profetas são gente louca, esses inspiradores estão doidos!”, dizem eles com ar de troça, mas toda a nação está carregada de pecado e só sabe mostrar ódio por aqueles que amam a Deus.
8O profeta é a sentinela de Deus em Efraim, mas esse povo está contra ele e a cada momento declara-lhe publicamente a sua raiva, até mesmo na casa do seu Deus. 9As coisas que o meu povo faz são tão depravadas como o que fizeram há tempos atrás em Gibeá9.9 Refere-se a eventos descritos em Jz 19–20.. O Senhor não se esquece disso e com certeza que dará o castigo merecido.
10“Como recordo esses primeiros dias, deliciosos como cachos de uvas no deserto, quando eu, o Senhor, encontrei Israel! Como o vosso amor era refrescante como os primeiros figos no verão! Mas depois fugiram de mim para Baal-Peor, entregando-se a outros deuses, e tornaram-se tão abomináveis quanto aquilo que amaram. 11A glória de Efraim vai-se como se se tratasse dum pássaro; os seus filhos morrerão à nascença ou perecerão ainda no ventre da mãe; outros nunca chegarão a ser concebidos. 12E aqueles que conseguirem crescer, tirá-los-ei da sua guarda; todos estão condenados. Sim, será um dia bem triste, esse em que os deixarei e ficarão sozinhos. 13Vi Efraim, tal como Tiro, plantado num lugar aprazível, mas Efraim deixará os filhos serem levados para o matadouro.”
14Ó Senhor, o que darás a esse povo? Dá-lhe ventres maternos que não deem à luz, seios que não possam alimentar.
15“Toda a sua maldade começou em Gilgal; ali comecei a aborrecê-los. Expulsá-los-ei da minha casa por causa da sua idolatria. Não mais os amarei, porque os seus chefes são rebeldes. 16Efraim está condenado; a sua raiz está seca; não dará mais fruto; se chegar a dar à luz filhos, matarei esses seus filhos amados.”
17O meu Deus destruirá o povo de Israel, por não terem querido dar ouvidos e obedecer à sua voz. Andarão errantes sem pátria entre as nações.
Israels straff
1Gläd dig inte, Israel,
jubla inte som andra folk.
För du har varit otrogen din Gud
och älskat en skökas lön
på varje tröskplats.
2Tröskplatsen och vinpressen kan inte livnära dem,
och vinet slår fel för dem.
3De får inte bo kvar i Herrens land,
utan Efraim ska föras tillbaka till Egypten
och äta oren mat i Assyrien.
4De ska inte få hälla ut vin
som drickoffer åt Herren,
och deras slaktoffer kan inte behaga honom.
Sådana ska vara för dem som sorgebröd.
Alla som äter av det blir orena.
Deras bröd är bara för dem själva
och ska inte komma in i Herrens hus.
5Vad ska ni göra på festdagen,
på Herrens högtidsdag?
6Om de kommer undan förödelsen
ska Egypten samla dem
och Memfis begrava dem.
Deras skatter av silver ska tistlar ta över,
och törnen ska växa i deras tält.9:6 Grundtexten är svårförståelig och dess innebörd osäker.
7Tiden är inne för straffet,
tiden är inne för vedergällningen,
det ska Israel veta.
Profeten är dum,
andens man vansinnig
för din stora synd
och ditt stora hat.
8Tillsammans med min Gud
är Efraims väktare profeten,
men snaror är lagda på alla hans vägar,
och hat råder i hans Guds hus.
9De har sjunkit i djupt fördärv,
som en gång i tiden i Giva.
Han minns deras ondska
och straffar deras synder.
10Som druvor i öknen
fann jag Israel,
era förfäder såg jag som säsongens allra första frukter
på ett fikonträd.
Men när de kom till Baal-Pegor
invigde de sig åt skamguden.
De blev lika vidriga
som den de älskade.
11Efraims ära flyger bort som en fågel,
inget barnafödande,
ingen graviditet,
ingen befruktning.
12Och även om de föder barn,
ska jag ta varenda av dem ifrån dem.
Ve dem,
när jag vänder mig bort ifrån dem!
13Jag har sett Efraim, likt Tyros,
planterad på en skön äng,9:13 Grundtextens innebörd är osäker i versens första del.
men Efraim ska få leda sina barn
till den som slaktar dem.”
14Ge dem, Herre, vad du ska ge dem!
Ge dem ofruktsamma moderliv
och förtorkade bröst.
15”För all deras ondska vid Gilgal
började jag hata dem där.
För deras onda gärningars skull
ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag kan inte längre älska dem.
Alla deras ledare är upproriska.
16Efraim är slagen,
deras rot är förtorkad,
och de bär inte mer frukt.
Även om de föder barn
ska jag döda deras dyrbara livsfrukt.”
17Min Gud förkastar dem,
därför att de inte har lyssnat till honom,
och de ska bli flyktingar bland folken.
