1Eu queria perdoar Israel, mas os seus pecados são grandes demais! Ninguém consegue sequer viver em Samaria sem se tornar também ladrão, salteador, falsificador!
2O seu povo parece que não sabe reconhecer que os vigio. As suas ações pecaminosas cercam-nos por todos os lados; vejo-as a todas. 3O rei está satisfeito com a sua maldade; os governantes riem-se com as suas mentiras. 4São todos adúlteros! Tal como o forno do padeiro está constantemente aceso, exceto enquanto amassa a farinha e espera que levede, assim está esta gente acesa com a luxúria.
5No dia do aniversário do rei, os governantes embebedam-no; faz-se passar por idiota e bebe na companhia dos que troçam dele. 6Os seus corações incendeiam-se com as intrigas. As suas combinações tramam-se durante a noite e pela manhã ateiam-se como um fogo intenso.
7Todos eles ardem como um forno e devoram os seus governantes. Matam os seus reis, uns após outros, e ninguém clama a mim por socorro.
8Efraim mistura-se com gente pagã, copiando-lhes os maus caminhos; tornam-se assim uns inúteis, como um pão que não foi virado no forno!
9O prestar culto a deuses estranhos tirou-lhes a força e não se apercebem disso. Começam a aparecer cabelos brancos a Efraim e não se dá conta de como vai enfraquecendo e se torna decadente. 10O orgulho que tem noutros deuses condena-o abertamente; mesmo assim, não se volta para o Senhor, seu Deus, nem tenta sequer encontrá-lo.
11Efraim é como uma pomba sem juízo e tonta que procura o Egito e voa para a Assíria. 12Durante o seu voo, lançarei a rede sobre ela e a farei descer; castigá-la-ei por todos os seus atos pecaminosos.
13Ai do meu povo, que fugiu de mim! Sejam destruídos, pois pecaram contra mim! Quis redimi-los, mas os seus duros corações não aceitaram a verdade. 14Ali estão, o sono a fugir-lhes por causa da angústia, sem querer pedir-me auxílio. Em vez disso, adoram os ídolos dos povos pagãos, dirigindo-lhes orações a pedir vinho novo e boas searas.
15Socorri-os, fortaleci-os e agora voltam-se contra mim!
16Olham para todo o lado exceto para o céu, para o Deus altíssimo. São como um arco defeituoso que lança flechas errando sempre o alvo. Os seus chefes perecerão pela espada do inimigo, por causa da sua insolência para comigo, e todo o Egito se rirá deles.
1När jag helar Israel
avslöjas Efraims synd
och Samariens brott.
För de handlar bedrägligt,
tjuvar bryter sig in
och rövarband härjar där ute.
2Men innerst inne tänker de inte på
att jag kommer ihåg all deras ondska.
Nu omges de av sina förbrytelser
som är uppenbara för mig.
3Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4De är äktenskapsbrytare allesammans,
heta som bagarens ugn,
som han slutar elda
från det han blandar degen
tills den har jäst.7:4 Grundtextens innebörd är osäker; spec. svår är v. 5.
5På vår kungs högtidsdag
drack furstarna sig febersjuka av vin.
Själv räckte han bespottarna handen.
6De låter sig närmas,
deras hjärtan är som en ugn,
fulla av intriger.
Hela natten sover deras bagare
men flammar upp på morgonen
som en eldslåga.
7Alla är de heta som en ugn,
de förtär sina domare
och deras kungar faller,
men ingen av dem åkallar mig.
8Efraim beblandar sig med andra folk.
Efraim är en brödkaka som inte vänts.
9Främlingarna har förtärt hans styrka
men det förstår han inte.
Han har blivit gråhårig,
men det inser han inte.
10Israels stolthet vittnar mot honom,
men ändå vänder de inte tillbaka
till Herren, sin Gud,
eller söker honom i allt detta.
11Efraim är som
en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
de går till Assyrien.
12När de går
kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
och fångar dem
när jag hör dem flockas.7:12 Grundtextens innebörd är osäker.
13Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
men de har talat lögner mot mig.
14De ropar inte till mig av hjärtat,
utan klagar från sina bäddar.
De kommer samman7:14 Grundtextens innebörd är oviss. Enligt en del hebreiska handskrifter och Septuaginta: De ristar sig blodiga…, vilket man gjorde i baalskulten och var förbjudet för israeliterna (5 Mos 14:1). för säd och vin
men vänder sig bort från mig.
15Jag har fostrat dem och gjort dem starka,
men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.
16De vänder sig,
men inte uppåt.
De är som en obrukbar pilbåge.
Deras furstar ska falla för svärd
för sina fräcka tungors skull,
och hela Egypten ska håna dem.7:16 Grundtextens innebörd är osäker.
