O juízo e a salvação
1E Deus diz: “Fui procurado pelos que nunca antes tinham inquirido sobre mim. Os que nunca antes me tinham buscado, agora me acham. A uma nação que não invocava o meu nome disse: ‘Estou aqui! Estou aqui!’ 2Continuamente estendi as minhas mãos a um povo rebelde e desobediente, que anda por um caminho que não é bom e busca seguir os seus próprios pensamentos. 3Todo o dia me insultam no rosto, adorando ídolos nos seus muitos jardins e queimando incenso em altares de tijolo. 4À noite saem por entre as campas dos cemitérios e cavernas para consultar os espíritos dos mortos; comem carne de porco e outros alimentos proibidos. 5Apesar disso, ainda são capazes de dizer uns para os outros: ‘Não te aproximes de mim, afasta-te! Sou mais santo do que tu!’ Dia após dia, o fumo de toda aquela maldade cada vez mais me enfurece.
6Vejam, esta é a minha decisão! Não ficarei silencioso perante isso! Darei a paga! 7Sim, castigá-los-ei, e não somente pelos seus próprios pecados, mas pelos dos seus pais também, diz o Senhor, porque também eles queimaram incenso e me insultaram sobre os montes. Dar-lhes-ei inteiramente a recompensa que merecem.
8Contudo, não os destruirei completamente, diz o Senhor. Porque tal como se encontram uvas sãs num cacho que aparentemente estava todo podre, não destruirei Israel inteiramente, porque existem lá no meio verdadeiros servos meus. Acontece até haver sempre alguém que diz: ‘Não as deites fora a todas, pois ainda prometem algum vinho!’ 9Conservarei um resto do povo de Jacob, para que possua o meu monte santo; dá-lo-ei àqueles que escolhi e ali os meus servos habitarão. 10Para aqueles de entre o meu povo que me têm procurado, os verdes prados de Sarom ainda se encherão de rebanhos e o fértil vale de Acor65.10 Em hebraico, Acor significa desgraça. Ver Js 7.24-26. acolherá muito gado.
11Para todos os outros que abandonaram o Senhor e se esqueceram do meu santo monte, e adoraram os deuses da sorte e do destino, 12a vossa sorte será a espada e o vosso destino bem negro. Porque quando chamei não me responderam, quando falei não quiseram ouvir-me. Pecaram deliberadamente perante os meus próprios olhos, escolhendo conscientemente aquilo que bem sabiam que eu detestava.
13Por isso, diz o Senhor Deus: Vocês hão de passar fome. Quanto àqueles que querem servir-me, esses comerão à sua vontade. Vocês terão sede, mas eles beberão até se saciarem. Vocês terão vergonha e tristeza, enquanto eles se alegrarão. 14Vocês chorarão de pesar, vergonha e desespero, enquanto eles cantarão de alegria. 15O vosso nome tornar-se-á como uma maldição entre o meu povo, porque o Senhor Deus vos matará e aos que o servem chamará por um outro nome.
16Ainda hão de vir os dias em que todos os que invocam uma bênção ou fazem um juramento o farão sempre pelo Deus da verdade, visto que porei de lado a minha ira e me esquecerei do mal que fizeram.
Novos céus e nova Terra
17Ouçam bem! Vou criar novos céus e nova Terra! E serão tão maravilhosos que ninguém mais se lembrará dos anteriores! 18Alegrem-se! Folguem para sempre com a minha criação! Vejam! Tornarei a criar Jerusalém como um lugar de felicidade e o seu povo viverá em gozo! 19Terei plena alegria em Jerusalém e no meu povo! Nunca mais ali se ouvirá nem a voz do choro nem a dos lamentos!
20Nunca mais morrerão ali crianças com apenas alguns dias de vida! Nunca mais se considerará velha uma pessoa de 100 anos! Só os pecadores morrerão jovens! 21Naqueles dias, construirão casas e habitarão nelas; plantarão vinhas e comerão o seu fruto. 22Não construirão casas para que outros nelas habitem, nem plantarão vinhas para que outros delas comam. O meu povo viverá longos anos como as árvores e os meus escolhidos desfrutarão alegremente do fruto do seu labor. 23Não mais trabalharão inutilmente e as suas crianças não crescerão para virem a tornar-se vítimas da guerra, visto que são descendência bendita do Senhor, tanto elas como os seus filhos. 24Responderei às suas orações, ainda antes de as terem formulado. Quando estiverem a falar comigo, apresentando as suas necessidades, adiantar-me-ei e responderei às suas orações. 25O lobo e o cordeirinho comerão juntos; o leão comerá palha como o boi e o pó será o alimento da serpente. Nesses dias, nada nem ninguém será ferido ou destruído em todo o meu santo monte!”, diz o Senhor.
Dom och frälsning
1”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
2Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
och följer sina egna planer,
3ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder rökelse på tegelaltaren.
4De håller till i gravar
och tillbringar nätter i hemliga nästen,
de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
5De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
som en ständigt brinnande eld.
6Detta finns nedtecknat inför mig.
Jag kommer inte att förbli tyst,
jag tiger inte förrän jag har hämnats,
de ska få ett straff i sin famn
7för sina egna och deras förfäders synder,
säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”
8Så säger Herren:
”Så länge det finns saft i en druvklase
säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9Jag ska låta en ättling65:9 Ordagrant: säd. gå ut från Jakob
och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
och mina tjänare bosätta sig där.
10Sharon ska bli betesmark för fåren
och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.
11Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,65:11 Gad, som betyder lycka, och Meni, öde, var avgudar.
12er ska jag utlämna åt svärdet,
och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
13Så säger därför Herren, Herren:
”Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
men ni ska få blygas,
14mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
och klaga i förtvivlan.
15Ni ska lämna era namn till mina utvalda
att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16Den som uttalar en välsignelse i landet
välsignar sig vid sanningens Gud.65:16 Sanning är översatt från hebreiskans amen och syftar också på trofasthet.
Den som svär en ed i landet
svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
Nya himlar och en ny jord
17Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18Var glada och jubla för evigt
över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
och dess befolkning till glädje.
19Jag ska jubla över Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.
20Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21De ska bygga hus och bo i dem,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
22De ska inte bygga hus åt andra att bo i
och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
de och deras efterkommande.
24Då ska det bli så
att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”
