O juízo e a esperança
1Assim diz o Senhor: “O céu é o meu trono e a Terra é o estrado dos meus pés! Que casa me poderiam construir ou que lugar para o meu descanso? 2Foi a minha mão que fez todas essas coisas! Tudo é meu! Contudo, olharei com piedade para todo aquele que tiver um coração simples e arrependido, que trema perante a minha palavra.
3Mas aqueles que preferem escolher os seus próprios caminhos, deleitando-se nos seus pecados, serão amaldiçoados; as suas oferendas não serão aceites. Quando uma tal pessoa sacrificar um boi sobre o altar de Deus, isso terá para mim o mesmo significado e gravidade que assassinar um homem. Se sacrificarem um cordeiro, ou se trouxerem uma oferta de cereais, será tão repugnante como trazer um cão ou sangue de porco para o altar! Quando queimarem incenso será absolutamente o mesmo que prestar culto a abominações. 4Mandar-lhes-ei grandes tribulações; tudo aquilo que precisamente receiam, visto que quando chamei por eles recusaram responder-me e quando lhes dirigi a minha palavra não quiseram ouvir-me. Até fizeram o mal, na minha própria presença, e optaram por aquelas coisas que sabiam bem que eu abominava.”
5Ouçam a palavra do Senhor, todos os que o temem e tremam com a sua palavra: “Os vossos irmãos vos odeiam e aborrecem; expulsam-vos por serem leais ao meu nome; troçam de vocês dizendo: ‘Que o Senhor seja glorificado, para que vejamos a vossa alegria!’ Mas se dizem isso, agora na risota, o certo é que hão de ficar envergonhados.
6Que movimento, que rumor é este na cidade? Que ruído tremendo é este que se ouve no templo? É justamente a voz do Senhor dando a paga aos seus inimigos.
7Antes das contrações do parto, ela deu à luz; antes que as dores viessem, teve um menino. 8Quem alguma vez ouviu tal ou viu coisa semelhante? Porventura um povo nasce num só dia ou uma nação nasce duma só vez? Mas foi este o caso de Sião, que mal sentiu as contrações, deu à luz os seus filhos. 9Seria eu capaz de levar o parto até ao último momento sem que se desse o nascimento?, pergunta o Senhor, o vosso Deus. Não, nunca!
10Alegrem-se com Jerusalém! Regozijam-se com ela, todos os que a amam e que choraram por causa dela! Deleitem-se em Jerusalém! 11Saciem-se fartamente da sua glória, como se fosse um bebé sôfrego ao peito da mãe. 12A prosperidade encherá Jerusalém como se um rio a inundasse, diz o Senhor, pois sou eu quem a envia. Serão as riquezas dos gentios que se derramarão sobre ela. Os seus filhos alimentar-se-ão aos seus peitos, levados ao seu colo, embalados sobre os seus joelhos. 13Confortar-vos-ei ali, tal como um pequenino é consolado pela mãe.”
14Quando virem Jerusalém, o vosso coração vibrará de gozo; o vosso corpo retomará vigor como a erva na primavera. Todo o mundo verá a boa mão do Senhor sobre o seu povo e a sua cólera sobre os seus adversários.
15Reparem, o Senhor há de vir com fogo e com velozes carros, para condenar com severa cólera, para fazer justiça com chamas de fogo! 16Será precisamente com fogo e com a sua espada que o Senhor condenará o mundo e será grande a matança que terá de fazer!
17“Serão mortos todos aqueles que adoram ídolos atrás de qualquer árvore dum jardim, fazendo festins com carne de porco e de ratos, e com toda a espécie de coisas abomináveis. Sim, esses terão um fim maldito, diz o Senhor.
18Conheço muito bem as suas obras; sei perfeitamente o que pensam. Por isso, juntarei todas as nações e todos os povos contra Jerusalém, para ali verem a minha glória. 19Realizarei um poderoso milagre contra eles e aos que dali escaparem enviá-los-ei como missionários a Társis, a Pul e a Lude, povo exímio no uso do arco, a Tubal, à Grécia e às terras para além do mar, que nunca ouviram falar da minha fama, nem se deram conta da minha glória. Aí será anunciada a minha glória aos gentios. 20E trarão os vossos irmãos, vindos de todas as nações, como se fosse um presente oferecido ao Senhor, transportando-os cuidadosamente em carros e liteiras, em mulas e camelos, até ao meu santo monte, até Jerusalém, diz o Senhor. Será como quando se trazem as ofertas na época das colheitas, que enchem o templo do Senhor, transportadas em vasos limpos. 21E nomearei alguns desses para serem meus sacerdotes e levitas, diz o Senhor.
22Tão certo como os novos céus e a nova Terra que eu hei de criar permanecerão para sempre, assim também serão para sempre o meu povo, com um nome que nunca há de desaparecer. 23Toda a humanidade virá para me adorar, de sábado a sábado, de uma festa da lua nova a outra, diz o Senhor. 24Ao saírem verão os corpos mortos dos que se revoltaram contra mim, visto que os vermes que os comem nunca morrerão e o fogo que os consome nunca se apagará; serão um sinal de desprezo para todo o ser humano.”
De avfälligas dom och de sanna tillbedjarnas välsignelse
1Så säger Herren:
”Himlen är min tron och jorden min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en viloplats?
2Allt detta har ju min hand gjort,
ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
den som bryr sig om mitt ord.
3Man slaktar tjurar och dödar en människa,
offrar ett lamm och bryter nacken på en hund,
kommer med matoffer och bär fram grisblod,
offrar rökelse och hyllar en avgud.66:3 Ordparen är svårtolkade i grundtexten, men troligtvis är innebörden att folket lika ofta följer offerreglerna som att de bryter dem och gör något förbjudet.
De har valt att gå sin egen väg
och har sin innerliga glädje i vidrigheter.
4Så ska jag också gå hårt fram
och låta det de fruktar komma över dem.
För när jag ropade svarade ingen,
och när jag talade ville de inte höra.
De gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
5Hör Herrens ord,
ni som bryr er om hans ord!
”Era bröder som hatar er
och stöter bort er för mitt namns skull säger:
’Må Herren förhärliga sig,
så att vi får se er glädjas!’
Men de ska få stå där med skam.
6Det är en uppståndelse i staden,
en röst hörs från templet,
Herrens röst när han hämnas
på sina fiender för vad de gjort.
7Innan värkarna börjat föder hon,
innan födslovåndan kommer över henne får hon en son.
8Vem har hört något sådant
eller sett något liknande?
Kan ett land födas på en dag,
ett folk bli till på en enda gång?
Ja, Sion föder sina barn
när födslovåndorna börjar.
9Skulle jag vara med fram till förlossningen
och sedan inte hjälpa? säger Herren.
Skulle jag både tillåta och hindra födelsen?”
säger din Gud.
10”Gläd er med Jerusalem!
Jubla över det, alla som älskar det,
hylla det med jubel,
alla som har sörjt över det!
11Då får ni dia er mätta vid dess trösterika bröst,
suga och njuta i dess stora famn.”
12Så säger Herren:
”Jag leder dit frid som en flod,
folkens skatter som en flödande ström.
Ni ska få dia och bli burna i dess famn
och gunga på dess knän.
13Som en mor tröstar sitt barn
ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni bli tröstade.”
14När ni ser detta ska ert hjärta glädja sig
och era kroppar få ny livskraft, som spirande gräs.
Herrens makt ska bli känd för hans tjänare
och hans vrede för hans fiender.
15För se, Herren ska komma med eld
och hans vagnar som en stormvind.
Han ska tömma ut sin glödande vrede
och tillrättavisa med lågor av eld.
16Med eld och sitt svärd går Herren till rätta
med alla människor,
och många ska slås av Herren.
17”De som helgar och renar sig för att gå till lustgårdarna och följer efter en av dem som äter kött av gris, råttor och andra orena varelser, de ska alla gå under, ihop med den de följde efter, säger Herren.
18För deras gärningars och tankars skull ska jag därför samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.
19Jag ska göra ett tecken bland dem, och några av dem som kommer undan ska jag sända till folken, till Tarshish, Put, Lud, Meshek, till bågskyttarna, till Tuval, Grekland och till de fjärran kustländerna, till dem som inte hört om mig eller sett min härlighet. Där ska de förkunna min härlighet för de andra folken. 20De ska föra alla era bröder från varje nation, som en offergåva till Herren, på hästar, i vagnar och i bärstolar, på mulåsnor och kameler66:20 Översättningen av grundtextens benämningar på dessa färdmedel är delvis osäker., upp till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, så som israeliterna bär sina offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21Och en del av dem ska jag utse till präster och leviter, säger Herren.
22Liksom den nya himmel och den nya jord som jag vill göra kommer att bestå inför mig, ska era ättlingar och ert namn bestå,” säger Herren. 23”Nymånadsfest efter nymånadsfest och sabbatsdag efter sabbatsdag ska hela mänskligheten komma för att tillbe mig, säger Herren. 24Och de ska gå ut och se på de döda kropparna efter dem som gjort uppror mot mig, för deras mask ska aldrig dö, deras eld aldrig släckas. De kommer att bli en avskyvärd syn för alla människor.”
