1“Se um homem se divorciar de sua mulher
e depois da separação ela casar-se com outro homem,
poderá o primeiro marido voltar para ela?
Não seria a terra totalmente contaminada?
Mas você tem se prostituído com muitos amantes
e, agora, quer voltar para mim?”,
pergunta o Senhor.
2“Olhe para o campo e veja:
Há algum lugar onde você não foi desonrada?
À beira do caminho você se assentou à espera de amantes,
assentou-se como um nômade3.2 Ou árabe no deserto.
Você contaminou a terra
com sua prostituição e impiedade.
3Por isso as chuvas foram retidas,
e não veio chuva na primavera.
Mas você, apresentando-se declaradamente como prostituta,
se recusa a corar de vergonha.
4Você não acabou de me chamar:
‘Meu pai, amigo da minha juventude?
5Ficarás irado para sempre?
Teu ressentimento permanecerá até o fim?’
É assim que você fala,
mas faz todo o mal que pode”.
A Infidelidade de Israel
6Durante o reinado do rei Josias, o Senhor me disse: “Você viu o que fez Israel, a infiel? Subiu todo monte elevado e foi para debaixo de toda árvore verdejante para prostituir-se. 7Depois de ter feito tudo isso, pensei que ela voltaria para mim, mas não voltou. E a sua irmã traidora, Judá, viu essas coisas. 8Viu3.8 Conforme um manuscrito do Texto Massorético, a Septuaginta e a Versão Siríaca. O Texto Massorético diz Eu vi. também que dei à infiel Israel uma certidão de divórcio e a mandei embora, por causa de todos os seus adultérios. Entretanto, a sua irmã Judá, a traidora, também se prostituiu, sem temor algum. 9E, por ter feito pouco caso da imoralidade, Judá contaminou a terra, cometendo adultério com ídolos de pedra e madeira. 10Apesar de tudo isso, sua irmã Judá, a traidora, não voltou para mim de todo o coração, mas sim com fingimento”, declara o Senhor.
11O Senhor me disse: “Israel, a infiel, é melhor do que Judá, a traidora. 12Vá e proclame esta mensagem para os lados do norte:
“Volte, ó infiel Israel”, declara o Senhor,
“Não mais franzirei a testa cheio de ira contra você,
pois eu sou fiel”, declara o Senhor,
“Não ficarei irado para sempre.
13Mas reconheça o seu pecado:
você se rebelou contra o Senhor, o seu Deus,
e ofereceu os seus favores a deuses estranhos,
debaixo de toda árvore verdejante,
e não me obedeceu”,
declara o Senhor.
14“Voltem, filhos rebeldes! Pois eu sou o Senhor3.14 Ou marido de vocês”, declara o Senhor. “Tomarei vocês, um de cada cidade e dois de cada clã, e os trarei de volta a Sião. 15Então eu darei a vocês governantes conforme a minha vontade, que os dirigirão com sabedoria e com entendimento. 16Quando vocês aumentarem e se multiplicarem na sua terra naqueles dias”, declara o Senhor, “não dirão mais: ‘A arca da aliança do Senhor’. Não pensarão mais nisso nem se lembrarão dela; não sentirão sua falta nem se fará outra arca. 17Naquela época, chamarão Jerusalém ‘O Trono do Senhor’, e todas as nações se reunirão para honrar o nome do Senhor em Jerusalém. Não mais viverão segundo a obstinação de seus corações para fazer o mal. 18Naqueles dias, a comunidade de Judá caminhará com a comunidade de Israel, e juntas voltarão do norte para a terra que dei como herança aos seus antepassados.
19“Eu mesmo disse:
“Com que alegria eu a trataria como se tratam filhos
e daria uma terra aprazível a você,
a mais bela herança entre as nações!
Pensei que você me chamaria de ‘Pai’
e que não deixaria de seguir-me.
20Mas, como a mulher que trai o marido,
assim você tem sido infiel comigo, ó comunidade de Israel”,
declara o Senhor.
21Ouve-se um choro no campo,
o pranto de súplica dos israelitas,
porque perverteram os seus caminhos
e esqueceram o Senhor, o seu Deus.
22“Voltem, filhos rebeldes!
Eu os curarei da sua rebeldia”.
“Sim!”, o povo responde.
“Nós viremos a ti, pois tu és o Senhor, o nosso Deus.
23De fato, a agitação idólatra nas colinas
e o murmúrio nos montes é um engano.
No Senhor, no nosso Deus,
está a salvação de Israel.
24Desde a nossa juventude,
Baal, o deus da vergonha,
tem consumido o fruto do trabalho dos nossos antepassados:
as ovelhas, os bois, os seus filhos e as suas filhas.
25Seja a vergonha a nossa cama
e a desonra, o nosso cobertor.
Pecamos contra o Senhor, o nosso Deus,
tanto nós como os nossos antepassados,
desde a nossa juventude até o dia de hoje;
e não temos obedecido ao Senhor, ao nosso Deus.”
1Om en man skiljer sig från sin hustru
och hon går ifrån honom
och gifter om sig,
får han gå tillbaka till henne?
Blir inte landet då helt vanhelgat?
Du har bedrivit otukt med många älskare,
skulle du då få komma tillbaka till mig? säger Herren.
2Lyft blicken mot de kala höjderna och se:
Var har du inte våldfört dig i otukt?
Du har suttit vid vägkanten
och väntat på dem
som en arab i öknen.
Du har vanhelgat landet
med din prostitution och din ondska.
3Därför hölls regnskurarna tillbaka,
och något vårregn kom inte.
Du var fräck som en hora,
men du skämdes inte.
4Och ändå har du nu ropat till mig:
’Far, du har varit min vän ända sedan jag var ung!
5Kan en vän vredgas för evigt,
hålla fast vid sin vrede för alltid?’
Så talar du,
men du gör allt ont du kan.”
Israel och Juda som trolösa systrar
6I kung Josias tid sa Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och bedrivit otukt där. 7Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig efter att ha gjort allt detta. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg det. 8Jag såg att trots att jag skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne ett skilsmässobrev för hennes otukts skull, skrämdes inte hennes trolösa syster Juda av det, utan gick ut hon också och bedrev otukt. 9Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10Trots detta vände hennes trolösa syster Juda inte tillbaka till mig helhjärtat utan låtsades bara, säger Herren.
11Herren sa till mig: ”Det avfälliga Israel är rättfärdigare än det trolösa Juda. 12Gå och förkunna detta budskap mot norr:
’Vänd tillbaka, du avfälliga Israel,
säger Herren,
jag ska inte se på er med ovilja,
för jag är nådig,
säger Herren.
Jag ska inte vara vred i all evighet.
13Men erkänn din skuld!
Du har gjort uppror mot Herren, din Gud,
och löpt hit och dit efter främmande gudar
under alla grönskande träd
och inte lyssnat på mig, säger Herren.’
14Vänd om, ni trolösa barn, säger Herren. För jag är er herre3:14 Ordagrant: …jag var deras make. och ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15Jag ska ge er herdar som följer min vilja och leder er med kunskap och visdom. 16När ni då förökar er och landet blir rikt befolkat, säger Herren, ska man inte mer tala om Herrens förbundsark, inte tänka på den eller komma ihåg den. Ingen ska sakna den eller göra någon ny. 17Vid den tiden ska man kalla Jerusalem Herrens tron, och alla folk ska samlas där, för att ära Herrens namn i Jerusalem. De ska inte längre följa sina egna onda och hårda hjärtan. 18På den tiden ska folket från Juda slå sig samman med Israels folk, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land jag gav era förfäder som arv.
Maning till bättring
19Jag tänkte:
’Hur gärna vill jag inte behandla dig som ett barn
och ge dig ett underbart land,
det härligaste arvet bland folken.’
Jag tänkte att du skulle kalla mig din Far
och aldrig mer vända dig bort från mig.
20Men som en hustru är otrogen mot sin man,
så var du, Israel, otrogen mot mig, säger Herren.
21Rop hörs från de kala höjderna,
gråt och böner från Israels folk.
De har gått på villovägar
och glömt Herren, sin Gud.
22Vänd om, ni avfälliga barn,
jag ska bota er från er trolöshet!”
”Vi kommer till dig,
för du är Herren, vår Gud.
23Vår avgudadyrkan uppe på kullarna var verkligen ett svek,
liksom vårt larmande däruppe på höjderna.
Bara i Herren, vår Gud,
finns räddning för Israel.
24Alltsedan vår ungdom har den skamliga avguden3:24 Eller skammen, skamguden; syftar troligen på Baal.
slukat frukten av våra fäders arbete,
deras boskap och fårhjordar,
deras söner och döttrar.
25Låt oss lägga oss ner i skam,
låt vanära täcka oss.
För vi har syndat mot Herren, vår Gud,
vi och våra fäder,
och från vår ungdom ända fram till denna dag
har vi inte lyssnat till Herren, vår Gud.”
