A Infidelidade de Israel
1A palavra do Senhor veio a mim: 2“Vá proclamar aos ouvidos de Jerusalém:
“Eu me lembro de sua fidelidade
quando você era jovem:
como noiva, você me amava
e me seguia pelo deserto,
por uma terra não semeada.
3Israel, meu povo, era santo para o Senhor,
os primeiros frutos de sua colheita;
todos os que o devoravam
eram considerados culpados,
e a desgraça os alcançava”, declara o Senhor.
4Ouça a palavra do Senhor, ó comunidade de Jacó,
todos os clãs da comunidade de Israel.
5Assim diz o Senhor:
“Que falta os seus antepassados encontraram em mim,
para que me deixassem e se afastassem de mim?
Eles seguiram ídolos sem valor,
tornando-se eles próprios sem valor.
6Eles não perguntaram:
‘Onde está o Senhor, que nos trouxe do Egito
e nos conduziu pelo deserto,
por uma terra árida e cheia de covas,
terra de seca e de trevas2.6 Ou e da sombra da morte,
terra pela qual ninguém passa e onde ninguém vive?’
7Eu trouxe vocês a uma terra fértil,
para que comessem dos seus frutos
e dos seus bons produtos.
Entretanto, vocês contaminaram a minha terra;
tornaram a minha herança repugnante.
8Os sacerdotes não perguntavam pelo Senhor;
os intérpretes da lei não me conheciam,
e os líderes do povo se rebelaram contra mim.
Os profetas profetizavam em nome de Baal,
seguindo deuses inúteis.
9“Por isso, eu ainda faço denúncias contra vocês”, diz o Senhor,
“e farei denúncias contra os seus descendentes.
10Atravessem o mar até o litoral de Chipre2.10 Hebraico: as ilhas de Quitim. e vejam;
mandem observadores a Quedar2.10 Terra natal de tribos beduínas do deserto siro-árabe. e reparem de perto;
e vejam se alguma vez aconteceu algo assim:
11alguma nação já trocou os seus deuses?
E eles nem sequer são deuses!
Mas o meu povo trocou a sua2.11 Uma antiga tradição de escribas hebreus diz minha. Glória
por deuses inúteis.
12Espantem-se diante disso, ó céus!
Fiquem horrorizados e abismados”, diz o Senhor.
13“O meu povo cometeu dois crimes:
eles me abandonaram,
a mim, a fonte de água viva;
e cavaram as suas próprias cisternas,
cisternas rachadas que não retêm água.
14Acaso Israel, meu povo, é escravo,
escravo de nascimento?
Por que foi então que se tornou presa
15de leões que rugem e urram contra ele?
Arrasaram a sua terra,
queimaram as suas cidades
e as deixaram desabitadas.
16Até mesmo os homens de Mênfis e de Tafnes
raparam2.16 Ou racharam a sua cabeça.
17“Não foi você mesmo o responsável
pelo que aconteceu a você,
ao abandonar o Senhor, o seu Deus?2.17 Conforme a Septuaginta. O Texto Massorético acrescenta quando ele a conduziu pelo caminho?
18Agora, por que você vai ao Egito
beber água do Nilo2.18 Hebraico: Sior, um braço do Nilo.?
E por que vai à Assíria
beber água do Eufrates?
19O seu crime a castigará
e a sua rebelião a repreenderá.
Compreenda e veja como é mau e amargo
abandonar o Senhor, o seu Deus,
e não ter temor de mim”, diz o Soberano,
o Senhor dos Exércitos.
20“Há muito tempo eu quebrei o seu jugo
e despedacei as correias que a prendiam.
Mas você disse: ‘Eu não servirei!’
Ao contrário, em todo monte elevado
e debaixo de toda árvore verdejante,
você se deitava como uma prostituta.
21Eu a plantei como uma videira seleta,
de semente absolutamente pura.
Como, então, contra mim você se tornou uma videira
degenerada e selvagem?
22Mesmo que você se lave com soda
e com muito sabão,
a mancha da sua iniquidade permanecerá diante de mim”,
diz o Soberano Senhor.
23“Como você pode dizer que não se contaminou
e que não correu atrás dos baalins?
Reveja o seu procedimento no vale
e considere o que você tem feito.
Você é como uma camela jovem e arisca
que corre para todos os lados;
24como uma jumenta selvagem habituada ao deserto,
farejando o vento em seu desejo.
Quem é capaz de controlá-la quando está no cio?
Os machos que a procuram não precisam se cansar,
porque logo encontrarão a que está no mês do cio.
25Não deixe que os seus pés se esfolem
nem que a sua garganta fique seca.
Mas você disse: ‘Não adianta!
Eu amo os deuses estrangeiros
e continuarei a ir atrás deles’.
26“Assim como o ladrão fica envergonhado
quando é apanhado em flagrante,
também a comunidade de Israel ficará envergonhada:
seus reis e oficiais,
seus sacerdotes e profetas.
27Pois dizem à madeira: ‘Você é meu pai’
e à pedra: ‘Você me deu à luz’.
Voltaram para mim as costas e não o rosto,
mas na hora da adversidade dizem:
‘Venha salvar-nos!’
28E onde estão os deuses que você fabricou para si?
Que eles venham, se puderem salvá-la
na hora da adversidade!
Porque os seus deuses são tão numerosos
como as suas cidades, ó Judá!
29“Por que vocês fazem denúncias contra mim?
Todos vocês se rebelaram contra mim”,
declara o Senhor.
30“De nada adiantou castigar o seu povo,
eles não aceitaram a correção.
A sua espada tem destruído os seus profetas
como um leão devorador.
31“Vocês, desta geração,
considerem a palavra do Senhor:
“Tenho sido um deserto para Israel?
Uma terra de grandes trevas?
Por que o meu povo diz:
‘Nós assumimos o controle!
Não mais viremos a ti’?
32Será que uma jovem se esquece das suas joias,
ou uma noiva, de seus enfeites nupciais?
Contudo, o meu povo esqueceu-se de mim
por dias sem fim.
33Com quanta habilidade você busca o amor!
Mesmo as mulheres da pior espécie
aprenderam com o seu procedimento.
34Nas suas roupas encontrou-se
o sangue de pobres inocentes,
que não foram flagrados arrombando casas.
Contudo, apesar de tudo isso,
35você diz: ‘Sou inocente;
ele não está irado comigo’.
Mas eu passarei sentença contra você
porque você disse que não pecou.
36Por que você não leva a sério
a sua mudança de rumo?
Você ficará decepcionada com o Egito,
como ficou com a Assíria.
37Você também deixará aquele lugar
com as mãos na cabeça,
pois o Senhor rejeitou aqueles em quem você confia;
você não receberá a ajuda deles.
Varningar och förmaningar till Juda
(2:1—29:32)
Guds folks trolöshet
1Herrens ord kom till mig: 2”Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:
’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen,
hur du älskade mig som brud
och hur du följde mig genom öknen,
genom ett land där ingen sår något.
3Israel var heligt för Herren,
det första av hans skörd.
Alla som åt av det
drog på sig skuld
och blev drabbade av olycka, säger Herren.’ ”
4Hör Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter! 5Så säger Herren:
”Vad var det för fel era fäder fann hos mig,
eftersom de gick bort från mig
och följde de värdelösa avgudarna
och själva blev värdelösa?
6De frågade inte: ’Var är Herren,
som ledde oss ut ur Egypten,
genom öknen,
genom ett öde, oländigt land,
torkans och skuggornas land,
ett land som ingen vill passera igenom
och där ingen vill bo?’
7Jag ledde er till ett bördigt land,
för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda.
Men när ni kom dit orenade ni mitt land
och gjorde min egendom avskyvärd.
8Prästerna frågade inte:
’Var är Herren?’
De som hade hand om lagen
kände mig inte,
ledarna satte sig upp mot mig,
profeterna profeterade i Baals namn
och följde värdelösa avgudar.
9Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger Herren,
ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.
10Dra bort till kittéernas2:10 Syftar på Cypern. kuster
och se efter,
sänd någon till Kedar
för att noga undersöka
om något sådant har skett:
11Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar,
som ändå inte är några gudar?
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet2:11 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: min härlighet.
mot en värdelös avgud.
12Häpna över detta, ni himlar,
rys och bäva, säger Herren.
13Mitt folk har begått en dubbel synd:
Det har övergett mig,
källan med det levande vattnet,
och de har grävt dåliga brunnar åt sig,
brunnar som inte håller vatten.
14Är Israel en tjänare eller född till slav?
Varför har han blivit ett byte?
15Lejonen ryter och morrar mot honom.
De har lagt hans land öde
och bränt ner hans städer,
så att ingen kan bo i dem.
16Män från Memfis och Tachpanches
betar din hjässa kal.
17Är det inte du själv som har dragit detta över dig
genom att du övergav Herren, din Gud,
när han ville leda dig på vägen?
18Varför ska du nu gå till Egypten
för att dricka Shichors vatten?
Och varför gå till Assyrien
för att dricka av Eufratflodens vatten?
19Din ondska kommer att straffa dig,
ditt avfall att tukta dig.
Besinna och inse därför
hur ont och bittert det är
att du överger Herren, din Gud,
och inte fruktar mig längre, säger Herren, härskarornas Herre.
20För länge sedan bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band.2:20 Enligt Septuaginta: …bröt du sönder ditt ok…
Du sa: ’Jag vill inte tjäna.’
På varje höjd och under varje grönskande träd
lade du dig ner och prostituerade dig.
21Jag planterade dig som ett ädelt vin
av allra bästa slag.
Hur har du kunnat förvandlas för mig
till en oduglig, vildvuxen ranka?
22Även om du tvättar dig med lut
och rikligt med såpa
består din synds fläckar inför mig,” säger Herren, Herren.
23”Hur kan du säga:
’Jag har inte orenat mig
och inte sprungit efter baalsgudarna’?
Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
beakta vad du har gjort.
Du är som ett oroligt kamelsto,
som irrar hit och dit,
24som en vildåsna, van vid öken,
som flåsar under parningstiden.
Vem kan tygla dess begär?
Ingen behöver springa sig trött efter den,
i parningstiden är den lätt att finna.
25Akta dig, så du inte springer av dig skorna
och får din strupe torr.
Men du säger:
’Det är ingen idé.
Jag älskar främmande gudar,
och dem måste jag följa.’
26Som en tjuv tagen på bar gärning
ska Israel stå där med skam,
med sina kungar, furstar,
präster och profeter,
27de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’
och till en sten: ’Du har fött mig.’
De vänder ryggen mot mig,
inte ansiktet,
men när olyckan kommer ropar de:
’Kom och rädda oss!’
28Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv?
Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan!
Du har ju lika många gudar
som du har städer, Juda.
29Varför vill ni gå till rätta med mig?
Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger Herren.
30Till ingen nytta har jag straffat era söner,
de tog inte emot någon tillrättavisning.
Som rovlystna lejon
har ert svärd ätit upp profeterna.
31Ni släkte, ge akt på Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel,
ett mörkrets land?
Varför säger mitt folk:
’Vi går vart vi vill,
vi kommer inte mer tillbaka till dig.’
32Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken,
eller en brud sin gördel?
Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.
33Hur skickligt hittar du inte vägen
i ditt sökande efter kärlek!
Till och med de sämsta bland kvinnorna
har en hel del att lära av dig.2:33 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara: Därför har du också vant dig vid ondskans vägar.
34Dina kläder är fläckade av blod
från fattiga och oskyldiga.
De ertappades inte vid inbrott.
Trots allt detta2:34 Grundtextens innebörd är osäker, men det är troligt att sista satsen i versen hör ihop med början av nästa vers.
35säger du: ’Jag är oskyldig.
Han är inte vred på mig längre.’
Jag ska döma dig,
därför att du säger att du inte har syndat.
36Varför far du än hit och än dit,
för att ta en annan väg?
Du ska bli besviken på Egypten
på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.
37Också därifrån kommer du att få gå
med händerna över huvudet.
Herren har förkastat dem som du litade på,
och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.
