Elifaz
1Então respondeu Elifaz, de Temã:
2“Se alguém se aventurar a dizer a você uma palavra,
isso tirará a sua paciência?
Mas quem pode refrear as palavras?
3Pense bem! Você ensinou a tantos;
fortaleceu mãos fracas.
4Suas palavras davam firmeza aos que tropeçavam;
você fortaleceu joelhos vacilantes.
5Mas agora que se vê em dificuldade, você desanima;
quando você é atingido, fica prostrado.
6Sua vida piedosa não inspira confiança a você?
E o seu procedimento irrepreensível não dá a você esperança?
7“Reflita agora: Qual foi o inocente que chegou a perecer?
Onde os íntegros sofreram destruição?
8Pelo que tenho observado, quem cultiva o mal e semeia maldade,
isso também colherá.
9Pelo sopro de Deus são destruídos;
pelo vento de sua ira eles perecem.
10Os leões podem rugir e rosnar,
mas até os dentes dos leões fortes se quebram.
11O leão morre por falta de presa,
e os filhotes da leoa se dispersam.
12“Disseram-me uma palavra em segredo,
da qual os meus ouvidos captaram um murmúrio.
13Em meio a sonhos perturbadores da noite,
quando cai sono profundo sobre os homens,
14temor e tremor se apoderaram de mim
e fizeram estremecer todos os meus ossos.
15Um espírito4.15 Ou vento roçou o meu rosto,
e os pelos do meu corpo se arrepiaram.
16Ele parou, mas não pude identificá-lo.
Um vulto se pôs diante dos meus olhos,
e ouvi uma voz suave, que dizia:
17‘Poderá algum mortal ser mais justo que Deus?
Poderá algum homem ser mais puro que o seu Criador?
18Se Deus não confia em seus servos,
se vê erro em seus anjos e os acusa,
19quanto mais nos que moram em casas de barro,
cujos alicerces estão no pó!
São mais facilmente esmagados que uma traça!
20Entre o alvorecer e o crepúsculo são despedaçados;
perecem para sempre, sem ao menos serem notados.
21Não é certo que as cordas de suas tendas
são arrancadas, e eles morrem sem sabedoria?’4.21 Alguns sugerem que o discurso de Elifaz termina no versículo 17.
Elifas tar till orda
1Elifas från Teman svarade:
2Orkar du låta någon säga ett ord till dig?
För vem kan tiga nu?
3Tänk på hur många du har gett vägledning
och styrkt svaga armar.
4Dina ord har lyft den som snubblat,
du har gett stöd åt vacklande knän.
5Men när det nu gäller dig själv
blir du missmodig,
och när det drabbar dig
blir du förskräckt.
6Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt
och din oförvitlighet ditt hopp?
7Tänk efter! Har en oskyldig någonsin gått under
eller en rättsinnig gått förlorad?
8Jag har sett att de som plöjer ondska och sår ofärd
också får skörda det.
9De förintas av Guds andedräkt,
en pust av hans vrede förgör dem.
10Lejonets4:10 Grundtexten använder här fem olika ord för lejon. rytande och unga lejonets vrål tystnar,
det manprydda lejonets tänder bryts.
11I brist på rov förgås det kraftiga lejonet
och lejonungarna skingras.
12Ett ord kom till mig i hemlighet,
som en viskning nådde det mitt öra,
13i ängslande drömmar på natten,
när människorna sov djupt.
14Rädsla och bävan föll över mig,
och hela min kropp darrade av skräck.
15En vindpust4:15 Eller en ande. Vind och Ande/ande är ett och samma ord i hebreiskan. drog förbi mitt ansikte
och håren på min kropp reste sig.
16Den stannade,
men jag kunde inte urskilja vad det var.
Någonting stod där, framför mig.
Då hörde jag en röst tala ur tystnaden:
17”Kan en människa vara rättfärdig inför Gud
och ren inför sin skapare?
18Om Gud inte kan lita på sina tjänare,
om han till och med hos änglarna finner fel,
19hur mycket mer då inte hos dem som bor i lerhyddor,
dem som har sitt ursprung i stoftet,
som kan krossas lättare än mal!
20Mellan morgonen och kvällen bryts de ner,
obemärkt blir de borta för alltid.
21Deras tältpluggar rycks upp för dem,
och de dör utan visdom.”
