1“Clame, se quiser, mas quem o ouvirá?
Para qual dos seres celestes5.1 Hebraico: santos. você se voltará?
2O ressentimento mata o insensato,
e a inveja destrói o tolo.
3Eu mesmo já vi um insensato lançar raízes,
mas de repente a sua casa foi amaldiçoada.
4Seus filhos longe estão de desfrutar segurança,
maltratados nos tribunais, não há quem os defenda.
5Os famintos devoram a sua colheita,
tirando-a até do meio dos espinhos,
e os sedentos sugam a sua riqueza.
6Pois o sofrimento não brota do pó,
e as dificuldades não nascem do chão.
7No entanto, o homem nasce para as dificuldades
tão certamente como as fagulhas voam para cima.
8“Mas, se fosse comigo, eu apelaria para Deus;
apresentaria a ele a minha causa.
9Ele realiza maravilhas insondáveis,
milagres que não se pode contar.
10Derrama chuva sobre a terra
e envia água sobre os campos.
11Os humildes, ele exalta
e traz os que pranteiam a um lugar de segurança.
12Ele frustra os planos dos astutos,
para que fracassem as mãos deles.
13Apanha os sábios na astúcia deles,
e as maquinações dos astutos são malogradas por sua precipitação.
14As trevas vêm sobre eles em pleno dia;
ao meio-dia eles tateiam como se fosse noite.
15Ele salva o oprimido da espada que trazem na boca;
salva-o das garras dos poderosos.
16Por isso os pobres têm esperança,
e a injustiça cala a própria boca.
17“Como é feliz o homem a quem Deus corrige;
portanto, não despreze a disciplina do Todo-poderoso5.17 Hebraico: Shaddai; também em todo o livro de Jó..
18Pois ele fere, mas trata do ferido;
ele machuca, mas suas mãos também curam.
19De seis desgraças ele o livrará;
em sete delas você nada sofrerá.
20Na fome ele o livrará da morte
e na guerra o livrará do golpe da espada.
21Você será protegido do açoite da língua
e não precisará ter medo quando a destruição chegar.
22Você rirá da destruição e da fome
e não precisará temer as feras da terra.
23Pois fará aliança com as pedras do campo,
e os animais selvagens estarão em paz com você.
24Você saberá que a sua tenda é segura;
contará os bens da sua morada e de nada achará falta.
25Você saberá que os seus filhos serão muitos,
e que os seus descendentes serão como a relva da terra.
26Você irá para a sepultura em pleno vigor,
como um feixe recolhido no devido tempo.
27“Verificamos isso e vimos que é verdade.
Portanto, ouça e aplique isso à sua vida”.
Elifas vill att Job ska bekänna
1Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
Vem av de heliga kan du vända dig till?
2Förbittring tar kål på den dumme,
och avund dödar den oförståndige.
3Jag har sett den dumme ha framgång,
och snart förbannade jag hans hus.
4Hans barn är fjärran från frälsning,
de krossas vid porten5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar. och ingen försvarar dem.
5Hans skördar äts upp av den hungrige,
som tar dem även bland törnen.5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
6Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
7Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
8Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
och lägga fram min sak för honom.
9Han gör under, större än någon kan fatta
och fler än någon kan räkna.
10Han sänder regnet över jorden
och vattnar åkrarna.
11Han upphöjer de ringa
och för de sörjande till frälsning.
12Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
så att deras händer inte får framgång.
13Han fångar de kloka i deras slughet,
han gör de svekfullas planer om intet.
14Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16Så får till slut den fattige hopp,
och orättfärdigheten måste tystna.
17Välsignad är den människa som Gud tuktar.
Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18Han sårar, men förbinder också;
han slår, men hans händer botar igen.
19Han räddar dig ur sex olyckor,
ja, sju slipper du.
20Han räddar dig från döden i hungersnöden
och undan svärdet i krigstid.
21Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23Du står i förbund med markens stenar.
Markens vilddjur lever i fred med dig.
24Du ska veta att ditt tält står tryggt
och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25Dina söner kommer att bli många,
dina ättlingar som gräset på marken.
26Du ska komma till graven i mogen ålder5:26 Grundtextens innebörd är osäker.,
liksom kärven som skördas när tiden är inne.
27Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
Lyssna, och ta det till dig!
