Psalm 142
En förtvivlads bön
1Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.
2Jag ropar med hög röst till Herren,
jag ropar med hög röst till Herren
och ber om nåd.
3Jag utgjuter min klagan inför honom,
jag berättar om min nöd för honom.
4När jag är färdig att ge upp,
vet du hur jag har det.
På den väg jag går
har de lagt ut snaror för mig.
5Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig.
Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.
6Jag ropar till dig, Herre, jag säger:
”Du är min tillflykt,
min del i de levandes land.”
7Lyssna till mitt rop,
för jag är förtvivlad.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8För mig ut ur mitt fängelse,
så att jag kan prisa ditt namn.
Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig,
för du har varit god mot mig.
Dwom 142
Dawid de. Bere a na ɔwɔ ɔbodan mu no. Mpaebɔ.
1Meteɛ mu su frɛ Awurade;
mema me nne so su frɛ Awurade sɛ onhu me mmɔbɔ.
2Mihwie mʼahiasɛm gu nʼanim;
meka me haw kyerɛ no.
3Sɛ me kra tɔ beraw wɔ me mu a,
ɛyɛ wo na wunim me kwan.
Ɔkwan a menam so no
nnipa asum me afiri.
4Hwɛ na hu, obiara nni me nifa so;
mʼasɛm mfa obiara ho;
minni guankɔbea bi;
me nkwa mfa obiara ho.
5Awurade, misu frɛ wo;
mise, “Wone me guankɔbea,
me kyɛfa wɔ ateasefo asase so.”
6Tie me sufrɛ,
na mewɔ ahohia kɛse mu;
gye me fi mʼataafo nsam,
efisɛ wɔn ho yɛ den sen me.
7Yi me fi mʼafiase,
na makamfo wo din.
Afei atreneefo betwa me ho ahyia
esiane wo papa a woayɛ me no nti.
