Psalm 10
Varför går det väl för syndaren?
1Herre, varför står du så långt borta,
varför gömmer du dig i tider av nöd?
2I övermod jagar den gudlöse den svage.
Låt dem fångas i sina egna intriger!
3Den gudlöse skryter med sina egna begär,
välsignar den girige och föraktar Herren.
4Den gudlöse sätter näsan i vädret.
”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”
Sådana är alla hans tankar.10:4 Eller: vädret och söker inte Gud. I alla hans tankar finns ingen Gud.
5Ändå lyckas han i allt vad han gör,
han är högfärdig
och skjuter ifrån sig dina lagar,
han fnyser åt sina fiender.
6Han tänker för sig själv:
”Inget kan rubba mig.
Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”
7Deras mun är full av förbannelse och lögn,
under hans tunga finns ofärd och olycka.
8Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
9Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
och dra in honom i sitt nät.
10De värnlösa krossas, de kollapsar
och faller av hans styrka.10:10 Grundtextens innebörd är osäker.
11Han säger för sig själv:
”Gud har glömt det,
han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”
12Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
Glöm inte de förtryckta!
13Varför får den gudlöse förakta Gud
och säga för sig själv:
”Han ställer mig inte till svars?”
14Herre, du ser ofärden och plågan.
Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
du hjälper den faderlöse.10:14 Grundtextens innebörd är delvis osäker i denna vers.
15Krossa den gudlöses och ondes makt!
Ställ honom till svars för sin ondska,
så att den inte finns mer.
16Herren är kung, alltid och för evigt.
De främmande folken försvinner från hans land.
17Herre, du hör de förtrycktas längtan,
du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.
18Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,
så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.10:18 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara att ingen ska behöva fly ut ur landet i skräck.
Dwom 10
1Adɛn enti, Ao Awurade, na wogyina akyirikyiri saa?
Adɛn enti na wode wo ho ahinta wɔ amanehunu mmerɛ mu yi?
2Ɔmumuyɛfoɔ de ahantan taataa mmɔborɔfoɔ,
wɔn a mfidie a wɔasunsum yi wɔn.
3Ɔde deɛ nʼakoma hwehwɛ hoahoa ne ho;
ɔhyira ɔdifodepɛfoɔ, na ɔyi Awurade ahi.
4Ahantan enti, omumuyɛfoɔ nhwehwɛ Awurade;
na Onyankopɔn nni ne nsusuiɛ nyinaa mu.
5Nʼakwan nyinaa mu, ɔdi yie;
ɔma ne ho so, na wo mmara mfa ne ho;
na ɔdi nʼatamfoɔ nyinaa ho fɛw.
6Ɔka kyerɛ ne ho sɛ: “Biribiara mma me nhinhim;
mʼani bɛgye daa, na merenkɔ amanehunu mu da.”
7Nnome, atorɔ ne ahunahuna ahyɛ nʼanom ma;
Ɔhaw ne mmusuo hyɛ ne tɛkrɛma ase.
8Ɔtɛ wɔ nkuraase;
ɔfiri atɛeɛ kum deɛ ɔnnim hwee,
na ɔhwɛ wɔn a ɔrepɛ wɔn akum wɔn.
9Ɔte sɛ gyata a wahinta;
ɔtɛ sɛ ɔbɛkyere mmɔborɔni;
ɔkyere wɔn twe wɔn ase de wɔn kɔ ne bɔn mu.
10Ɔdwerɛ wɔn a ɔkyere wɔn no ma wɔtɔ baha;
na ɔde nʼahoɔden ka wɔn hyɛ.
11Ɔka kyerɛ ne ho sɛ, “Onyankopɔn werɛ afi;
wayi nʼani afiri so na ɔnhunu.”
12Sɔre, Awurade! Ma wo nsa so, Ao Onyankopɔn.
Mma wo werɛ mfiri wɔn a wɔnni aboafoɔ.
13Adɛn enti na omumuyɛfoɔ yi Onyankopɔn ahi?
Adɛn enti na ɔka kyerɛ ne ho sɛ,
“Ɔremfrɛ me akontabuo so?”
14Nanso wo, Ao Onyankopɔn, wohunu amanehunu ne ɔhaw;
na wayɛ wʼadwene sɛ wobɛhwɛ.
Mmɔborɔni de ne ho ma wo;
wo na woyɛ awisiaa ɔboafoɔ.
15Bubu omumuyɛfoɔ ne ɔbɔnefoɔ aprɛ;
frɛ no na ɔmmɛbu nʼamumuyɛ ho nkontaa,
amumuyɛ a anka wɔrenhunu no.
16Awurade yɛ ɔhene daa nyinaa;
amanaman no bɛyera nʼasase so.
17Ao Awurade, wotie awiɛmfoɔ adesrɛ;
wohyɛ wɔn nkuran, na wotie wɔn sufrɛ,
18na wodi ma awisiaa ne deɛ wɔhyɛ ne soɔ
sɛdeɛ ɛbɛyɛ a ɔdasani a ɔfiri asase so
renhunahuna obiara bio.
