መዝሙር 55
በስደት ጊዜ የቀረበ ጸሎት
ለመዘምራን አለቃ፤ በበገናዎች፤ የዳዊት ትምህርት55 ርእሱ የሥነ ጽሑፉን ቅርጽ ወይም የመዝሙሩን ሁኔታ የሚያሳይ ሊሆን ይችላል።።
1እግዚአብሔር ሆይ፤ ጸሎቴን ስማ፤
ልመናዬን ቸል አትበል፤
2ወደ እኔ ተመልከት፤ መልስልኝም።
በውስጤ ታውኬአለሁ፤ ተናውጬአለሁም፤
3በጠላት ድምፅ ተሸበርሁ፤
በክፉዎች ድንፋታ ደነገጥሁ፤
መከራ አምጥተውብኛልና፤
በቍጣም ተነሣሥተው ጠላት ሆነውብኛል።
4ልቤ በውስጤ ተጨነቀብኝ፤
የሞት ድንጋጤም በላዬ መጣ።
5ፍርሀትና እንቅጥቃጤ መጣብኝ፤
ሽብርም ዋጠኝ።
6እኔም እንዲህ አልሁ፤ “ምነው የርግብ ክንፍ በኖረኝ!
በርሬ በሄድሁና ባረፍሁ ነበር፤
7እነሆ፤ ኰብልዬ በራቅሁ፣
በምድረ በዳም በሰነበትሁ ነበር፤ ሴላ
8ከዐውሎ ነፋስና ከውሽንፍር ሸሽቼ፣
ወደ መጠለያዬ ፈጥኜ በደረስሁ ነበር።”
9ጌታ ሆይ፤ ግፍንና ሁከትን በከተማዪቱ ውስጥ አይቼአለሁና፣
ግራ አጋባቸው፤ ቋንቋቸውንም ደበላልቅ።
10ቀንና ሌሊት ቅጥሯ ላይ ወጥተው ይዞሯታል፤
ተንኰልና መከራ በውስጧ አለ።
11ጥፋት በመካከሏ ይገኛል፤
ግፍና አታላይነትም ከጎዳናዋ አይጠፋም።
12የሚዘልፈኝ ጠላት አይደለምና፤
ቢሆንማ ኖሮ በታገሥሁት ነበር፤
የሚጠላኝ፣ ራሱንም ቀና ቀና ያደረገብኝ ባላንጣ አይደለም፤
ቢሆንማ ከእርሱ በተሸሸግሁ ነበር።
13ነገር ግን አድራጊው አንተ ነህ፤ እኩያዬ፣ ባልንጀራዬና ወዳጄ፤
14በእግዚአብሔርም ቤት አብረን በሕዝብ መካከል ተመላለስን፤
ደስ የሚል ፍቅር በአንድነት ነበረን።
15ሞት ሳይታሰብ ድንገት ይምጣባቸው፤
በሕይወት ሳሉ ወደ ሲኦል55፥15 ዕብራይስጡ ሲኦል ይላል፤ አንዳንድ የእንግሊዝኛ ቅጆች ግን መቃብር ይላሉ። ይውረዱ፤
ክፋት በመካከላቸው ዐድራለችና።
16እኔ ግን ወደ እግዚአብሔር እጣራለሁ፤
እግዚአብሔርም ያድነኛል።
17በማታ፣ በጧትና በቀትር፣
እጮኻለሁ፤ እቃትታለሁም፤
እርሱም ድምፄን ይሰማል።
18በተቃውሞ የተነሡብኝ ብዙዎች ናቸውና፣
ከተቃጣብኝ ጦርነት፣
ነፍሴን በሰላም ይቤዣታል።
19አካሄዳቸውን አልቀየሩምና፣
እግዚአብሔርንም አልፈሩትምና፣
ከጥንት ጀምሮ በዙፋኑ ላይ ያለ አምላክ፣ ሴላ
ሰምቶ ያዋርዳቸዋል።
20ባልንጀራዬ የምለው ሰው እጁን
በወዳጆቹ ላይ ሰነዘረ፤
ቃል ኪዳኑንም አፈረሰ።
21አፉ ከቅቤ ይልቅ የለዘበ ነው፤
በልቡ ግን ጦርነት አለ፤
ቃሉ ከዘይት ይልቅ የለሰለሰ ነው፤
ይሁን እንጂ የተመዘዘ ሰይፍ ነው።
22የከበደህን ነገር በእግዚአብሔር ላይ ጣል፤
እርሱ ደግፎ ይይዝሃል፤
የጻድቁንም መናወጥ ከቶ አይፈቅድም።
23አንተ ግን፣ እግዚአብሔር ሆይ፤ ክፉዎችን ወደ ጥፋት ጕድጓድ
ታወርዳቸዋለህ፤
ደም የተጠሙ ሰዎችና አታላዮች፣
የዘመናቸውን እኩሌታ አይኖሩም።
እኔ ግን በአንተ እታመናለሁ።
Psalm 55
Besvikelse och förtvivlan över en väns svek
1För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.
2Lyssna till min bön, Gud!
Göm dig inte när jag vädjar till dig!
3Lyssna till mig och svara mig!
Mina tankar plågar mig,
jag har ingen ro,
4för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.
De drar olycka över mig,
och i vrede anfaller de mig.
5Mitt inre fylls av ångest,
dödsångesten griper mig.
6Fruktan och fasa gastkramar mig.
Jag darrar och är rädd,
skräcken överväldigar mig.
7Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,
så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
8Jag skulle flyga långt bort
till öknen och stanna där.” Séla
9Jag skulle skynda mig att söka skydd
undan detta oväder och denna storm.
10Herre, förvirra de gudlösa,
låt dem gräla sinsemellan,
för jag ser våld och strid i staden.
11Dag och natt går de omkring den på dess murar.
Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.
12Våldet har tagit överhanden,
och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.
13Om det hade varit en fiende som hånat mig,
hade jag kunnat stå ut med det.
Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,
kunde jag ha gömt mig för honom.
14Men det var du, min jämlike,
min vän, min förtrogne.
15Vi gick i underbar gemenskap
i folkskaran till Guds hus.
16Låt döden utan varning ta dem,
låt dem fara levande ner i dödsriket,
för ondskan bor i och mitt ibland dem.
17Men jag vill ropa till Gud,
och Herren ska rädda mig.
18Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,
och han ska lyssna till mig.
19Han befriar mig och ger mig frid,
när fienderna anfaller mig,
hur många mina motståndare än är.
20Gud ska höra mig och förödmjuka dem,
han som har regerat i evigheter, séla,
dessa som aldrig ändrar sig
och som inte fruktar Gud.
21Han gav sig på dem som levde i fred med honom,
han våldförde sig på sitt förbund.55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.
22Hans ord var hala som smör,
men hans hjärta var fyllt av stridslust.
Hans tal var lenare än olja
och ändå ett draget svärd.
23Lämna din börda till Herren!
Han ska ta hand om dig.
Han låter aldrig den rättfärdige vackla.
24Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.
De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.
Men jag förtröstar på dig.
