Jobs sjette tale: Et svar til Bildad
1Job gav følgende svar:
2„Hvor længe bliver I ved med at håne mig?
Hvor længe vil I plage mig med jeres fornærmelser?
3I anklager mig nu for tiende gang,
mishandler mig uden barmhjertighed.
4Hvis jeg har gjort noget forkert,
så er det mit problem og ikke jeres.
5I mener, at I er bedre end mig,
og at mine lidelser er straf for min synd.
6Forstår I ikke, at Gud gør mig uret
ved at sende disse ulykker over mig?
7Jeg råber om hjælp, men får intet svar.
Jeg skriger højt, men ingen griber ind.
8Gud har spærret vejen for mig,
han har indhyllet mit liv i mørke.
9Han har berøvet mig min ære,
ødelagt mit gode omdømme.
10Han angreb mig fra alle sider, så jeg faldt.
Han har taget ethvert håb fra mig.
11Hans vrede blussede op imod mig,
han behandlede mig som en fjende.
12Han sender en hær af ulykker imod mig,
de omringer mit hus og falder over mig.
13Mine slægtninge har slået hånden af mig,
mine bekendte vil ikke kendes ved mig.
14Min familie har vendt mig ryggen,
mine nærmeste venner ignorerer mig.
15Mine gæster ser på mig som en fremmed,
mine tjenestepiger gør intet for mig.
16Min tjener kommer ikke, når jeg kalder,
ikke engang når jeg trygler ham om hjælp.
17Min kone føler afsky ved min ånde,
mine brødre kan ikke udholde stanken.
18Selv børnene regner mig ikke for noget.
Når jeg rejser mig op, håner de mig.
19Mine bedste venner viser mig afsky,
de, jeg holder mest af, har vendt mig ryggen.
20Jeg er ikke andet end skind og ben,
med nød og næppe undgik jeg døden.
21Vis dog lidt barmhjertighed, venner!
Hav medlidenhed, for Guds vrede har ramt mig.
22Hvorfor vil I straffe mig, som Gud gør?
Har jeg ikke lidt tilstrækkeligt allerede?
23Ak, gid mine ord blev skrevet ned,
gid nogen ville optegne dem i en bog.
24Gid nogen ville mejsle dem i sten,
indridse dem i en klippe for evigt.
25Men jeg ved, at der er en, som vil befri mig,
engang skal han stå frem på jorden.
26Jeg ved, at selv om min krop går til grunde,
får jeg mulighed for bagefter at se Gud.
27Jeg skal se ham med mine egne øjne.
Jeg kan næsten ikke rumme den tanke.
28Hvor vover I da at anklage mig
og påstå, at min lidelse er en velfortjent straf?
29Pas på, at I ikke selv bliver straffet,
bliver ramt af Guds vrede og dom.”
Job känner att vännerna sviker
1Job svarade:
2Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig
och bryta ner mig med alla era ord?
3Tio gånger har ni nu skymfat mig,
utan att skämmas kränkt mig.
4Och om jag nu verkligen har felat,
så är det väl min ensak.
5Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig
och använda min förnedring emot mig,
6ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt,
fångat mig i sitt nät.
7Jag klagar över våldet mot mig
men får inget svar.
Jag ropar
men får ingen rättvisa.
8Han har spärrat vägen för mig
så att jag inte kommer fram
och lagt mina stigar i mörker.
9Han har klätt av mig all min ära
och tagit ifrån mig min krona.
10Han bryter ner mig från alla sidor,
så att jag går under.
Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.
11Hans vrede brinner mot mig.
Han räknar mig som en fiende.
12Hans trupper samlar sig till angrepp,
de tågar fram mot mig,
de slår läger kring mitt tält.
13Han har gjort mina bröder till främlingar för mig,
alla jag kände har vänt mig ryggen.
14Mina släktingar har svikit mig.
Mina vänner har övergett mig.
15De som bor i mitt hus
och mina slavar och slavinnor
betraktar mig som en främling.
16Jag ropar på min tjänare,
men han kommer inte,
inte ens om jag tigger och ber om det.
17Min andedräkt är vidrig för min hustru,
och mina bröder vägrar att kännas vid mig.19:17 Grundtextens innebörd är osäker.
18Till och med små barn föraktar mig.
När jag träder fram, hånar de mig.
19Mina närmaste vänner avskyr mig.
De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20Mina ben sticker ut genom köttet,
av mig finns inget annat kvar än tandköttet.19:20 Grundtextens innebörd är osäker.
21Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22Varför måste ni förfölja mig
som Gud gör?
Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?
23Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
24graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
25Men jag vet att min förlossare19:25 Grundtextens ord som här översätts förlossare används i flera olika sammanhang och översätts därför något olika beroende på sammanhanget, se 4 Mos 35:12 med not. Förlossarens identitet i denna vers är oklar, men ordet kan brukas som bild på Gud och sannolikt är det Gud som avses här. lever
och att han till sist ska träda fram över jorden.
26Jag vet också att även om mitt skinn förstörs,
ska jag i min kropp få se Gud.19:26 Grundtextens innebörd är osäker.
27Jag ska se honom med mina egna ögon,
inte som en främling.
En förtärande längtan fyller mitt hjärta.
28Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom,
för roten till det onda finns ju hos honom?”
29Frukta för svärdet, ni,
för vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni ska veta att det finns en dom.
