Salmo 145145:0 Salmo 145 Ang ulohan sa Hebreo: Awit sa pagdayeg ni David.
Awit sa Pagdayeg
1Dayegon ko ikaw, akong Dios ug Hari.
Dayegon ko ikaw sa walay kataposan.
2Adlaw-adlaw dayegon ko ikaw,
ug himuon ko kana sa walay kataposan.
3Gamhanan ka, Ginoo, ug takos gayong dayegon.
Ang imong pagkagamhanan dili gayod matugkad.
4Isugilon sa matag henerasyon ngadto sa sunod nila nga henerasyon ang imong gamhanang mga buhat.
5Pamalandongan ko ang imong pagkahalangdon, pagkagamhanan, ug ang imong katingalahang mga buhat.
6Ipanugilon sa mga tawo ang gahom sa imong katingalahang mga buhat,
ug imantala ko usab ang imong pagkagamhanan.
7Ipanugilon nila ang pagkabantog sa imong dakong kaayo,
ug moawit sila mahitungod sa imong pagkamatarong.
8Ginoo, maloloy-on ka ug manggihunahunaon;
mahigugmaon ka ug dili daling masuko.
9Ginoo, maayo ka ngadto sa tanan;
manggihunahunaon ka sa tanan mong binuhat.
10Pasalamatan ka, Ginoo, sa tanan mong binuhat;
dayegon ka sa imong matinud-anong katawhan.
11Maghisgot sila bahin sa imong paghari ug sa imong dakong gahom,
12aron mahibaloan sa tanang katawhan ang imong gamhanang mga buhat ug ang pagkagamhanan sa imong paghari.
13Ang imong paghari walay kataposan.
Matinumanon ka gayod, Ginoo, sa imong mga saad,
ug ang imong pagkamahigugmaon makita sa tanan mong binuhatan.
14Gitabangan mo ang tanan nga anaa sa kalisod
ug gipalig-on ang tanang mga maluya.
15Ang tanang buhing binuhat nagasalig kanimo,
ug gihatagan mo sila sa ilang pagkaon sa panahon nga gikinahanglan nila kini.
16Mahinatagon ka ug gitagbaw mo sila.
17Matarong ka, Ginoo, sa tanan mong binuhatan,
ug mahigugmaon ka sa tanan mong binuhat.
18Haduol ka, Ginoo, sa tanan nga matinud-anon nga nagatawag kanimo.
19Ginahatag mo ang ginapangandoy sa mga nagatahod kanimo;
ginapatalinghogan mo ang ilang pagpanawag,
ug ginaluwas mo sila.
20Ginabantayan mo ang tanang nagahigugma kanimo,
apan ang tanang daotan imong laglagon.
21Dayegon ko ikaw, Ginoo.
Ang tanang binuhat modayeg kanimo sa walay kataposan.
Psalm 145
Lova Herren, allt skapat
1En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud och kung,
och för evigt prisa ditt namn.
2Jag vill prisa dig varje dag,
för evigt lovsjunga ditt namn.
3Stor är Herren och högt prisad!
Hans storhet är outgrundlig.
4I alla tider ska människor hylla dina verk
och berätta om dina mäktiga gärningar.
5Din härliga prakt, dina underbara verk och ditt majestät
vill jag begrunda.
6De talar om dina fruktansvärda gärningars makt,
och jag vill förkunna din storhet.
7De ska hylla minnet av din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8Herren är nådig och barmhärtig,
sen till vrede, rik på nåd.
9Herren är god mot alla,
han är barmhärtig mot alla som han har skapat.
10Alla dina verk prisar dig, Herre,
och dina fromma lovprisar dig.
11De talar om ditt rikes härlighet
och förkunnar din makt,
12för att alla människor ska lära känna din makt,
ditt rikes ära och härlighet.
13Ditt rike består för evigt
och ditt välde från generation till generation.
Herren är trofast i allt han säger,
nådig i allt han gör.145:13 Den senare hälften av versen saknas i grundtexten men finns bland Dödahavsrullarna, i Septuaginta m.fl. och har här översatts från dessa. Eftersom psalmen är alfabetisk kan man utgå ifrån att denna senare del bör finnas med, för att inte en bokstav (hebr. nun) skulle fattas.
14Herren uppehåller alla som håller på att falla
och reser upp dem som är nertyngda.
15Allas ögon är riktade mot dig,
och du ger dem mat i rätt tid.
16Du öppnar din hand
och mättar allt levande som hungrar.
17Herren är rättfärdig i allt han gör,
nådig mot allt han skapat.
18Herren är nära alla som ropar,
som ärligt ropar till honom.
19Han gör vad de som fruktar honom begär.
Han hör deras rop och räddar dem.
20Herren skyddar alla dem som älskar honom,
men alla onda förgör han.
21Jag vill lova Herren,
och allt som lever ska prisa hans heliga namn,
nu och för evigt.
