Ang Pulong Sa Dios

Panultihon 1:1-33

Ang Kapuslanan sa mga Panultihon

1Mao kini ang mga panultihon ni Solomon, nga anak ni David ug hari sa Israel.

2Pinaagi niining mga panultihon, makat-onan mo ang kaalam1:2 kaalam: Kini nga matang sa kaalam, nga kanunayng gihisgotan dinhi sa panultihon, mao ang kaalam nga nagahatag sa maayo ug husto nga pamatasan. ug maayong pamatasan, ug ang pagsabot sa mga pulong nga nagahatag ug kaalam. 3Motul-id kini sa imong pamatasan aron mahimo kang maalamon, nga nagasubay sa ensakto, matarong, ug makiangayon. 4Maghatag kini ug kaalam sa mga walay nahibaloan, ug maayong pagdesisyon ngadto sa mga kabatan-onan. 5Pinaagi sa pagpamati niini madugangan pa gayod ang kaalam sa mga maalamon ug magiyahan ang mga may kahibalo, 6aron masabtan ang kahulogan sa mga panultihon, mga sambingay, ug mga tigmo sa mga maalamon.

7Ang tawo nga gustong magmaalamon angayng magtahod sa Ginoo. Ang tawong buang-buang1:7 buang-buang: Kini nga pulong nga kanunayng hisgotan sa Mga Panultihon nagpasabot niadtong mga tawo nga wala moila sa Dios ug sa iyang kasugoan. gipakawalay bili ang kaalam ug dili gustong matul-id ang iyang pamatasan.

Ang Tambag sa Paglikay sa mga Tawong Daotan

8Anak, pamatia ang pagtul-id sa imong ginikanan sa imong pamatasan, 9tungod kay kini makapasidungog kanimo sama sa korona ug makapaanyag sama sa kuwintas.

10Anak, ayaw pagpadala sa pagpangdani sa mga tawong makasasala 11o mouban kanila kon moingon sila, “Dali, uban kanamo; mangatang kitag tawo ug atong patyon bisag walay sala. 12Buhi pa sila karon ug maayog panglawas apan pamatyon nato sila; mahisama sila sa mga nahiadto na sa dapit sa mga patay. 13Makakuha kita kanilag mahalong kabtangan, ug pun-on nato ang atong mga balay sa atong mga inilog. 14Sige na, uban kanamo, ug bahinon ta ang atong mga inilog.”

15Anak, ayaw gayod pag-uban kanila; likayi sila. 16Kay sayon ra nila ang pagpakasala ug pagpatay ug tawo. 17Kawang lang ang pagbutang ug lit-ag kon ang langgam nga dakponon nagatan-aw. 18Nasayod ang langgam nga lit-agon siya, apan kining mga daotan wala masayod nga sila mismo ang mabiktima sa ilang binuhatan. Mangatang silag patyonon apan silay pagapatyon. 19Mao kanay dangatan sa mga tawong moangkon ug kabtangan sa daotang paagi. Mao ra kanay ilang kamatyan.

Ang Resulta sa Pagsalikway sa Kaalam

20-21Ang kaalam sama sa tawo nga nagawali sa kadalanan, mga plasa, mga merkado, ug sa mga pultahan sa mga lungsod. Nagkanayon siya,

22“Kamong mga walay kahibalo, hangtod kanus-a kamo magpabiling ingon niana?

Kamong mga bugalbugalon, hangtod kanus-a ninyo ikalipay ang pagbugalbugal?

Kamong mga buang-buang, hangtod kanus-a kamo magdumili sa kaalam?

23Pamatia ang akong pagbadlong.

Ipadayag ko kaninyo ang akong hunahuna.1:23 Ipadayag ko kaninyo ang akong hunahuna: sa literal, Ibubo ko kaninyo ang akong Espiritu.

Ipadayag ko ang buot kong isulti batok kaninyo:

24Tungod kay wala kamo manumbaling sa akong pagtawag nga moduol kanako,

25ug tungod kay gipakawalay-bili ninyo ang tanan kong mga tambag ug pagbadlong,

26-27kataw-an ko kamo kon moabot kaninyo ang katalagman nga daw sa buhawi;

biay-biayon ko kamo kon moabot kaninyo ang daw sa bagyo nga kalisdanan ug ang makalilisang nga mga panghitabo.

28Unya manawag kamo kanako, apan dili ko kamo panumbalingon.

Mangita kamo kanako, apan dili ninyo ako makit-an.

29Tungod kay dili kamo magpatudlo ug wala kamoy pagtahod sa Ginoo,

30gipakawalay-bili ninyo ang akong mga tambag ug gipakadaotan ang akong pagbadlong.

31Busa anihon ninyo ang bunga sa inyong binuhatan ug sa inyong mga daotang plano.

32Kay ang pagkamalapason sa mga walay kahibalo maoy mopatay kanila,

ug ang kawalay pagpakabana sa mga buang-buang maoy molaglag kanila.

33Apan ang nagapamati kanako magkinabuhi nga luwas sa katalagman.

Walay mahitabo kaniya ug wala siyay angayng kahadlokan.”

Swedish Contemporary Bible

Ordspråksboken 1:1-33

Vishetens välsignelse

(1:1—9:18)

1Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.

2Av dem får man fostran och vägledning,

så att man förstår de visas ord.

3Av dem får man vägledning till insikt

och till ett ärligt och rättfärdigt liv.

4De ger klokhet till de okunniga,

och lärdom till de unga om vad som är viktigt.

5Den vise hör dem och ökar sin kunskap.

Den kloke skaffar sig vägledning

6för att förstå ordspråk och liknelser,

de visas ord och gåtor.

7Herrens fruktan är vishetens början,

men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.

8Hör, min son, din fars förmaning,

förkasta inte din mors undervisning.

9De bildar en skön krans på ditt huvud,

en vacker kedja kring din hals.

10Min son, låt dig inte lockas av syndare.

11De säger:

”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,

för att lura på oskyldiga.

12Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,

så som de som läggs ner i graven.

13Vi ska få alla slags värdefulla ting

och kan fylla våra hus med plundrat gods.

14Du får vara med och dela,

pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”

15Min son, gå inte in på deras väg,

sätt inte din fot på deras stig,

16för med snabba steg söker de sig till ondskan,

och snabbt vill de utgjuta blod.

17Det är meningslöst att breda ut ett nät

inför ögonen på fåglarna.

18Dessa ligger på lur efter sitt eget blod

och i bakhåll för sina egna liv.

19Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,

det kostar honom hans eget liv.

20Visheten ropar högt på gatan

och höjer sin röst på torget.

21Mitt bland de bullriga gatorna predikar den

och håller tal vid stadsportarna:

22”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,

ni smädare njuta av smädelser,

ni dårar hata kunskap?

23Vänd om och ta emot min tillrättavisning,

så ska jag låta min ande komma över er

och dela med mig av min kunskap till er.

24Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.

Jag har räckt ut min hand,

men ingen har brytt sig om den.

25Ni har struntat i alla mina råd

och avvisat min tillrättavisning.

26Därför ska jag också skratta åt er olycka

och håna er förtvivlan,

27när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder

och olyckan sveper över er som en stormby,

när nöd och ångest drabbar er.

28Då kommer de att ropa till mig,

men jag ska inte svara.

De kommer att söka mig

men inte finna.

29De hatade kunskap

och ville inte frukta Herren,

30de avvisade mina råd

och föraktade mina tillrättavisningar.

31Därför får de äta sina gärningars frukt

och mätta sig med sina onda planer.

32De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet

och dårarnas sorglöshet förgöra dem.

33Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet

och behöver inte vara rädd för något ont.”