1Momfa nguantenmma sɛ sonkahiri
nkɔma asase no sodifo,
efi Sela fa nweatam no so,
kɔka Ɔbabea Sion bepɔw no so.
2Te sɛ nnomaa a wɔaka wɔn afi berebuw mu
na wotu nenam wim no
saa na Moabfo mmea te
wɔ Arnon asutwabea.
3Moab ka se, “Munsi mo adwene pi,
monna mo gyinaesi adi.
Monyɛ mo sunsuma sɛ anadwo,
awia ketee.
Momfa aguanfo no nhintaw
munnyi atubrafo no mma.
4Momma Moabfo aguanfo no ne mo ntena;
monyɛ wɔn bammɔ wɔ ɔsɛefo no ho.”
Ɔhyɛsoni no bɛba nʼawie
na adesɛe to betwa;
opoobɔfo no bɛyera wɔ asase no so.
5Ɔdɔ mu na Onyankopɔn besi ahengua bi;
ɔbarima bi de nokwaredi bɛtena so,
obi a ofi Dawid fi,
nea atemmu mu no ɔpɛ atɛntrenee
na ɔntwentwɛn adetreneeyɛ ho.
6Yɛate Moab ahantan a ɔyɛ,
nʼani a atra ne ntɔn mmoroso,
nʼahomaso ne nʼasoɔden
nanso hwee nni nʼahomaso no mu.
7Enti Moabfo twa adwo,
wɔbɔ mu su ma Moab.
Wodi awerɛhow na wɔbɔ abubuw,
ma Kir Hereset bobe aba ɔfam.
8Hesbon mfuw no hyew,
Sibma bobe mfuw nso saa ara.
Aman sodifo no atiatia bobe papa no so,
nea kan na wɔde kɔ Yaser
na ɛtrɛtrɛw kɔ nweatam so no.
Wɔn mman trɛtrɛw kɔka mpoano pɛɛ.
9Enti misu sɛnea Yaser su,
de ma Sibma bobe mfuw.
Hesbon ne Eleale,
mede misu fɔw mo!
Mo aduaba a abere ho ahurusi
ne otwabere de no aka.
10Ahosɛpɛw ne anigye nni mfikyifuw no mu;
obiara nto dwom, na ɔnteɛteɛ mu wɔ bobeturo mu;
obiara nkyi nsa wɔ nsakyiamoa so,
efisɛ mede nteɛteɛmu aba nʼawiei.
11Misi apini wɔ me koma mu wɔ Moab ho
te sɛ sankuten so kwadwom;
na me yam hyehye me ma Kir Hereset.
12Sɛ Moab kɔ ne sorɔnsorɔmmea a
ɔhaw ne ho kwa;
sɛ ɔkɔ nʼabosonnan mu kɔbɔ mpae a,
ɛrenkosi hwee.
13Eyi ne asɛm a Awurade aka dedaw afa Moab ho. 14Nanso mprempren Awurade ka se, “Mfe abiɛsa mu, sɛnea akoa a nhyehyɛe kyekyere no no bebu nna no, wobebu Moab anuonyam ne ne nkurɔfo dodow no nyinaa animtiaa, na ne nkae no bɛyɛ kakraa bi a wonni ahoɔden.”
Moab krossas för sin stolthet
1Sänd lamm till landets härskare
från Sela16:1 Sela kan ev. här översättas klippan. genom öknen till Sions berg.
2Likt fåglar som flyr, utstötta ur boet,
kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.
3”Ge oss råd, fatta ett beslut!
Låt din skugga falla som nattens mörker, mitt på dagen!
Göm de fördrivna,
röj inte de flyende!
4Låt mina fördrivna från Moab
få stanna hos dig.
Var en tillflykt för dem mot fördärvaren.”
För förtryckaren ska inte finnas mer,
förödelsen är över,
våldsverkaren är borta från landet.
5Då ska en tron upprättas i nåd,
och i trohet ska en domare
sitta på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och strävar efter rättfärdighet.
6Vi har hört om Moabs stolthet,
dess enorma övermod och högfärd,
stolthet och arrogans,
dess tomma prat.
7Därför jämrar sig moabiterna,
alla jämrar sig över Moab
i sorg och bedrövelse över Kir-Haresets druvkakor.
8För Heshbons fält torkar ut,
liksom Sivmas vinrankor.
Folkens herrar har trampat ner
de utsökta vinrankorna
som nådde ända bort till Jaser,
slingrade sig i öknen
och bredde ut sig till havet.
9Därför gråter jag som Jaser
över Sivmas vinrankor.
Mina tårar ska flöda över Heshbon och Elale,
glädjeropen över din mogna frukt och skörd har upphört.
10Nu är all glädje och fröjd borta
från trädgårdarna.
Inga sånger och inget jubel
hörs i vingårdarna,
och trampet i vinpressarna har upphört.
Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.
11Jag klagar i mitt inre som en harpa över Moab,
och i mitt innersta över Kir-Heres.
12När nu Moab träder fram på sin offerplats
tröttar hon bara ut sig där,
och när hon går till sin helgedom för att be,
är det till ingen nytta.
13Detta är vad Herren talade till Moab vid den tiden. 14Men nu säger Herren: ”Inom tre år, som är som en daglönares år,16:14 Uttryckets innebörd i grundtexten är osäker; samma uttryck förekommer också i 21:16. ska Moabs glans med hela dess stora folkmängd vara försvunnen. De överlevande ska vara få och obetydliga.”
