Nkɔmhyɛ A Etia Damasko
1Nkɔmhyɛ a ɛfa Damasko ho:
“Hwɛ, Damasko renyɛ kuropɔn bio
ɛbɛdan ayɛ nnwiriwii siw.
2Aroer nkuropɔn bɛdan amamfo
na wɔagyaw ama nguankuw ama wɔadeda hɔ,
a obiara renyi wɔn hu.
3Kuropɔn a wɔabɔ ho ban bɛyera wɔ Efraim,
adehyetumi nso befi Damasko;
Aram nkae bɛyɛ
Israelfo anuonyam,”
Sɛnea Asafo Awurade se ni.
4“Da no Yakob anuonyam bɛpa;
na ne mu srade bɛsa.
5Ɛbɛyɛ sɛnea nnɔbaetwafo twa aburow a egyina afuw so
na ɔde ne nsa penpan,
sɛ bere a obi redi mpɛpɛwa
wɔ Refaim Bon mu.
6Nanso mpɛpɛwa no mu bi bɛka,
sɛnea wɔwosow ngodua a ɛyɛ no,
ɛka aba no abien anaa abiɛsa wɔ atifi mman no so,
ne anan anaa anum wɔ mman a ɛso no so,”
sɛnea Awurade, Israel Nyankopɔn se ni.
7Saa da no, nnipa de wɔn ani bɛto wɔn Yɛfo so
na wɔadan wɔn ani ahwɛ Israel Ɔkronkronni no.
8Wɔremfa wɔn ho nto afɔremuka a
ɛyɛ wɔn nsa ano adwuma no so,
na wobebu Asera nnua ne nnuhuam afɔremuka
a wɔde wɔn nsateaa ayɛ no animtiaa.
9Da no wɔn nkuropɔn a ɛwɔ bammɔ dennen, a Israelfo nti wogyaw hɔ no, bɛyɛ sɛ mmeaemmeae a wɔagyaw ama nnɔtɔ ne nwura. Ne nyinaa bɛda mpan.
10Mo werɛ afi Onyankopɔn, mo Agyenkwa,
na monkaee Ɔbotan no, mo abandennen no.
Enti ɛwɔ mu sɛ mopɛ nnua papa
na mudua bobe a moatɔ afi amannɔne,
11ɛwɔ mu, da a muduae no, moma enyinii
anɔpa a muduae no, moma eguu nhwiren,
nanso otwa no renyɛ hwee sɛ
ɔyare ne ɔyaw a wontumi nsa.
12Nnome nka aman dodow a wohuru so no,
wohuru so te sɛ po a ɛrebɔ asorɔkye!
Nnome nka nnipa dodow a wɔworo so,
wɔworo so sɛ asu akɛse!
13Ɛwɔ mu, nnipa dodow woro so te sɛ, asu a ɛresen mmirika so,
sɛ ɔka wɔn anim a woguan kɔ akyirikyiri,
te sɛ ntɛtɛ a mframa bɔ gu wɔ bepɔw so
te sɛ nweatam so nwura a mframaden rebɔ no.
14Anwummere, wɔbɔ yɛn hu awerɛfiri mu
ansa na ade bɛkyɛ no na wɔkɔ dedaw!
wɔn a wɔfow yɛn nneɛma,
ne wɔn a wɔbɔ yɛn korɔn kyɛfa ni.
Profetia över Damaskus och Efraim
1Profetia om Damaskus:
”Se, Damaskus ska inte längre vara en stad,
bara en hög ruiner.
2Aroers städer är övergivna.
Där lägger sig hjordar,
och ingen skrämmer dem.
3Efraims befästa stad ska försvinna,
likaså Damaskus kungamakt
och det som finns kvar av Aram.
Det ska gå med dem
som med israeliternas härlighet,” säger härskarornas Herre.
4”Jakobs härlighet ska förblekna den dagen
och hans fetma smälta bort.
5Det blir som när skördemannen samlar ihop säd
och med sin arm skär av axen,
som när man plockar ax i Refaimdalen.
6Bara en efterskörd blir kvar,
som när man slår ett olivträd
– två eller tre i trädets topp
och fyra eller fem på grenarna, säger Herren, Israels Gud.”
7Då ska människorna se på sin Skapare
och rikta sina blickar mot Israels Helige.
8De ska inte längre vända sig till de altaren
som de själva har tillverkat och inte se på det
som de gjort med sina egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.
9Den dagen ska deras befästa städer ligga övergivna i skogen och undervegetationen, så som de som en gång övergavs17:9 Enligt Septuaginta: …som amoréerna och hivéerna övergav. för Israels skull. Allt ska ödeläggas.
10För du har glömt din frälsnings Gud,
inte kommit ihåg den klippa som är din fästning.
Du planterar ljuvliga plantor av finaste sort
från främmande länder.
11Samma dag som du planterar dem
börjar de spira och skjuta nya skott.17:11 Eller: du planterar dem, växer de fint och spirar.
Men ändå uteblir skörden när plågans dag kommer
med sin outhärdliga smärta17:11 Grundtextens innebörd är osäker..
12Hör hur folkmassorna larmar,
som havets brus är deras rop!
13Som bruset av stora vatten är folkets raseri,
men han tillrättavisar dem,
och de flyr långt bort,
likt agnar för vinden på bergen,
ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen.
14På kvällen väntar skräck,
i gryningen är de borta.
Detta är våra plundrares del
och våra rövares lott.