1Nsa yɛ ɔfɛwdifo na nsaden yɛ ɔtɔkwapɛfo;
na obiara a nsa bɛma wafom kwan no nyɛ onyansafo.
2Ɔhene abufuwhyew te sɛ gyata mmubomu;
na nea ɔhyɛ no abufuw no de nkwa twa so.
3Ɛyɛ onipa anuonyam sɛ ɔbɛkwati akasakasa,
nanso ogyimifo biara pɛ ntɔkwaw.
4Onihawfo mfuntum nʼasase wɔ ne bere mu;
enti edu twabere a onya hwee.
5Onipa koma botae yɛ asubun,
nanso nea ɔwɔ nhumu no twetwe ma epue.
6Nnipa dodow no ara ka se wɔwɔ ɔdɔ a ɛnsa da,
na hena na obetumi ahu ɔnokwafo?
7Ɔtreneeni bu ɔbra kronkron;
nhyira nka ne mma a wɔba wɔ nʼakyi.
8Sɛ ɔhene tena nʼahengua so bu atɛn a,
ɔde nʼani huhuw bɔne nyinaa so gu.
9Hena na obetumi aka se, “Mapra me koma mu;
meyɛ kronkron na minni bɔne?”
10Nkaribo ne susudua a ɛnyɛ papa no,
Awurade kyi nʼabien no nyinaa.
11Mpo wɔnam abofra nketewa nneyɛe so hu wɔn,
saa ara na ne suban yɛ kronkron ne papa no.
12Aso a wɔde te asɛm ne ani a wɔde hu ade,
Awurade na wayɛ nʼabien no nyinaa.
13Mma nna nyɛ wo dɛ, na woanni hia;
nna, na wubenya aduan ama abu so.
14Adetɔni ka se, “Enye, enye!”
nanso sɛ ɔkɔ a ɔde nea watɔ no hoahoa ne ho.
15Sika kɔkɔɔ wɔ hɔ, na nhene pa nso abu so,
na ano a ɛka nimdeɛ nsɛm yɛ ɔbohemaa a ɛho yɛ na.
16Fa obi a odi ɔhɔho akagyinamu atade;
sɛ ɔregyina ɔbea huhufo akyi a, fa si awowa.
17Aduan a wonya no ɔkwan bɔne so no yɛ onipa anom dɛ,
nanso akyiri no, ɛdan mmosea wɔ nʼanom.
18Pɛ afotu yɛ wo nhyehyɛe;
sɛ wutu ɔsa a, nya ho akwankyerɛ.
19Osekuni da kokoamsɛm adi;
enti twe wo ho fi onipa a ɔkasa bebree ho.
20Sɛ obi dome nʼagya anaasɛ ne na a,
wobedum ne kanea wɔ sum kabii mu.
21Agyapade a wɔpere ho nya no,
renyɛ nhyira akyiri no.
22Nka se, “Metua wo saa bɔne yi so ka!”
Twɛn Awurade, na obegye wo.
23Awurade kyi nkaribo a ɛnyɛ papa,
na asisi nsania nso nsɔ nʼani.
24Awurade na ɔkyerɛ onipa anammɔntu.
Na ɛbɛyɛ dɛn na obi bɛte nʼankasa akwan ase?
25Obi pɛ ntɛm hyɛ bɔ, ansa na wadwene ho a,
osum ne ho afiri.
26Ɔhene nyansafo hu amumɔyɛfo;
na ɔde awiyam afiri hankare fa wɔn so.
27Awurade kanea hwehwɛ onipa honhom mu,
ɛhwehwɛ ne mu baabiara.
28Ɔdɔ ne nokwaredi bɔ ɔhene ho ban;
nʼadɔe ma nʼahengua tim.
29Mmerante anuonyam ne wɔn ahoɔden,
tidwen nso ne mmasiriwa anuonyam.
30Ɔhwe ne apirakuru hohoro amumɔyɛ,
mmaatwa tew koma mu.
1Vin leder till hädelse och starka drycker till bråk.
Vettlös är den som raglar av rus.
2Kungens vrede är som ett lejons rytande.
Den som väcker hans vrede riskerar livet.
3Det är en ära för en man att hålla sig utanför striden,
men alla som är dåraktiga vill gräla.
4Den late plöjer inte på hösten
och finner heller inget vid skördetiden.
5En människas innersta tankar är som djupt vatten,
men den kloke öser upp dem.
6Många ordar om sin trofasthet,
men var finner man en trogen människa?
7Den rättfärdige lever oförvitligt,
och lyckliga är hans efterkommande.
8En kung som sitter på domarsätet
sållar med blicken bort allt ont.
9Vem kan påstå: ”Jag har ett rent samvete,
jag är fri från synd?”
10Två olika vikter och två olika mått
är båda lika avskyvärda för Herren.
11Redan som ung handlar människan svekfullt.
Är hennes uppförande rent och uppriktigt?20:11 Alternativ översättning: Redan den unge visar i sina gärningar om han lever rent och uppriktigt.
12Örat som hör och ögat som ser,
båda har Herren gjort.
13Älska inte sömn, för då blir du fattig.
Håll dig vaken, så har du tillräckligt att äta.
14”Dåligt, dåligt”, säger köparen,
men går sedan och skryter över sitt fynd.
15Guld och juveler finns i stor mängd,
men kunskapens ord är en sällsynt juvel.
16Ta manteln av den som går i borgen för en främling,
behåll den som pant om han gör det för en okänd.
17Det bröd någon skaffat sig genom bedrägeri smakar sött,
men efteråt har han munnen full av grus.
18Sätt inte dina planer i verket utan att först fråga om råd,
och dra inte ut i krig utan överläggning.
19Den som skvallrar avslöjar hemligheter,
undvik därför den som pratar mycket.
20Honom som förbannar sin far eller mor
låter Gud slockna som en lampa i mörker.
21Egendom som man skaffat sig snabbt
för ingen välsignelse med sig i slutändan.
22Säg inte: ”Jag ska löna ont med ont.”
Vänta på Herren, så ska han hjälpa dig.
23Herren avskyr olika vikter,
och fusk med vågen är fel.
24Herren styr människans steg,
hur skulle hon då kunna förstå sin väg?
25Det är riskabelt att snabbt avge stora löften
och först efteråt reflektera över vad man lovat.
26En vis kung sållar bort de onda
och låter tröskhjulet köra över dem.
27Herrens lampa söker igenom människans livsande
och granskar hennes innersta.
28Nåd och trofasthet skyddar kungen,
hans tron består genom nåden.
29De ungas prydnad är deras styrka,
och de gamlas prakt deras grå hår.
30Svidande sår renar från ondska,
slag renar en människas inre.
