1Ohiani a ne nantew ho nni asɛm no
ye sen ɔkwasea a nʼasɛm mfa kwan mu.
2Mmɔdemmɔ a nimdeɛ nka ho no nye,
saa ara na ntɛmpɛ a ɛma obi yera kwan nso nye.
3Onipa agyimisɛm sɛe nʼabrabɔ,
nanso ne koma huru tia Awurade.
4Ahonya frɛfrɛ nnamfonom bebree;
nanso ohiani adamfo gyaw no hɔ.
5Adansekurumni benya nʼakatua,
na nea otwa nkontompo remfa ne ho nni.
6Nnipa pii pɛ adom fi sodifo nkyɛn,
na nea ɔkyɛ ade yɛ obiara adamfo.
7Ohiani abusuafo nyinaa po no,
na saa ara na ne nnamfonom po no!
Mpo ɔhwehwɛ wɔn, pɛ sɛ ɔpa wɔn kyɛw,
nanso onhu wɔn baabiara.
8Nea onya nyansa no dɔ ne kra;
nea ɔpɛ nhumu no nya nkɔso.
9Adansekurumni benya asotwe,
na nea otwa nkontompo no bɛyera.
10Ɛmfata sɛ ɔkwasea bedi taamu,
anaasɛ akoa bedi mmapɔmma so!
11Onipa nyansa ma no ntoboase;
ɛyɛ anuonyam ma obi sɛ obebu nʼani gu mfomso bi so.
12Ɔhene abufuw te sɛ gyata mmubomu,
na nʼadom te sɛ sare so bosu.
13Ɔba kwasea yɛ nʼagya ɔsɛe,
ɔyere tɔkwapɛfo te sɛ ɔdan a ne nwini to ntwa da.
14Afi ne ahonyade yɛ agyapade a efi awofo,
na ɔyere nimdefo fi Awurade.
15Akwadworɔ de nnahɔɔ ba,
na ɔkɔm de ɔkwadwofo.
16Nea odi nkyerɛkyerɛ so no bɔ ne nkwa ho ban,
na nea ogyaagyaa ne ho no bewu.
17Nea ɔyɛ adɔe ma ohiani no yɛ de fɛm Awurade,
na obetua no nea ɔyɛ no so ka.
18Teɛ wo ba, na ɛno mu na anidaso wɔ,
na nyɛ wɔn a wɔde no kɔ owu mu no mu baako.
19Ɛsɛ sɛ onipa a ne koma haw no no nya so asotwe;
sɛ woka ma no a, wobɛyɛ bio.
20Tie afotu na gye nkyerɛkyerɛ to mu,
na awiei no, wubehu nyansa.
21Nhyehyɛe bebree wɔ onipa koma mu,
nanso nea Awurade pɛ no na ɛba mu.
22Nea onipa pɛ ne nokware dɔ;
eye sɛ wobɛyɛ ohiani sen sɛ wobɛyɛ ɔtorofo.
23Awurade suro kɔ nkwa mu;
na onipa de abotɔyam home a ɔhaw bi nni mu.
24Ɔkwadwofo de ne nsa si aduan mu,
na ɛyɛ no anihaw sɛ obeyi akɔ nʼano.
25Twa ɔfɛwdifo mmaa, na atetekwaa bɛfa adwene;
ka nea ɔwɔ nhumu anim, na obenya nimdeɛ.
26Nea ɔbɔ nʼagya korɔn na ɔpam ne na no
yɛ ɔba a ɔde aniwu ne animguase ba.
27Me ba, sɛ wugyae nkyerɛkyerɛ tie a,
wobɛman afi nimdeɛ nsɛm ho.
28Adansekurumni di atɛntrenee ho fɛw;
na omumɔyɛfo ano mene bɔne.
29Wɔasiesie asotwe ama fɛwdifo,
ne mmaabɔ ama nkwaseafo akyi.
1Det är bättre att vara fattig och oförvitlig
än att vara en dåre som ljuger.
2Att vara ivrig men sakna kunskap för inget gott med sig,
den som bara rusar iväg missar målet.
3En människas dumhet förstör hennes liv,
men ändå rasar hon mot Herren.
4Rikedom ger många vänner,
men den fattige har inga vänner kvar.
5Ett falskt vittne kommer att straffas,
lögnaren kommer inte undan.
6Många vädjar till en ädel mans välvilja,
och den som är frikostig drar till sig många vänner.
7Den fattige är hatad av alla sina släktingar,
och hans vänner undviker honom ännu mer.
Förgäves försöker han tala till dem.19:7 Grundtextens innebörd i versens sista del är oviss.
8Den som skaffar sig förstånd älskar sig själv,
och den som bevarar insikten kommer att få framgång.
9Ett falskt vittne kommer inte undan sitt straff,
och lögnaren går under.
10Det passar sig inte att en dåre lever i lyx
och ännu mindre att en slav regerar över furstar.
11En människas förstånd gör henne tålmodig,
och att förlåta en överträdelse ser hon som en heder.
12Kungens vrede är som ett lejons rytande,
hans välvilja som dagg på gräset.
13En dåraktig son är en olycka för sin far,
och en hustrus tjat är som ett ihållande takdropp.
14Hus och rikedomar kan man ärva av sina föräldrar,
men en förståndig hustru kommer från Herren.
15Lättja leder till djup sömn,
och en slöfock får gå hungrig.
16Den som lyssnar till tillrättavisning får leva tryggt,
men den som inte ger akt på sin vandring ska dö.
17Den som visar nåd mot de fattiga lånar till Herren,
och får en belöning av honom för det.
18Fostra din son så länge det finns hopp,
du vill ju inte bidra till hans död.19:18 Versens sista del kan ev. också tolkas som varning för misshandel: …men vålla inte hans död.
19En man med hett temperament får ta sitt straff.
Om du försöker fostra honom får du göra det gång på gång.
20Lyssna till råd och ta till dig vägledning,
så blir du vis för resten av livet.
21Människan gör upp många planer,
men det blir ändå som Herren vill.
22Det människan längtar efter är nåd och godhet,
och det är bättre att vara fattig än att ljuga.19:22 Tanken kan också vara att en människa förväntas visa nåd och godhet, och att fattigdom är bättre än att vara en lögnare (som saknar både nåd och godhet).
23Herrens fruktan ger liv,
mätt går man till vila, skyddad mot det onda.
24Den late stoppar handen i skålen
men ids inte föra den åter till munnen.
25Slå hädaren så tar den okunnige lärdom.
Tillrättavisa den som har omdöme, så tar han till sig kunskap.
26En son som misshandlar sin far och kör iväg sin mor
är skamlös och vanartig.
27Om du, min son, slutar lyssna på vägledning,
irrar du bort från kunskapens ord.
28Ett ont vittne hånar rättvisan,
i de gudlösas mun flödar ondska.
29Straff har bestämts för hädarna
och piskrapp för dårars rygg.
