Swedish Contemporary Bible

Psalms 55

Psalm 55

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

1För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

2Lyssna till min bön, Gud!

Göm dig inte när jag vädjar till dig!

3Lyssna till mig och svara mig!

Mina tankar plågar mig,

jag har ingen ro,

4för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.

De drar olycka över mig,

och i vrede anfaller de mig.

5Mitt inre fylls av ångest,

dödsångesten griper mig.

6Fruktan och fasa gastkramar mig.

Jag darrar och är rädd,

skräcken överväldigar mig.

7Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,

så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.

8Jag skulle flyga långt bort

till öknen och stanna där.” Séla

9Jag skulle skynda mig att söka skydd

undan detta oväder och denna storm.

10Herre, förvirra de gudlösa,

låt dem gräla sinsemellan,

för jag ser våld och strid i staden.

11Dag och natt går de omkring den på dess murar.

Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.

12Våldet har tagit överhanden,

och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

13Om det hade varit en fiende som hånat mig,

hade jag kunnat stå ut med det.

Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,

kunde jag ha gömt mig för honom.

14Men det var du, min jämlike,

min vän, min förtrogne.

15Vi gick i underbar gemenskap

i folkskaran till Guds hus.

16Låt döden utan varning ta dem,

låt dem fara levande ner i dödsriket,

för ondskan bor i och mitt ibland dem.

17Men jag vill ropa till Gud,

och Herren ska rädda mig.

18Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,

och han ska lyssna till mig.

19Han befriar mig och ger mig frid,

när fienderna anfaller mig,

hur många mina motståndare än är.

20Gud ska höra mig och förödmjuka dem,

han som har regerat i evigheter, séla,

dessa som aldrig ändrar sig

och som inte fruktar Gud.

21Han gav sig på dem som levde i fred med honom,

han våldförde sig på sitt förbund.[a]

22Hans ord var hala som smör,

men hans hjärta var fyllt av stridslust.

Hans tal var lenare än olja

och ändå ett draget svärd.

23Lämna din börda till Herren!

Han ska ta hand om dig.

Han låter aldrig den rättfärdige vackla.

24Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.

De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.

Notas al pie

  1. 55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.

Ang Pulong Sang Dios

Salmo 55

Pangamuyo sang Tawo nga Ginluiban sang Iya Abyan

1Pamatii ang akon pangamuyo, O Dios;
talupangda ang akon pagpangayo sang bulig.
Pamatii kag sabta ako.
Natublag ako sa akon mga palaligban.
Nabalaka na ako sa mga pagpamahog kag pagpamigos sang akon malaot nga mga kaaway.
Kay ginagamo nila ako kag ginadumtan sa ila kaakig.
Puwerte ang kubakuba sang akon dughan.
Ginakulbaan ako nga basi mapatay ako.
Nagakurog ako sa kahadlok, sa puwerte gid nga kahadlok.
Kon may pakpak lang kuntani ako pareho sa pating, malupad ako kag mangita sing palahuwayan.
Malupad ako pakadto sa malayo nga kamingawan kag didto magapuyo.
Magadali-dali ako sa pagpangita sang akon palanaguan
agod magpanago sa kaakig sang akon mga kaaway nga daw sa mabaskog nga hangin ukon bagyo.
Ginoo, laglaga ang akon mga kaaway;
himua nga indi sila mag-intiendihanay.
Kay nakita ko ang pagpamintas kag pag-ilinaway sa siyudad.
10 Adlaw-gab-i nagakatabo ini bisan diin sa siyudad.[a]
Puno sang kalaot kag kagamo ang siyudad.
11 Ang pagpanglaglag bisan diin lang;
kag wala untat ang pagpamigos kag pagpangdaya sa mga karsada.
12 Kon ang kaaway ko ang nagainsulto sa akon mabatas ko ini.
Kon ang kontra ko ang nagapakanubo sa akon malikawan ko siya.
13 Pero ang akon mismo kapareho, kaupod, kag suod nga abyan ang nagainsulto sa akon.
14 Malapit kami anay sa isa kag isa,
kag nagakadto kami sa templo sang Dios kaupod sang madamo nga mga tawo.

15 Kabay pa nga gulpi lang mapatay ang akon mga kaaway.
Kabay pa nga lamunon sila nga buhi sang lulubngan.
Kay ang kalautan ara sa ila kag sa ila mga puluy-an.

16 Pero ako iya nagapangayo sang bulig sa Ginoong Dios
kag ginaluwas niya ako.
17 Aga, udto, kag gab-i nagareklamo ako kag nagaugayong,
kag ginapamatian niya ako.
18 Luwason niya ako nga indi ako maano sa akon pagpakig-away,
bisan madamo ang nagakontra sa akon.
19 Ang Dios nga nagahari sa wala sing katapusan magapamati sa akon
kag paubuson niya ang akon mga kaaway.
Ini sila wala sing pagbag-o kag wala nagatahod sa Dios.

20 Ang akon abyan sadto nagkontra sa iya mga abyan;
wala niya gintuman ang iya mga ginpromisa.
21 Malulo kag manami siya maghambal,
pero may pagdumot sa iya tagipusuon,
kag ang iya mga ginahambal makapilas gali pareho sa matalom nga espada.

22 Itugyan sa Ginoo ang imo mga palaligban,
kay atipanon niya ikaw.
Indi niya pagpabay-an nga maano ang mga matarong hasta san-o.
23 Pero ang mga manugpatay kag mga dayaon ihaboy niya sa lugar sang mga patay,[b] sa wala pa magtunga-tunga ang ila kabuhi.
Pero ako iya, magasalig sa Dios.[c]

Notas al pie

  1. 55:10 nagakatabo… siyudad: sa literal, nagalibot-libot sila sa mga pader sini.
  2. 55:23 sa lugar sang mga patay: sa literal, sa madalom gid nga buho.
  3. 55:23 Dios: sa Hebreo, iya.