Swedish Contemporary Bible

Genesis 3

Adam och Eva syndar

1Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” 2”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. 3”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” 4Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! 5Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud[a], med kunskap om gott och ont.”

6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.

8När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. 9Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” 10Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”

13Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. 14Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,

ska du vara förbannad

och skild från alla husdjur

och vilda djur på hela jorden.

På din buk ska du kräla

och jord ska du äta så länge du lever.

15Jag ska sätta fiendskap

mellan dig och kvinnan

och mellan din avkomma[b] och hennes.

Han kommer att krossa ditt huvud,

och du kommer att hugga[c] honom i hälen.”

16Till kvinnan sa han:

”Din möda under havandeskapet ska jag göra stor.

Du kommer att föda barn under smärta.

Du kommer att åtrå din man,

och han kommer att råda över dig.”

17Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,

låter jag en förbannelse vila över marken för din skull.

Hela ditt liv kommer du att få skaffa ditt uppehälle med möda.

18Marken ska ge dig tistlar och törnen,

och du ska äta dess växter.

19Hela livet ända tills du dör

kommer du att få svettas och kämpa för ditt bröd.

Sedan kommer du att återvända

till den jord du kommit ifrån,

för du formades av jord,

och jord ska du en gång åter bli.”

20Mannen kallade sin hustru Eva[d], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” 21Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.

22Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” 23Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. 24Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna[e] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.

Notas al pie

  1. 3:5 Eller: gudar
  2. 3:15 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7
  3. 3:15 Hebreiskan använder samma ord för krossa och hugga.
  4. 3:20 Namnet kommer från hebreiskans verb för leva.
  5. 3:24 Himmelska väsen, som vanligen avbildas med vingar och som framträder med uppdrag att bl.a. beskydda det heliga (jfr t.ex. 2 Mos 25:18-22).

La Bible du Semeur

Genèse 3

La rupture de l’alliance

1Le Serpent[a] était le plus astucieux[b] de tous les animaux des champs que l’Eternel Dieu avait faits. Il demanda à la femme : Vraiment, Dieu vous a dit : « Vous n’avez pas le droit de manger du fruit de tous les arbres du jardin ! » ?

La femme répondit au Serpent : Nous mangeons des fruits des arbres du jardin, mais celui qui est au milieu du jardin Dieu a dit de ne pas manger de son fruit et de ne pas y toucher sinon nous mourrons.

Alors le Serpent dit à la femme : Mais pas du tout ! Vous ne mourrez pas ! Seulement Dieu sait bien que le jour où vous en mangerez, vos yeux s’ouvriront et vous serez comme Dieu, décidant vous-mêmes ce qui est bien ou mal[c].

Alors la femme vit que le fruit de l’arbre était bon à manger, agréable aux yeux, et qu’il était précieux pour ouvrir l’intelligence. Elle prit donc de son fruit et en mangea. Elle en donna aussi à son mari qui était avec elle, et il en mangea[d]. Alors les yeux de tous deux s’ouvrirent et ils se rendirent compte qu’ils étaient nus. Ils se firent donc des pagnes en cousant ensemble des feuilles de figuier.

Au moment de la brise du soir, ils entendirent la voix de l’Eternel Dieu parcourant le jardin. Alors l’homme et sa femme se cachèrent de l’Eternel Dieu parmi les arbres du jardin.

Mais l’Eternel Dieu appela l’homme et lui demanda : Où es-tu ?

10 Celui-ci répondit : J’ai entendu ta voix dans le jardin et j’ai eu peur, car je suis nu ; alors je me suis caché.

11 Dieu dit : Qui t’a appris que tu es nu ? Aurais-tu mangé du fruit de l’arbre dont je t’avais défendu de manger ?

12 Adam répondit : La femme que tu as placée auprès de moi, c’est elle qui m’en a donné, et j’en ai mangé.

13 L’Eternel Dieu dit à la femme : Pourquoi as-tu fait cela ?

– C’est le Serpent qui m’a trompée, répondit la femme, et j’en ai mangé.

14 Alors l’Eternel Dieu dit au Serpent :

Puisque toi, tu as fait cela,
tu es maudit |parmi tout le bétail
et tous les animaux sauvages :
tu te traîneras sur le ventre,
tu mangeras de la poussière
tout au long de ta vie.
15 Je susciterai de l’hostilité |entre toi et la femme,
entre ta descendance[e] |et sa descendance.
Celle-ci t’écrasera la tête,
et tu lui mordras[f] le talon.

16 Dieu dit à la femme :

Je rendrai tes grossesses très pénibles
et c’est dans la souffrance |que tu mettras au monde tes enfants.
Tes attentes seront tournées vers ton mari,
mais lui, il te dominera.

17 Il dit à Adam : Puisque tu as écouté ta femme et que tu as mangé du fruit de l’arbre dont je t’avais défendu de manger,

le sol est maudit à cause de toi.
C’est avec peine |que tu en tireras ta nourriture
tout au long de ta vie.
18 Il te produira des épines |et des chardons ;
et tu mangeras des produits du sol.
19 Tu en tireras ton pain à la sueur de ton front
jusqu’à ce que tu retournes à la terre,
puisque tu as été tiré de celle-ci.
Car toi, tu es poussière
et tu retourneras à la poussière.

20 L’homme nomma sa femme Eve (Vie) ; elle est devenue en effet la mère de toute vie humaine.

21 L’Eternel Dieu fit à Adam et à sa femme des vêtements de peau pour les habiller.

22 Puis il dit : Voici que l’homme est devenu comme l’un de nous pour décider du bien et du mal[g]. Maintenant il ne faudrait pas qu’il tende la main pour cueillir aussi du fruit de l’arbre de la vie, qu’il en mange et qu’il vive éternellement.

23 Alors l’Eternel Dieu le chassa du jardin d’Eden pour qu’il travaille le sol d’où il avait été tiré.

24 Après avoir chassé l’homme, il posta des chérubins à l’est du jardin d’Eden, avec une épée flamboyante tournoyant en tous sens pour barrer l’accès de l’arbre de la vie.

Notas al pie

  1. 3.1 Voir Ap 12.9 ; 20.2.
  2. 3.1 Jeu de mots en hébreu avec le terme traduit « nus » (2.25).
  3. 3.5 D’autres comprennent : connaissant le bien et le mal.
  4. 3.6 Allusion en 2 Co 11.3 ; 1 Tm 2.14.
  5. 3.15 Voir Ap 12.17.
  6. 3.15 L’hébreu contient ici un jeu sur deux sens du même mot, le verbe traduit une fois par écraser et une fois par mordre. Allusion en Rm 16.20.
  7. 3.22 D’autres comprennent : pour la connaissance du bien et du mal.