Swedish Contemporary Bible

Psalms 102

Psalm 102

Ångerpsalm; tröst i nöden

1Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.

2Herre, hör min bön!

Låt mitt rop om hjälp nå dig!

3Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.

Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.

4För mina dagar försvinner som rök,

och det brinner i mitt inre som en glöd.

5Mitt innersta är förtorkat,

vissnat som gräs.

Jag glömmer att äta min mat,

6och min suckan har gjort

att jag magrat till bara skinn och ben.

7Jag är som en pelikan[a] långt ute i vildmarken,

som en uggla bland ruiner.

8Jag ligger vaken,

jag är som en ensam fågel på taket.

9Mina fiender hånar mig dag efter dag

och använder mig i svordomar.

10Jag äter aska som bröd

och blandar min dryck med tårar,

11för din vredes och förbittrings skull.

Du har gripit mig och stött bort mig.

12Mitt liv är som kvällsskuggan,

jag vissnar som gräset.

13Men du, Herre, regerar i evighet,

och från generation till generation ska man komma ihåg dig.

14Du ska gripa in

och visa nåd mot Sion.

Nu är det dags att visa medlidande med det,

nu har den tiden kommit.

15Dina tjänare älskar dess stenar,

de lider av att se det ligga i grus.

16Folken ska frukta Herrens namn

och kungarna på jorden din härlighet,

17när Herren bygger upp Sion på nytt

och visar sig i sin härlighet.

18Han ska lyssna till de nödlidandes böner

och inte förakta vad de ber om.

19Detta ska skrivas ner för kommande generationer,

för att folk som han kommer att skapa[b] ska prisa Herren.

20För han blickar ner från sin heliga höjd,

Herren ser ner till jorden.

21Han hör den fångnes klagan

och befriar de dödsdömda.

22Herrens namn ska förkunnas i Sion

och hans lov i Jerusalem,

23när folk och riken samlas

för att tjäna honom.

24Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.

Han har förkortat min levnadstid.

25Jag säger:

”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,

du som själv lever från generation till generation!

26För länge sedan lade du jordens grund,

och himlarna är dina händers verk.

27De ska försvinna, men du består.

De är alla som utslitna kläder som du byter ut,

och de försvinner.

28Men du är densamme,

och dina år ska aldrig ta slut.

29Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,

och deras efterkommande bestå inför dig.”

Notas al pie

  1. 102:7 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, förutom att det är någon sorts oren fågel.
  2. 102:19 Eller har skapat.

La Bible du Semeur

Psaumes 102

Prière d’un malheureux

1Prière d’une personne dans l’affliction qui se sent défaillir et qui expose sa plainte devant l’Eternel[a].

O Eternel, |écoute ma prière
et que mon appel au secours |parvienne jusqu’à toi !
Ne te détourne pas de moi |en ce jour où je suis dans la détresse,
tends vers moi ton oreille |au jour où je t’appelle.
Hâte-toi de répondre !
Comme une fumée, mes jours passent.
J’ai comme un brasier dans les os.
Mon cœur est brisé, desséché, |comme l’herbe fauchée.
J’en oublie de manger ma nourriture.
A force de gémir,
je n’ai que la peau sur les os.
Je suis devenu comparable |à la corneille du désert,
je suis pareil au chat-huant |qui hante les lieux désolés.
Je reste privé de sommeil,
je ressemble à un oisillon |resté seul sur un toit.
Mes ennemis ne cessent |de m’insulter,
ils se moquent de moi |et maudissent les gens |en leur souhaitant mon sort.
10 Je me nourris de cendre |au lieu de pain,
et ma boisson |est mêlée de mes larmes[b].
11 Dans ton indignation |et ta colère,
tu m’as saisi, |et m’as jeté au loin[c].
12 Tout comme l’ombre[d] qui s’étire, |mes jours déclinent,
et moi, je me dessèche comme l’herbe.

13 Mais toi, tu sièges pour toujours, |ô Eternel,
et tu interviendras[e] |tout au long des générations.
14 Oui, tu te lèveras, |et de Sion |tu auras compassion !
L’heure est là de lui faire grâce,
le moment est venu :
15 tes serviteurs |ont ses pierres en affection,
ils restent attachés |à cette ville réduite en poussière[f].

16 Alors les autres peuples craindront l’Eternel,
tous les rois de la terre |reconnaîtront sa gloire.
17 L’Eternel rebâtit Sion
pour y paraître dans sa gloire.
18 Il a égard à la prière |de ceux qui sont dépossédés,
il ne méprisera pas leur requête.
19 Que cela soit mis par écrit |pour la génération future,
et le peuple qui sera créé louera Eternel.
20 Du haut de sa demeure sainte, |l’Eternel s’est penché vers nous.
Du ciel, il regarde la terre,
21 et il entend les plaintes des captifs ;
et il rendra la liberté |aux condamnés à mort,
22 pour que l’on publie en Sion |la renommée de l’Eternel,
sa louange à Jérusalem,
23 quand se rassembleront les peuples
et les royaumes tous ensemble, |afin d’adorer l’Eternel.

24 Il a réduit ma force |au milieu de ma course,
et abrégé mes jours ;
25 c’est pourquoi je m’écrie : |« Mon Dieu, ne me fais pas mourir |au milieu de mes jours,
toi qui subsistes d’âge en âge !
26 Tu as jadis fondé la terre,
le ciel est l’œuvre de tes mains.
27 Ils périront, mais tu subsisteras ;
tous s’useront comme un habit ;
comme on remplace un vêtement, |tu les remplaceras |et ils disparaîtront.
28 Mais toi, tu es toujours le même,
tes années ne finiront pas[g].
29 Les enfants de tes serviteurs |auront une demeure ;
sous ton regard, leur descendance |sera fermement établie. »

Notas al pie

  1. 102.1 Le titre de ce psaume est unique en ce qu’il indique la circonstance de la composition mais non l’auteur du psaume.
  2. 102.10 Voir 42.4 ; 80.6.
  3. 102.11 Comme un tourbillon saisit des feuilles et les jette au loin.
  4. 102.12 Une ombre qui s’allonge le soir : allusion au soir de la vie.
  5. 102.13 Ou : ton culte persistera. Litt. souvenir …
  6. 102.15 Il s’agit des ruines de Jérusalem.
  7. 102.28 Les v. 26-28 sont cités en Hé 1.10-12.