Chi è Gesù
1Dopo queste cose, Gesù andò in Galilea. Voleva tenersi lontano dalla Giudea, dove i capi giudei stavano complottando per ucciderlo. 2Era vicina la festa ebraica dei tabernacoli. 3I fratelli di Gesù insistevano che andasse in Giudea in occasione della festa.
«Così i tuoi discepoli vedranno i tuoi miracoli!» gli dicevano, scherzando. 4«Non puoi diventare famoso, se continui a nasconderti così! Se sei davvero tanto grande, dimostralo al mondo!» 5Evidentemente nemmeno i suoi fratelli credevano in lui.
6Gesù allora rispose: «Per me non è ancora il momento giusto. Ma voi potete andare quando volete. 7Infatti il mondo non può odiarvi; odia me, invece, perché lo accuso di peccato e di malvagità. 8Andate pure alla festa, io verrò più tardi, quando sarà il momento». 9Così Gesù rimase in Galilea.
10Ma, partiti i fratelli, anche Gesù si recò alla festa, discretamente però, quasi di nascosto. 11Intanto, i capi giudei lo cercavano e chiedevano in giro se qualcuno lo avesse visto. 12Fra la folla, poi, era nata unʼaccesa discussione sul conto di Gesù. Alcuni dicevano: «È un uomo sincero». Altri invece: «Macché sincero! Non vedete che prende in giro la gente?» 13Nessuno però aveva il coraggio di parlar bene di lui apertamente, per paura di rappresaglia da parte dei capi giudei.
14A metà festa, Gesù salì al tempio e cominciò ad insegnare. 15Nel sentirlo, i capi giudei restarono sorpresi. «Come fa a conoscere così bene le Scritture, senza avere mai frequentato le nostre scuole?» si chiedevano.
16Allora Gesù disse loro: «Io non insegno basandomi sui miei pensieri, ma la mia sapienza viene da Dio, che mi ha mandato. 17Se qualcuno di voi è pronto a fare la volontà di Dio, sʼaccorgerà senza dubbio se ciò che vʼinsegno viene da Dio o semplicemente da un mio punto di vista. 18Chi espone le proprie idee, cerca la stima degli altri, ma chi cerca di onorare colui che lo ha mandato dice la verità. 19Non è stato forse Mosè a darvi le leggi? Eppure nessuno di voi le mette in pratica! Perché cercate di uccidermi?»
20La folla replicò: «Sei fuori di te! Chi è che cerca di ucciderti?»
21-23Gesù rispose: «Ho fatto un solo miracolo, ho guarito un uomo di sabato, e per questo avete gridato allo scandalo! Anche voi, però, violate il riposo del sabato, quando rispettate la legge di Mosè sulla circoncisione. (Per la verità, questa tradizione della circoncisione è più antica della stessa legge di Mosè). Se il momento giusto per circoncidere i vostri bambini cade di sabato, voi non esitate a farlo; allora perché ce lʼavete con me per aver guarito completamente un uomo di sabato? 24Non giudicate secondo le apparenze, ma giudicate con giusto giudizio!»
25Alcuni abitanti di Gerusalemme osservarono: «Non è questo lʼuomo che cercano di uccidere? 26Eppure qui predica in pubblico e nessuno gli dice niente! Che i nostri capi abbiano capito, dopo tutto, che è davvero lui il Cristo? 27Ma come può essere? Sappiamo da dove viene questʼuomo. Invece, quando il Cristo verrà, nessuno saprà da dove».
28Allora Gesù, mentre insegnava nel tempio, disse ad alta voce: «Dunque voi mi conoscete e sapete bene dove sono nato e cresciuto. In realtà non sono stato io a decidere di venire, ma sono stato mandato da Dio, che è pura verità, ma voi non lo conoscete. 29Io, invece lo conosco, perché ero con lui, ed è stato lui a mandarmi da voi».
30A queste parole i capi giudei cercarono di arrestarlo, ma nessuno gli mise le mani addosso, perché non era ancora venuto il suo momento. 31Nel tempio, però, molte persone credettero in lui. «Dopo tutto», dicevano, «pensate, forse, che il Messia possa fare più miracoli di quanti ne abbia fatti lui?»
32Quando i Farisei seppero quello che la gente diceva di Gesù, dʼaccordo con i capi sacerdoti, mandarono delle guardie ad arrestarlo. 33Ma Gesù disse loro: «Devo restare qui ancora un poʼ. Poi tornerò da Dio che mi ha mandato. 34Mi cercherete, ma non mi troverete, né potrete venire dove io sarò!»
35I capi giudei rimasero sconcertati. «Dove vorrà mai andare?» si chiedevano. «Forse pensa di lasciare Israele e di andare a predicare ai Giudei dispersi in altri paesi, oppure agli stranieri? 36Che cosa mai avrà voluto intendere, dicendo: “Mi cercherete e non mi troverete e non potrete venire dove sono io?”»
37Lʼultimo giorno, al culmine della festa, Gesù gridò alle folle: «Chi ha sete, venga da me e beva. 38Da chi crede in me, come dice la Scrittura, sgorgheranno fiumi dʼacqua viva». 39Gesù si riferiva allo Spirito Santo, tutti quelli che avrebbero creduto in lui lo avrebbero ricevuto. Ma a quel tempo lo Spirito non era stato ancora dato, perché Gesù non era ancora ritornato nella sua gloria in cielo.
40A queste parole alcune persone fra la folla dissero: «Questʼuomo è sicuramente il Profeta!» 41-42Altri dicevano: «È lui il Messia!» Altri ancora: «Ma non può essere! Il Messia non può venire dalla Galilea, perché le Scritture dicono chiaramente che nascerà dalla stirpe reale di Davide, a Betlemme, il villaggio dove Davide stesso nacque». 43Le opinioni della folla erano dunque contrastanti. 44Anzi, alcuni volevano addirittura arrestarlo, ma nessuno lo toccò.
45Le guardie del tempio, che erano state mandate per arrestarlo, ritornarono dai capi sacerdoti e dai Farisei. «Perché non lo avete portato qui?» chiesero quelli.
46Le guardie si strinsero nelle spalle: «Dice cose talmente straordinarie! Non avevamo mai sentito nessuno parlare come lui…»
47«Così, anche voi vi siete lasciati abbindolare eh?!» commentarono i Farisei con ironia. 48«Ce nʼè, forse, soltanto uno, fra noi Giudei o Farisei, che abbia creduto che quello sia il Messia? 49Lo crede questa stupida gente, che non conosce le Scritture. Sia maledetta!»
50Allora Nicodemo si fece avanti. Ve lo ricordate? Era uno dei capi giudei, quello che si era recato segretamente di notte a parlare con Gesù. 51«Ma… è legale condannare un uomo, prima ancora che sia stato processato?» chiese.
52Gli altri risposero: «Sei forse anche tu un miserabile Galileo? Controlla nelle Scritture e vedrai per conto tuo: non può venire nessun profeta dalla Galilea!» 53Poi ciascuno se ne tornò a casa propria.
Jesus blir hånad av sina bröder
1Efter detta vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville hålla sig borta från Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. 2Men snart var det dags för lövhyddefesten7:2 Lövhyddefesten var en åtta dagar lång fest som firades på hösten. Det var dels en skördefest, dels en minnesfest över att Gud hade bevarat Israels folk under vandringen från Egypten. Jfr 3 Mos 23:34-43., 3och Jesus bröder sa till honom: ”Du borde gå härifrån till Judeen, så att också dina lärjungar får se vad du gör. 4Ingen som vill bli känd håller sin verksamhet hemlig. När du nu gör allt detta, så visa dig för världen.” 5Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom.
6Men Jesus svarade: ”Tiden har inte kommit för mig än, men för er är det rätt tid när som helst. 7Världen kan inte hata er. Men mig hatar den, eftersom jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8Gå ni iväg till högtiden. Jag går ännu inte till den här högtiden, för min tid har inte helt och fullt kommit.” 9Och så stannade han kvar i Galileen.
Jesus undervisar i templet
10När bröderna hade gett sig iväg till högtiden gick Jesus sedan dit i hemlighet, inte offentligt. 11Judarna försökte få tag i honom under högtiden och frågade om någon visste var han var. 12Folket pratade mycket om honom i smyg. Några sa: ”Han är en god människa”, medan andra sa: ”Nej, han bedrar folket.” 13Ingen hade mod nog att prata öppet om honom, för alla var rädda för judarna.
14Men när halva högtiden redan var över, gick Jesus upp till templet och började undervisa, 15och judarna blev förvånade när de hörde honom. De sa: ”Hur kan han veta så mycket om Skrifterna trots att han saknar utbildning?”
16Då svarade Jesus dem: ”Min lära är inte min utan hans som har sänt mig. 17Om någon vill göra hans vilja, så kommer han att förstå om min undervisning är från Gud eller om jag bara talar av mig själv. 18Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom talar sanning. Hos honom finns ingen orättfärdighet. 19Har inte Mose gett er lagen? Men ingen av er följer lagen. Varför försöker ni döda mig?”
20Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som försöker döda dig.”
21Jesus svarade: ”Jag gjorde något som förvånade er mycket. 22Mose har gett er omskärelsen, fastän den inte kommer från Mose utan från förfäderna, och ni utför omskärelse även på en sabbat. 23Om man nu omskär en människa på en sabbat för att inte bryta mot Moses lag, varför retar ni upp er för att jag gjorde någon helt och hållet frisk på sabbaten? 24Döm inte efter hur saker och ting ser ut, utan fäll en rättvis dom.”
Olika åsikter om vem Jesus är
25En del av dem som bodde i Jerusalem sa: ”Är det inte den här mannen som de vill döda? 26Här står han ju helt öppet och undervisar, och ingen säger något till honom. Har rådsmedlemmarna kanske blivit övertygade om att han är Messias? 27Ändå vet vi varifrån den här mannen är. När Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.”
28Då ropade Jesus där han stod och undervisade i templet: ”Så ni känner mig och vet varifrån jag kommer! Ändå har jag inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, en som ni inte känner. 29Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig.”
30De ville då gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. 31Men många bland folket började tro på honom, och de sa: ”När Messias än kommer kan han väl inte göra fler tecken än denne man har gjort.”
32När fariseerna fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa honom. 33Jesus sa: ”Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig. 34Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma.”
35Då sa judarna till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han gå till dem som bor kringspridda bland greker? Ska han undervisa greker? 36Vad menar han när han säger: ’Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma’?”
37På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, stod Jesus upp och ropade: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick! 38Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet7:38 Hes 36:25-27; 47:1ff; Joel 3:18; Neh 9:15..” 39Med detta menade han Anden, som de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.
40När folket hörde honom säga detta, sa några av dem: ”Han måste vara profeten.7:40 Jfr 5 Mos 18:15,18, där Mose säger att en profet lik honom ska komma.” 41Andra sa: ”Han är Messias.” Ytterligare några: ”Nej. Messias ska väl inte komma från Galileen! 42Står det inte i Skriften att Messias ska vara av Davids släkt och komma från Betlehem, småstaden där David bodde?”7:42 Jfr Mika 5:2. 43Människorna hade alltså delade meningar om honom. 44Några ville också arrestera honom, men ingen rörde honom.
45Tempelvakterna, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände nu till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför tog ni inte med honom hit?”
46Men vakterna svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han!”
47”Har ni också blivit vilseledda?” frågade fariseerna. 48”Finns det någon i rådet eller någon farisé som tror på honom? 49Men folkhopen här vet inget om lagen7:49 Med lagen menas här hela Skriften, dvs. Gamla testamentet., och de är förbannade.”
50Då sa Nikodemos, den medlem i rådet som tidigare hade sökt upp Jesus: 51”Är det förenligt med vår lag att förklara någon skyldig innan man har hållit rättegång och hört vad han gör?”
52De svarade: ”Är du också från Galileen? Läs i Skriften så får du se att ingen profet kommer från Galileen.”
Kvinnan som varit otrogen
[53Sedan gick alla hem var och en till sitt.
