Gesù sfama cinquemila uomini
1Dopo aver detto queste cose, Gesù attraversò il mare di Galilea, detto anche lago di Tiberiade. 2-5Era prossima la Pasqua, festività ebraica. Una immensa folla lo seguiva ovunque per vederlo guarire i malati. Gesù salì sulla montagna e si sedette, attorniato dai discepoli. Ben presto sʼaccorse che moltissime persone stavano salendo da lui.
Rivolgendosi a Filippo, gli chiese: «Filippo, dove possiamo comprare del pane per sfamare tutta questa gente?» 6(Gesù intendeva soltanto mettere alla prova Filippo, perché sapeva già che cosa avrebbe fatto).
7Filippo rispose: «Ci vorrebbe un capitale soltanto per cominciare!»
8-9Allora Andrea, fratello di Simon Pietro intervenne: «Cʼè qui un ragazzo con cinque pani dʼorzo e due pesci. Ma a che servono con tutta questa gente?»
10«Dite a tutti di sedersi», ordinò Gesù. E tutta la gente si sedette sullʼerba. (Cʼerano circa cinquemila persone). 11Allora Gesù prese i pani, ringraziò Dio, poi cominciò a distribuirli alla folla. Lo stesso fece con i pesci. E tutti mangiarono a sazietà!
12«Ora raccogliete gli avanzi», ordinò Gesù ai discepoli, «che niente vada sprecato!» 13Così con gli avanzi riempirono dodici cesti.
14La gente, rendendosi conto del grande miracolo, cominciò ad esclamare: «È proprio lui il profeta che stavamo aspettando!»
15Ma quando Gesù sʼaccorse che erano pronti a prenderlo con la forza per farlo loro re, si allontanò da solo e salì più in alto, sui monti.
16Quella sera, i discepoli scesero sulla spiaggia ad aspettarlo. 17Ma, poiché la notte era già calata e Gesù non si vedeva ancora, salirono sulla barca e si diressero, attraverso il lago, in direzione di Cafarnao. 18-19Ben presto si levò un gran vento e il lago era molto agitato. Avevano già remato per quattro o cinque chilometri quando, improvvisamente, videro Gesù che camminava sullʼacqua e si dirigeva verso la barca. I discepoli rimasero agghiacciati dal terrore, 20ma Gesù li rassicurò: «Sono io, non abbiate paura!» 21Allora lo fecero salire, e subito la barca si trovò a destinazione.
22-23Il mattino seguente, la gente rimasta sullʼaltra riva del lago, cominciò a riunirsi sulla spiaggia (in attesa di vedere Gesù). Sapevano infatti che Gesù era giunto là insieme con i discepoli, ma poi i discepoli se nʼerano andati via da soli, lasciandolo a terra. Giunsero anche diversi battelli da Tiberiade, vicino al posto dove Gesù aveva moltiplicato il pane con un miracolo. 24Così, quando tutte quelle persone videro che Gesù non cʼera, e neppure i suoi discepoli, salirono sulle barche e si diressero verso Cafarnao alla sua ricerca. 25Giunti sullʼaltra sponda, lo trovarono e gli dissero: «Signore, quandʼè che sei venuto qui?» 26Gesù rispose: «La verità è che voi mi cercate, perché vi ho sfamato, non perché credete in me. 27Ma non dovete darvi tanto da fare per le cose che si guastano, come il cibo. Datevi da fare invece per cercare la vita eterna, che vi darò io, il Messia. Perché Dio Padre mi ha mandato proprio per questo scopo».
28Allora gli chiesero: «Che cosa dobbiamo fare per piacere a Dio?»
29Gesù disse loro: «Una sola cosa vuole Dio da voi: che crediate in colui che ha mandato».
30-31Dissero ancora: «Se vuoi che crediamo che tu sei il Messia, devi mostrarci altri miracoli. Che cosa puoi fare tu? I nostri antenati, per esempio, hanno mangiato la manna, mentre erano nel deserto! Quello sì che fu un grande miracolo! Infatti le Scritture dicono: “Mosè diede loro il pane mandato dal cielo”».
32Gesù precisò: «Non fu Mosè a dare il pane venuto dal cielo, ma mio Padre, lo stesso che ora vi offre il vero pane del cielo. 33Il vero pane è una persona, colui che Dio ha mandato dal cielo per dare la vita al mondo».
34«Signore», gli dissero allora, «dacci di questo pane!»
35Gesù replicò: «Io sono il pane della vita. Chi viene a me, non avrà più fame. Chi crede in me, non avrà più sete. 36Ma, come vi ho detto prima, il guaio vostro è che, pur avendomi conosciuto, non avete creduto! 37Ma alcuni verranno da me, quelli che il Padre mi ha dato, ed io non li respingerò mai. 38Infatti, sono venuto qui dal cielo per fare la volontà di Dio che mi ha mandato, non per seguire la mia strada. 39E questa è la volontà di Dio Padre: che di tutti quelli che egli mi ha dato non ne perda neppure uno, ma che li risusciti nellʼultimo giorno. 40Questa è la volontà di mio Padre: che chi conosce il Figlio e crede in lui abbia vita eterna. Ed io lo risusciterò nellʼultimo giorno».
41Allora i Giudei cominciarono a borbottare: ce lʼavevano con Gesù, perché diceva di essere il pane mandato dal cielo. 42E osservavano: «Ma costui non è quel Gesù, figlio di Giuseppe? Conosciamo bene suo padre e sua madre…»
43Ma Gesù replicò: «Non brontolate fra voi per ciò che ho detto. 44Nessuno può venire da me, se non lo attira il Padre che mi ha mandato. Ed io lo risusciterò nellʼultimo giorno. 45Proprio come si legge nelle Scritture: “Saranno tutti istruiti da Dio”. Perciò, chi ascolta il Padre e da lui ha imparato la verità, viene a me con fede. 46Questo però non significa che qualcuno abbia visto il Padre, perché soltanto io, il Figlio che viene da Dio, lʼho visto!
47Questo vi assicuro: chi crede in me ha già vita eterna! 48-51Proprio così, io sono il pane della vita. Quando i vostri antenati mangiarono la manna del deserto, morirono lo stesso tutti. Invece questo pane, mandato dal cielo, dà la vita eterna a chi lo mangia. Io sono questo pane vivo, venuto dal cielo. Chi mangia questo pane vivrà per sempre. Questo pane è il mio corpo, dato perché il mondo abbia la vita».
52Allora i Giudei cominciarono a discutere tra loro sul significato di quelle parole. «Come può questʼuomo darci da mangiare il suo corpo?» si chiedevano.
53Allora Gesù ripeté: «In tutta sincerità vi dico questo: se non mangerete il corpo del Cristo e non berrete il suo sangue, non avrete la vita eterna. 54Chi invece mangia la mia carne e beve il mio sangue, ha vita eterna; ed io lo risusciterò nellʼultimo giorno. 55Perché la mia carne è il vero cibo e il mio sangue la vera bevanda. 56Chi mangia la mia carne e beve il mio sangue resta unito a me, ed io a lui. 57Io vivo per la potenza del Padre vivente, che mi ha mandato; allo stesso modo chi mangia me, vivrà grazie a me. 58Io sono il vero pane venuto dal cielo, chi mangia questo pane, vivrà per sempre, non come i vostri antenati che mangiarono la manna, il pane del cielo, e poi morirono». 59Gesù disse queste cose nella sinagoga di Cafarnao.
60Perfino i discepoli commentarono: «Come parla difficile questa volta! Chi può mai capire il significato di queste cose?»
61Gesù, naturalmente, sapeva che i discepoli si lamentavano, perciò disse loro: «Che cʼè di strano in quello che dico? 62Che direte, allora, quando vedrete me, il Messia, ritornare in cielo? 63Soltanto lo Spirito Santo dà la vita. Lʼuomo da solo non può far niente. Fate invece attenzione alle mie parole, perché vengono dallo Spirito di Dio e danno la vita. 64Ma alcuni di voi non mi credono». (Infatti Gesù sapeva fin da principio chi erano quelli che non credevano e chi lʼavrebbe tradito).
65Poi aggiunse: «Questo intendevo, quando dissi che nessuno può venire da me, se il Padre non glielo permette».
66A questo punto molti dei discepoli non ne vollero più sapere di lui.
67Gesù si rivolse ai dodici e chiese: «Ve ne andate anche voi?»
68Allora Simon Pietro rispose: «Maestro, da chi ce ne andremo? Solo tu cʼinsegni come avere la vita eterna. 69Noi ti abbiamo creduto e sappiamo che tu sei il Santo Figlio di Dio».
70Gesù rispose: «Non sono, forse, stato io ad eleggere voi dodici? Eppure uno di voi è un diavolo!» 71Parlava di Giuda, figlio di Simone Iscariota, uno dei dodici, quello che poi lo avrebbe tradito.
Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer
(Matt 14:13-21; Mark 6:32-44; Luk 9:10-17)
1Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, som också kallas Tiberiassjön. 2En stor folkmassa följde efter honom, för de hade sett de tecken han gjorde i och med att han botade de sjuka. 3Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. 4Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.
5När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk kom till honom, sa han till Filippos: ”Var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?” 6Detta sa han för att testa Filippos, för själv visste han vad han skulle göra.
7Filippos svarade: ”Det skulle kosta tvåhundra denarer6:7 En denar motsvarade en dagslön. för att var och en skulle få åtminstone lite!”
8En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sa då: 9”Det finns en pojke här som har fem kornbröd och två fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.”
10Då sa Jesus: ”Säg åt alla att sätta sig ner.” Det växte mycket gräs där, och de slog sig ner. Antalet män var omkring 5 000. 11Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket som låg där, och han gav dem av fiskarna så mycket som de ville ha.
12När alla hade ätit sig mätta, sa han till sina lärjungar: ”Samla nu ihop det som har blivit över, så att inget förstörs.” 13Det fanns fem kornbröd från början, men när de samlade ihop alla bitar som var över efter måltiden, blev det tolv fulla korgar.
14Då det gick upp för folket vilket stort tecken som han hade gjort sa de: ”Han måste vara profeten6:14 Jfr 5 Mos 18:15,18. som skulle komma till världen!” 15Men när Jesus förstod att de tänkte tvinga honom att följa med, så att de kunde göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp bland bergen.
Jesus går på vattnet
(Matt 14:22-33; Mark 6:45-51)
16På kvällen gick hans lärjungar ner till sjön. 17De steg i en båt för att åka över till Kafarnaum på andra sidan sjön. Det var nu helt mörkt och Jesus hade fortfarande inte kommit tillbaka. 18Det började blåsa kraftigt, och vågorna blev allt högre. 19När de hade rott ungefär en halvmil6:19 Ordagrant: 25 eller 30 stadier. En stadie motsvarar cirka 190 meter., fick de plötsligt se Jesus komma gående på vattnet och närma sig båten. De blev fruktansvärt rädda, 20men Jesus sa till dem: ”Det är jag.6:20 Jesus använde många gånger, som exempelvis här, samma ord om sig själv som Gud gjorde i 2 Mos 3:14, det heliga gudsnamnet. Han är den evige Jag är. Var inte rädda.” 21Då lät de honom komma upp i båten, och strax var båten framme vid den plats dit de var på väg.
Jesus är brödet som ger evigt liv
22Nästa dag upptäckte folket, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar när de for därifrån; de hade åkt iväg ensamma. 23Men snart kom flera småbåtar från Tiberias och lade till i närheten av den plats där Herren hade tackat Gud för brödet och alla hade ätit. 24Och eftersom folket såg att varken Jesus eller hans lärjungar var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.
25När de hittade honom på andra sidan sjön, frågade de: ”Rabbi, när kom du hit?”
26Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken, utan därför att ni fick bröd så att ni kunde äta er mätta. 27Men arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som kan ge er evigt liv, den som Människosonen ska ge er. För Gud Fadern har satt sitt sigill på honom.”
28Då frågade de: ”Vad ska vi då göra för att det ska vara Guds verk?”
29Jesus svarade dem: ”Det är Guds verk att ni tror på honom som han har sänt.”
30De svarade: ”Vad kan du göra för tecken som vi kan se, så att vi kan tro på dig? Vad kan du göra för tecken? 31Våra förfäder åt manna i öknen. Det står ju skrivet: ’Han gav dem bröd från himlen att äta.6:31 Se 2 Mos 16:4 och Ps 78:24.’ ”
32Men Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: det var inte Mose som gav er brödet från himlen, utan min Fader ger er sant bröd från himlen. 33Brödet från Gud är det som kommer ner från himlen och ger världen liv.”
34”Herre”, sa de, ”ge oss alltid det brödet!”
35Då svarade Jesus: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig mer bli hungrig. Och den som tror på mig ska aldrig mer bli törstig. 36Men som jag redan har sagt er, så tror ni inte trots att ni har sett mig. 37Alla de som min Fader ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. 38Jag har ju inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja utan för att göra hans vilja som har sänt mig. 39Och detta är hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora en enda av dem som han har gett mig, utan att jag ska låta dem uppstå på den sista dagen. 40Detta är min Faders vilja, att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Och jag ska låta dem uppstå på den sista dagen.”
Folket retar sig på vad Jesus säger
41Judarna retade sig på att Jesus hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen.” 42De sa: ”Det är ju bara Jesus, Josefs son. Vi känner hans föräldrar. Hur kan han då påstå att han har kommit ner från himlen?” 43Men Jesus svarade: ”Det är ingen idé att ni retar er på detta. 44Ingen kan komma till mig om inte min Fader som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den sista dagen. 45Det står skrivet hos profeterna: ’De ska alla bli undervisade av Gud.’6:45 Se Jes 54:13. Och den som lyssnar till min Fader och lär av honom, han kommer till mig. 46Men ingen har någonsin sett Fadern, förutom den som är av Gud; han har sett Fadern.
47Ja, sannerligen säger jag er: den som tror har evigt liv. 48Jag är livets bröd. 49Era förfäder åt manna i öknen, och de dog. 50Men brödet som kommer ner från himlen gör så att den som äter av det inte dör. 51Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Om någon äter av det brödet kommer han att leva i evighet. Och brödet jag ska ge er är min kropp. Jag ger den för att världen ska få leva.”
52Folket började då diskutera med varandra och säga: ”Hur ska han kunna ge oss sin kropp att äta?”
53Men Jesus sa till dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: om ni inte äter av Människosonens kropp och dricker av hans blod, så kan ni inte äga liv. 54Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod har evigt liv, och jag kommer att låta honom uppstå på den sista dagen. 55För min kropp är verklig mat, och mitt blod är verklig dryck. 56Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57Den levande Fadern har sänt mig, och jag lever genom honom. Så ska också den som äter av mig leva genom mig. 58Jag är brödet som har kommit ner från himlen. Det är inte likt det bröd som förfäderna åt och dog. Men den som äter av detta bröd ska leva i evighet.” 59Detta sa Jesus när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.
Många av Jesus lärjungar lämnar honom
60Många av hans lärjungar som hörde honom, sa: ”Det här är ett hårt tal! Vem kan stå ut med att höra på honom?”
61Men Jesus var väl medveten om att hans lärjungar retade sig på detta, och därför sa han till dem: ”Får det här er att ta anstöt? 62Vad ska ni då tänka när ni får se Människosonen återvända dit upp där han var tidigare? 63Det är bara Anden som kan ge liv, det fysiska6:63 Ordagrant: köttet är inte till någon nytta. Vad jag har talat till er är Ande och liv. 64Men det är några av er som inte tror.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom.
65Han fortsatte: ”Det var därför jag sa att ingen kan komma till mig om inte min Fader ger honom det.”
66När han hade sagt detta, drog sig många lärjungar bort från honom och ville inte längre fortsätta med honom.
67Då frågade Jesus de tolv: ”Tänker ni också ge er iväg?”
68Men Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69och vi tror och vet att du är Guds helige.”
70Då sa Jesus: ”Jag har väl själv valt ut er tolv, och ändå är en av er en djävul.” 71Den han syftade på var Judas, Simon Iskariots son, en av de tolv, som senare skulle förråda honom.
