پادشاه برگزيدهٔ خداوند
1-2چرا قومها شورش می‌كنند؟ چرا مردم بی‌جهت توطئه می‌چينند؟ پادشاهان جهان و رهبران ممالک با هم متحد شده‌اند تا بر ضد خداوند و پادشاه برگزيده‌اش قيام كنند. 3آنها می‌گويند: «بياييد زنجيرها را پاره كنيم و خود را از قيد اسارت آزاد سازيم!»
4اما خداوند كه بر تخت خود در آسمان نشسته، به نقشه‌های آنان می‌خندد. 5سپس با خشم و غضب آنان را توبيخ می‌كند و به وحشت می‌اندازد. 6خداوند می‌فرمايد: «من پادشاه خود را در شهر مقدس خود اورشليم بر تخت سلطنت نشانده‌ام!»
7پادشاه می‌گويد: «من فرمان خداوند را اعلام خواهم كرد. او به من فرموده است: از امروز تو پسر من هستی و من پدر تو! 8از من درخواست كن و من همهٔ قومها را به عنوان ميراث به تو خواهم بخشيد و سراسر دنيا را ملک تو خواهم ساخت. 9تو با عصای آهنين بر آنها حكومت خواهی كرد و آنها را مانند ظروف گلی خرد خواهی نمود.»
10بنابراين، ای پادشاهان، گوش دهيد و ای رهبران جهان توجه نماييد! 11با ترس و احترام خداوند را عبادت كنيد؛ 12پيش از اينكه پسرش خشمگين شود و شما را نابود كند، به پاهايش بيفتيد و آنها را بوسه زنيد، زيرا خشم او ممكن است هر لحظه افروخته شود. خوشا به حال همهٔ كسانی كه به او پناه می‌برند.
Psalm 2
Sions kung2:0 En psalm skriven inför en israelitisk kungs tronbestigning, men också med syftning på Kristus, den evige kungen (citerad flera gånger i NT), traditionellt betraktad som messiansk psalm. Författare: David (se Apg 4:25-26)
1Varför gör folken uppror?
Varför smider de meningslösa planer?
2Jordens kungar reser sig,
makthavarna samlas
mot Herren
och mot hans smorde2:2 På hebreiska mashiach, varav vårt Messias. Tillämpad på tronbestigningen av Israels kung skriver vi benämningen naturligtvis med litet s (ingen skillnad i hebreiskan). Denna vers används i Apg 4:26, liksom många andra verser i Gamla testamentet citeras i Nya Testamentet, och anknyts till Jesus som det slutgiltiga svaret på versernas fullkomnande..
3”Låt oss slita sönder deras band,
kasta av oss deras bojor!”
4Han som bor i himlen ler,
Herren hånskrattar åt dem.
5Sedan tillrättavisar han dem i sin vrede,
i sin vredes glöd förskräcker han dem:
6”Jag har installerat min kung
på Sion, mitt heliga berg.”
7Jag vill förkunna Herrens beslut;
han sa till mig:
”Du är min son. Idag har jag blivit din far2:7 Ordagrant: jag har fött dig Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son..
8Begär av mig, och jag ska ge dig alla folk som arv
och hela jorden som egendom.
9Du ska krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor.”
10Ni kungar, var nu förståndiga,
låt er varnas, ni härskare på jorden!
11Tjäna Herren med fruktan,
och gläd er i bävan!2:11 Tanken kan också vara: …hylla honom även om ni bävar; grundtexten är svårförståelig.
12Kyss sonen,
så att hans vrede inte uppväcks
och ni förgås på er väg!
Hans vrede kan snart upptändas.
Lyckliga är de som tar sin tillflykt till honom!
