1Os filhos sensatos aceitam os avisos dos pais;
mas os arrogantes desprezam-nos.
2As pessoas honestas ganham as suas causas com uma argumentação cuidada e séria;
os transgressores só sabem defender-se por meio da violência.
3O que sabe controlar o seu espírito sabe também, com certeza, dominar a língua;
quem abre precipitadamente a boca leva tudo à ruína.
4O preguiçoso quer ter muita coisa, mas é muito pouco o que consegue obter,
mas os que trabalham aplicadamente prosperam.
5Os justos aborrecem a mentira;
os pecadores mentem constantemente e espalham infâmias por toda a parte.
6A própria justiça protege aquele cuja conduta é íntegra;
a maldade dos pecadores destruí-los-á.
7Há quem se faça passar por rico e nada tem;
outros há que passam por pobres e têm grandes riquezas.
8Raptos e pedidos de milhões para resgate,
nunca foi coisa que preocupasse os pobres.
9A vida dos justos está cheia de luz;
o caminho dos pecadores é escuro e até a luzinha que o ilumina virá a apagar-se.
10O orgulho leva sempre a discussões,
mas os que admitem conselhos são verdadeiros sábios.
11A riqueza obtida à pressa, por especulação, virá a desaparecer,
mas aquela que se obtém pelo trabalho virá a aumentar.
12Uma esperança muito demorada põe o coração doente;
quando os sonhos se realizam é como uma árvore de vida.
13O que despreza a palavra de Deus virá a perder-se,
mas o que respeita os seus mandamentos será bem sucedido.
14O ensino dos sábios é uma fonte de vida,
capaz de nos desviar das armadilhas da morte.
15O bom senso é coisa sempre apreciada;
o caminho de gente corrupta é duro de trilhar.
16Um indivíduo prudente age com conhecimento de causa;
o insensato até faz gala da sua loucura.
17Um mensageiro que não é de confiança causa desgraça;
o embaixador digno de crédito sana as situações.
18Aquele que rejeita a repreensão virá a cair na pobreza e na desgraça;
quem sabe aceitar a crítica sã está no caminho da honra.
19Um sonho que se realiza é coisa que faz bem à alma;
os loucos recusam abandonar os seus desejos, quando são abomináveis.
20Se fores companheiro de pessoas sensatas, ganharás entendimento;
se andares com gente louca, ver-te-ás em apuros.
21O mal persegue os pecadores,
mas as bênçãos seguem os passos dos justos.
22Uma pessoa de entendimento procura deixar uma herança para os filhos e netos;
mas a riqueza dos pecadores irá para os justos.
23A terra que o pobre cultiva pode ser muito rica,
mas frequentemente são as injustiças que o tornam pobre.
24Se recusares disciplinar o teu filho, dás provas de que não o amas devidamente;
se o amasses saberias castigá-lo sempre que é preciso.
25O justo come e fica satisfeito;
no entanto, os maus andam sempre com fome.
1En vis son tar vara på sin fars vägledning,
men en uppstudsig son lyssnar inte på tillrättavisning.
2Människans tal kan ge god näring,
men de svekfulla hungrar efter våld.
3Den som tänker på vad han säger bevarar sitt liv,
men pratmakaren hamnar i fördärvet.
4Den late har begär men får inget,
medan den flitiges önskan blir uppfylld.
5Den rättfärdige avskyr lögn,
den onde handlar skamligt och fräckt.
6Rättfärdighet bevarar den ärlige,
men ondskan blir den gudlöses fall.
7Den ene låtsas vara rik men har ingenting,
en annan låtsas fattig, men äger mycket.
8Den rike får betala en lösensumma för sitt liv.
Den fattige hör inga hot.
9De rättfärdigas ljus lyser klart,
men de ondas lampa slocknar.
10Högfärd leder till gräl,
men den som lyssnar till råd är vis.
11Lättvindigt vunnen rikedom försvinner lätt,
men det som samlas efterhand växer.
12Utdragen väntan gör hjärtat sjukt,
men uppfylld önskan är ett livets träd.
13Den som föraktar vägledning får betala för det,
men den som respekterar lag och bud blir belönad.
14Den vises undervisning är en källa till liv,
som hjälper människan att undgå dödens snaror.
15Gott omdöme möter uppskattning,
men de trolösas väg leder till elände.
16Den kloke handlar utifrån sin kunskap och insikt,
men dåren visar upp sin dumhet.
17En ond budbärare störtas i olycka,
ett pålitligt sändebud för med sig läkedom.
18Fattigdom och vanära kommer över den som föraktar vägledning,
men den som låter sig tillrättavisas blir ärad.
19Uppfylld önskan är ljuvlig för själen,
men dåren avskyr att överge sin ondska.
20Den som umgås med visa människor blir vis,
men för den som slår följe med dårar går det illa.
21Syndare förföljs av olycka,
men de rättfärdiga belönas med det goda.
22Den gode lämnar ett arv till sina barnbarn,
men en syndares egendom sparas till de rättfärdiga.
23På de fattigas åkrar kan det växa rikligt med föda,
men den kan sopas bort av orättvisan.
24Den som spar på riset hatar sin son,
men den som älskar honom fostrar honom i tid.
25De rättfärdiga äter sig mätta,
men de gudlösa får gå omkring hungriga.
