O dia da vingança e da redenção
1Quem é este que vem de Edom, da cidade de Bozra com uma roupa magnífica tingida de vermelho? Quem é este, assim vestido com fatos reais, marchando na exaltação da sua força?
“Sou eu que promovo a justiça! Eu, poderoso para salvar!”
2Então porque está assim a tua roupa tão vermelha, como se estivesse manchada de vinho, como se tivesses estado a pisar no lagar?
3“Sim, estive a pisar sozinho no lagar. Ninguém ali estava para me ajudar. Na minha ira esmaguei os meus inimigos como cachos de uvas. Na minha cólera pisei os meus adversários. É o sangue deles que veem na minha roupa. 4Porque chegou o tempo de vingar o meu povo, de o resgatar das mãos dos seus opressores. 5Olhei e não vi ninguém que viesse socorrê-lo. Fiquei espantado. Por isso, decidi executar sozinho a vingança. Sem o auxílio de ninguém fiz eu o julgamento. 6Esmaguei as nações pagãs na minha cólera, fi-las cambalear e cair redondamente no chão.”
Louvor e oração
7Falarei das bondades do Senhor! Louvá-lo-ei por tudo quanto fez por nós! Alegrar-me-ei pela sua grande bondade para com Israel, que ele concedeu de acordo com a sua misericórdia e o seu amor! 8Disse ele: “São meus, pertencem-me! Nunca mais serão mentirosos, enganadores!” E tornou-se o seu Salvador. 9Por cada uma das suas aflições foi ele angustiado e o próprio anjo da sua presença os salvou. No seu amor, na sua piedade, redimiu-os, reergueu-os e levou-os através dos séculos.
10Contudo, revoltaram-se contra ele e ofenderam o Espírito Santo. Por isso, tornou-se seu inimigo e lutou pessoalmente contra eles.
11Por fim, lembraram-se dos dias antigos em que Moisés, o servo de Deus, levou o seu povo para fora do Egito e clamaram: “Onde está aquele que conduziu Israel através do mar, com Moisés como pastor? Onde está o Deus que mandou o Espírito Santo entre o seu povo? 12Onde está esse cujo grande e forte braço foi capaz de separar as águas do mar na frente deles, quando Moisés levantou a mão, confirmando para sempre o seu prestígio? 13Quem foi que os levou através das profundezas do mar? Como fortes cavalos de raça, nunca tropeçaram através do deserto. 14Como gado pastando nos vales, assim o Espírito do Senhor lhes deu repouso. Assim conduziste o teu povo e o teu nome se tornou glorioso.”
15Olha desde os céus e contempla-nos desde a tua santa e gloriosa morada! Onde está o amor que nos mostravas, o teu zelo, a tua misericórdia, a tua compaixão? Onde estão agora? 16Certamente que ainda és o nosso Pai! Mesmo que Abraão ou Jacob não nos reconhecessem, tu, ó Senhor, és o nosso Pai e o nosso Redentor, desde a antiguidade. 17Ó Senhor, porque é que permitiste que os nossos corações se endurecessem, nos desviássemos dos teus caminhos e não te honrássemos? Volta e ajuda-nos, porque nós, que te pertencemos, precisamos tanto de ti! 18Como foi curto o tempo em que possuímos Jerusalém! E agora os nossos inimigos destruíram-na! 19Ó Deus, tornámo-nos como aqueles sobre quem tu nunca governaste e como os que nunca se chamaram pelo teu nome!
Herrens dom och Herrens nåd
1Vem är det som kommer från Edom,
från Bosra i mörkröda kläder,
som i praktfull dräkt går fram med en sådan kraft?
”Det är jag, som talar i rättfärdighet,
den som har makt att rädda.”
2Varför är dina kläder så röda,
som om du hade trampat en vinpress?
3”Jag har ensam trampat vinpressen.
Ingen från folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
stampade ner dem i min förbittring.
Deras blod stänkte på mina kläder
och fläckade ner hela min dräkt.
4Jag hade tänkt ut en hämndens dag,
mitt befrielseår hade kommit.
5Jag såg mig om,
men det fanns ingen som ville hjälpa.
Det förvånade mig att ingen ville ge stöd.
Då blev min egen styrka min räddning
och min vrede mitt stöd.
6Jag trampade folken i min vrede,
lät dem bli druckna av min förbittring
och lät deras blod rinna ner till marken.”
7Jag vill berätta om Herrens nåd,
prisa Herren för allt han har gjort för oss,
all hans godhet mot Israels folk,
som han visat i sin barmhärtighet och nåd.
8Han sa:
”De är mitt folk,
barn som aldrig sviker.”
Så blev han deras räddare.
9Han delade all deras nöd,
och hans ansiktes ängel räddade dem.
I sin kärlek och i sitt medlidande befriade han dem,
lyfte upp dem och bar dem under alla tider som gått.
10Men de gjorde ändå uppror
och bedrövade hans heliga Ande.
Därför blev han deras fiende
och stred mot dem.
11Då kom hans folk ihåg forna tider
och tänkte på Mose:
Var finns han som ledde dem genom havet,
herden för hans hjord?
Var finns han
som sände sin heliga Ande bland dem,
12han, lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida,
han som klöv vattnen framför dem
och för evigt gjorde sig ett namn,
13han som ledde dem fram genom djupen?
Som hästen på ett öppet fält
gick de framåt utan att snava.
14Likt boskap som leds ner i dalen,
så förde Herrens Ande dem till vila.
Så ledde du ditt folk
för att göra dig ett härligt namn.
15Se ner från himlen,
från din heliga och härliga boning.
Var finns din lidelse och din makt?
Ditt medlidande och din barmhärtighet har du dragit tillbaka.
16Du är ju vår far.
Även om Abraham inte vet om oss
och Israel inte känns vid oss,
så är du, Herre, ändå vår far,
sedan urminnes tider har du hetat vår befriare.
17Varför låter du oss gå vilse från dina vägar, Herre,
varför har du förhärdat våra hjärtan,
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka för dina tjänares skull,
de stammar som är din arvedel.
18För en kort tid fråntog våra fiender ditt heliga folk dess egendom,63:18 Eller: En kort tid ägde ditt folk din heliga plats.Grundtextens innebörd är osäker.
våra fiender trampade ner din helgedom.
19Vi har blivit som de som du aldrig härskat över,
som de som inte har uppkallats efter ditt namn.
