Jacob abençoa os filhos
1Então Jacob chamou todos os seus filhos e disse-lhes: “Juntem-se aqui, perto de mim e dir-vos-ei o que será de vocês no futuro.
2Ouçam-me, ó filhos de Jacob,
escutem Israel, o vosso pai!
3Rúben, tu és o mais velho,
o filho que eu tive na maturidade do meu vigor;
és o primeiro em categoria e em honra.
4Mas inconstante como és, semelhante às vagas do mar,
deixarás de ser o mais excelente porque me desonraste,
deitando-te com uma das minhas mulheres,
profanando o meu leito.
5Simeão e Levi são dois da mesma espécie;
são homens de violência e injustiça.
6A minha alma manteve-se afastada deles,
não quis participar nos seus intentos secretos,
porque no seu ódio mataram homens,
na sua excitação mutilaram bois.
7Maldita seja a sua fúria, pois foi feroz e cruel.
Por isso, espalharei os seus descendentes por todo o Israel.
8Judá, os teus irmãos te louvarão.
Destruirás os teus inimigos.
Os filhos do teu pai se inclinarão perante ti.
9És como um pequeno leão
que acabou de tragar a sua presa.
Assenta-se como um forte leão e deita-se como uma leoa;
quem ousará despertá-lo?
10O cetro real não deixará de lhe pertencer,
até que venha Silo, a quem todo o mundo obedecerá.
11Ele amarra o seu jumentinho à melhor videira,
e lava os seus fatos no vinho.
12Seus olhos são mais escuros do que o vinho,
seus dentes mais brancos que o leite.
13Zebulão habitará à beira do mar
e terá os portos de que se servirão os navios.
Os seus limites estender-se-ão até Sídon.
14Issacar é um possante animal de carga
que repousa no meio dos fardos.
15Quando vê que o seu repouso é bom,
e a terra é agradável para se viver,
de boa vontade se entregou ao trabalho
e aceitou a tarefa que lhe era imposta.
16Dan governará o seu povo
tal como qualquer outra tribo de Israel.
17Ele será como uma serpente no caminho,
como uma víbora à beira da estrada
que morde as patas do cavalo,
o qual lança o cavaleiro ao chão.
18Eu confio na tua salvação, Senhor!
19Gad será atacado por um bando de guerrilheiros,
mas ele os atacará pelos calcanhares.
20Aser produzirá alimento abundante
e de finíssima qualidade, próprio de reis.
21Naftali é como uma gazela à solta,
produzindo lindas crias.
22José é como uma árvore frutífera,
produzindo frutos junto duma fonte.
Os seus ramos passam acima do muro.
23Foi gravemente ferido por aqueles
que se atiraram sobre ele e o perseguiram.
24Mas o seu arco permeneceu firme,
e os seus braços jamais esmoreceram,
diante do Poderoso de Jacob,
o seu Pastor, o Rochedo de Israel.
25Que o Deus dos teus pais, o Todo-Poderoso,
te abençoe com as bênçãos dos céus
e também com as da Terra,
as bênçãos dos seios, assim como as da madre,
26Que as bênçãos do teu pai ultrapassem as bênçãos das antigas montanhas,
que chegam às alturas das colinas eternas.
Estas serão as bênçãos que descerão sobre a cabeça de José,
que teve de se separar dos irmãos.
27Benjamim é um lobo que devora a sua presa.
Devora os seus inimigos logo de manhã
e pela tarde reparte os despojos.”
28Estas são as bênçãos que Israel deu aos doze filhos.
A morte de Jacob
29-30Depois disse-lhes: “Vou morrer em breve. Vocês deverão pôr-me junto dos meus pais na terra de Canaã, na gruta que está no campo de Macpela, diante de Mamre, o campo que Abraão comprou a Efrom, o hitita, como terreno para sepultura. 31Foi lá que sepultaram Abraão e Sara, a sua mulher; e ainda Isaque mais a sua mulher Rebeca; eu próprio ali coloquei o corpo de Leia. 32Essa gruta e o campo foram comprados pelo meu avô Abraão aos filhos de Hete.”
33Tendo acabado de dar aquelas profecias e estas indicações aos filhos, deitou-se, acomodou-se na cama, deu um último suspiro e faleceu, juntando-se aos seus antepassados.
Jakob profeterar över sina söner
(5 Mos 33:1-29)
1Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.
2Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner,
lyssna till Israel, er far!
3Ruben, du min förstfödde, min styrka,
den första frukten av min kraft.
Du är den högste i ära, den störste i kraft.
4Men du är som svallande vatten,
därför ska du inte längre räknas som den förste,
för du gick till din fars säng,
du vanhelgade min bädd.
5Simon och Levi är bröder,
våldet är deras svärd.49:5 Betydelsen av det hebreiska uttrycket är osäker.
6Jag vill inte delta i deras råd,
inte vara i deras sällskap.
I vrede har de dödat män,
och oxar har de stympat i sitt övermod.
7Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam
och deras grymhet som är så enorm.
Därför ska jag skingra dem i Jakob,
sprida ut dem till hela Israel.
8Juda, dina bröder kommer att prisa dig.
Du kommer att förgöra dina fiender.
Din fars söner ska böja sig inför dig.
9Juda är ett ungt lejon,
som reser sig från sitt byte.
Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro.
Vem vågar oroa honom?
10Spiran ska inte vika från Juda,
och inte härskarstaven från hans hand,
förrän den kommer som den tillhör.49:10 Grundtextens innebörd är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a. förrän den/han kommer till Shilo; tills Shilo kommer; eller mottar tribut.
Alla folk ska lyda honom.
11Han binder sin åsna vid en vinstock,
ja, åsnefölet vid en utvald gren.
Han tvättar sina kläder i vin
och sin mantel i druvornas blod.
12Hans ögon är mörkare än vin
och hans tänder är vitare än mjölk.
13Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skeppen,
med sina gränser utsträckta till Sidon.
14Isaskar är en stark åsna,
som vilar bland fållorna.49:14 Eller: vid lägerelden. Eller: mellan sadelväskorna.
15När han ser hur skön viloplatsen är
och hur gott landet är,
böjer han sig ner
och går in under bördan av tvångsarbete.
16Dan49:16 Namnet Dan är en anspelning på hebreiskans verb för döma. ska ge sitt folk rättvisa,
som en av stammarna i Israel.
17Han ska vara som en orm på vägen,
en huggorm på stigen,
som stinger hästen i hälen,
så att dess ryttare faller av baklänges.
18Jag väntar på räddning från dig, Herre!
19Ett band av rövare ska överfalla Gad49:19 Namnet Gad är en anspelning på hebreiskans verb för (över)falla.,
men han ska falla dem i ryggen.
20Asher ska laga till utsökta maträtter
som passar en konungs bord.
21Naftali är som en hind, som man släppt lös
och som föder välskapta kalvar49:21 Eller talar vackra ord..
22Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Hans grenar når över muren.
23Han ansätts bittert av skyttarna,
av bågskyttar som går till anfall,
24men han håller sin båge stadigt med fast arm,
för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.
25Din fars Gud ska hjälpa dig,
den Väldige ska välsigna dig
med himlens välsignelser ovanifrån
och med djupets välsignelser underifrån,
med bröstets och livmoderns välsignelser.
26Din fars välsignelser sträcker sig högre
än de uråldriga bergen,49:26 Eller: än mina fäders välsignelser
än de eviga höjdernas härlighet.
Detta ska vara välsignelserna över Josef,
över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.
27Benjamin är en hungrig varg.
Han uppslukar sitt rov på morgonen,
och på kvällen delar han bytet.”
28Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.
29Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, 30grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. 31Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”
33När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.
