Profecia simbólica contra as montanhas de Israel
1Depois recebi uma nova mensagem do Senhor: 2“Homem mortal, fala na direção das montanhas de Israel e profetiza contra elas. 3Diz-lhes assim: Ó montanhas de Israel, ouçam a palavra que o Senhor Deus dirige contra vocês, assim como contra os rios e vales! Eu, sim, eu mesmo, o Senhor, farei vir a guerra sobre vocês para destruir os vossos santuários pagãos sobre as colinas. Todas as vossas povoações serão arrasadas e queimadas, 4e os altares dos ídolos abandonados. As vossas colunas dedicadas aos deuses serão quebradas e lançarei os vossos mortos diante dos vossos ídolos. 5Espalharei os cadáveres dos próprios israelitas diante de todos os seus ídolos e os ossos dos seus adoradores serão espalhados por entre os restos dos altares. 6Em todos os vossos lugares habitáveis, as cidades serão arrasadas e os altares assolados; os vossos santuários pagãos serão esmigalhados e aniquilados e os vossos ídolos feitos em bocados; os vossos altares de incenso serão desfeitos e tudo o que o povo fez será desfeito. 7Os feridos à espada cairão em plena cidade e, então, saberão que eu sou o Senhor.
8Mas deixarei ficar um pequeno punhado do meu povo que escapará a tudo isso e que será espalhado por entre as nações do mundo. 9Depois, quando se encontrarem exilados pelo mundo inteiro, lembrar-se-ão de mim, pois tirarei deles esse coração adúltero, que está cheio de amor pelos ídolos, e mudarei os seus olhos lascivos que andam só à procura de novas imagens de ídolos. E acabarão por se sentir profundamente envergonhados, por causa da sua grande maldade. 10Hão de reconhecer que só eu sou o Senhor e que não estava a enganá-los, quando lhes garantia que tudo isto iria acontecer-lhes.
11Diz o Senhor Deus: Levanta as mãos em sinal de espanto, abana a cabeça em atitude de grande consternação e diz: ‘Ai de nós que praticámos tanta coisa má!’ E hão de perecer pela guerra, pela fome e pelas pestes. A doença ferirá os que escaparam para o exílio. A guerra destruirá os que ficaram na terra de Israel. 12E os que tiverem conseguido escapar morrerão pela fome e nos ataques dos inimigos. É assim que derramarei o meu furor contra eles. 13Quando virem os corpos mortos, jazendo espalhados por entre os restos dos ídolos e dos altares, no cimo de cada colina e de cada montanha, debaixo de cada árvore verde e de grandes carvalhos, os sítios onde oferecem incenso aos seus deuses, dar-se-ão conta de que só eu sou o Senhor. 14Então estenderei a minha mão forte contra eles e esmagá-los-ei; tornarei desoladas as suas cidades, desde o deserto do sul até às bandas de Ribla no norte. E saberão que eu sou o Senhor!”
Profetia mot Israels offerplatser
1Herrens ord kom till mig: 2”Du människa, se ut över Israels berg och profetera mot dem. 3Säg: ’O, Israels berg, hör ordet från Herren, Herren! Så säger Herren, Herren till bergen, höjderna, till bäckarna och dalarna: Jag ska själv rikta svärdet mot er och förgöra era offerhöjder. 4Era altaren ska raseras och era rökelsealtaren krossas. Jag ska låta era dräpta falla inför era avgudar. 5Jag ska lägga israeliternas döda kroppar inför deras avgudar och strö ut era ben kring era altaren. 6Överallt där ni bor ska städerna ödeläggas och offerplatserna förhärjas, era avgudar krossas och förintas, era rökelsealtaren läggas i ruiner och era verk utplånas. 7De dräpta ska falla mitt ibland er. Då ska ni inse att jag är Herren.
8Men jag ska låta några av er överleva och komma undan svärdet och spridas bland främmande folk i främmande länder. 9Då ska era räddade tänka på mig bland de folk där de befinner sig i exil, hur jag har krossats av deras trolösa hjärtan, som vände sig bort från mig, och deras ögon, som lystet spanade efter avgudar. De kommer att avsky sig själva för allt det onda som de har gjort och för alla sina avskyvärda handlingar. 10De kommer att inse att jag är Herren och att jag menade allvar när jag talade om detta onda för dem.
11Så säger Herren, Herren: Slå ihop dina händer och stampa med dina fötter, ropa ut ett ve över allt det onda och avskyvärda israeliterna har gjort. De ska falla för svärd, hungersnöd och pest. 12Den som är långt borta ska dö av pest. Den som är nära ska dödas med svärd, och den som blir kvar och överlever ska dö av hunger. Så ska jag uttömma min vrede över dem. 13Då ska de inse att jag är Herren, när deras dräpta ligger spridda mitt ibland sina avgudar, runt omkring deras altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla grönskande träd och bland alla lummiga terebinter, överallt där de offrat doftande rökelseoffer till alla sina avgudar. 14Jag ska räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, fullständigt öde, från öknen till Rivla6:14 Enligt andra handskrifter Divla; de hebreiska bokstäverna för r och d är mycket lika och kan lätt förväxlas.. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”
