1Homem mortal, pega numa navalha bem afiada e rapa todo o cabelo da cabeça e a barba; depois pega numa balança e reparte o cabelo cortado em três partes iguais. 2Um terço desse cabelo coloca-o no centro do teu plano de Jerusalém; depois de simulado o cerco, queima-o ali mesmo. O outro terço do cabelo espalha-o sobre o mesmo plano da cidade e depois corta-o com uma faca. O último terço espalha-o ao vento, porque também perseguirei o meu povo com uma espada. 3Conserva apenas uma pequena parte desse cabelo e ata-o à borda da roupa que tens vestida. 4Por último, retira ainda uma pequena parte destes e lança-os no fogo, pois dali sairá um fogo contra toda a nação de Israel.
5Assim diz o Senhor Deus: Isto ilustra o que há de acontecer em Jerusalém, 6pois se desviou das minhas leis e se tornou ainda pior do que as outras nações à sua volta. 7Ouve, pois, ó Jerusalém, o que eu, o Senhor Deus, te vou dizer! Mostraste-te mais rebelde do que os países que te rodeiam. Não obedeceste às minhas leis, nem guardaste os meus mandamentos e nem sequer seguiste os costumes dos outros povos. 8Por isso, diz o Senhor Deus, eu próprio estou contra vocês e vos castigarei aos olhos de todo o mundo. 9Castigar-vos-ei como nunca fiz antes e como nunca mais farei, por causa dos terríveis pecados que cometeram. 10Pais haverá que comerão os seus próprios filhos e filhos que comerão os pais; os que sobreviverem serão espalhados por todo o mundo. 11Eis o que vos garanto, diz o Senhor Deus: Visto que profanaram o meu templo com ídolos e com sacrifícios abomináveis, não vos hei de poupar nem terei, de forma nenhuma, misericórdia. 12Uma terça parte de vocês morrerá de fome e doença; outra terça parte será exterminada pelo inimigo e o último terço será espalhado pelos quatro ventos da Terra, perseguidos pela espada desembainhada dos seus inimigos que os perseguirão. 13Só então a minha ira será satisfeita e todo o Israel ficará a saber que eu sou o Senhor, que vos avisei, pois exijo uma devoção exclusiva.
14É assim que se tornarão um exemplo aos olhos de todo o mundo e para todos os que passarem pelas ruínas da vossa terra. 15Tornar-se-ão, por um lado, um motivo de desprezo para toda a gente; por outro, um exemplo terrível daquilo que acontece quando executo a minha ira e os meus juízos contra ti. Eu, o Senhor, falei! 16Farei chover sobre vocês flechas mortais de fome que vos destruirão. A fome tornar-se-á cada vez mais intensa, até que tenha acabado, por fim, o último pedaço de pão. 17E não será apenas a fome que virá sobre vocês; também os animais selvagens vos atacarão e vos matarão, assim como às vossas famílias; as pestes e a guerra devastarão a vossa terra; as armas dos adversários liquidar-vos-ão. Eu, o Senhor, falei!”
Ett varnande exempel
1Människa, ta ett skarpt svärd och använd det som rakkniv för att raka av dig hår och skägg. Ta en våg och dela upp håret. 2En tredjedel ska du bränna inne i staden när belägringsdagarna är över. En tredjedel ska du hugga med svärd runt omkring i staden. En tredjedel ska du sprida för vinden. Jag ska jaga dem med draget svärd. 3Behåll några hårstrån som du gömmer i en mantelflik. 4Ta till sist några av dessa och kasta i elden och bränn upp dem. Därifrån ska en eld gå ut över hela Israels folk.
5Så säger Herren, Herren: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland folken, omgivet av andra länder. 6Staden har i sin gudlöshet handlat upproriskt mot mina bud mer än andra folk och brutit mot mina stadgar mer än länderna runt omkring. De har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar.
7Därför säger Herren, Herren: Ni har varit trotsigare än folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina stadgar och inte ens de omgivande folkens lagar.
8Därför säger Herren, Herren: Jag själv är emot dig och ska verkställa min dom i dig i folkens åsyn. 9För dina avskyvärda handlingars skull ska jag göra med dig något jag aldrig gjort eller kommer att göra. 10Föräldrar kommer att äta sina barn och barn sina föräldrar. Jag ska verkställa min dom över dig och sprida dem som överlever för alla vindar. 11Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidriga avgudar och avskyvärdheter, ska jag dra mig undan er. Jag ska inte ha något förbarmande med dig, inte skona dig. 12En tredjedel av dig ska dö av hunger och pest därinne, en tredjedel ska falla för svärd runt omkring dig, och en tredjedel ska jag sprida för jordens alla vindar, och jag ska jaga dem med draget svärd.
13Min vrede ska lägga sig, min förbittring mot dem stillas, och jag får min hämnd. De ska förstå att jag, Herren, har talat till dem i svartsjuk vrede, när jag låter min vredesglöd komma över dem.
14Jag ska ödelägga dig och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring dig och inför alla som går förbi. 15Du ska bli till skam och åtlöje, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag i min vrede och förbittring verkställer min dom mot dig och mitt straff. Jag, Herren, har talat. 16Jag ska skjuta hungerns onda, förgörande pilar, skjuta för att förgöra er. Jag ska låta er hungersnöd bli värre och värre och låta brödet ta slut. 17Jag ska sända hungersnöd och onda vilddjur mot dig, som ska göra dig barnlös. Pest och blodbad ska drabba dig, när jag låter ett svärd riktas mot dig. Jag, Herren, har talat.”
