Segundo discurso de Bildad
1Respondió entonces Bildad de Súah:
2«¿Cuándo pondrás fin a tanta palabrería?
Entra en razón y entonces hablaremos.
3¿Por qué nos tratas como si fuéramos bestias?
¿Por qué nos consideras unos tontos?
4Tú, que tu enojo te desgarra,
¿crees que por ti quedará desierta la tierra
y que las piedras se moverán de su lugar?
5»La lámpara del malvado se apagará;
la llama de su fuego dejará de arder.
6Languidece la luz de su morada;
la lámpara que lo alumbra se apagará.
7El vigor de sus pasos se irá debilitando;
sus propios planes lo derribarán.
8Sus pies lo harán caer en una trampa
y entre sus redes quedará atrapado.
9Quedará sujeto por los tobillos;
quedará atrapado por completo.
10Un lazo le espera escondido en el suelo;
una trampa está tendida a su paso.
11El terror lo asalta por doquier
y anda tras sus pasos.
12La calamidad lo acosa sin descanso;
el desastre no lo deja un solo instante.
13Carcome el cuerpo;
la muerte devora sus miembros.18:13 la muerte … sus miembros. Lit. devora sus miembros el primogénito de la muerte.
14Lejos de la seguridad de su morada,
marcha ahora hacia el rey de los terrores.
15El fuego se ha apoderado de su vivienda;18:15 El fuego … vivienda. Alt. En su vivienda, de lo suyo nada queda.
hay azufre ardiente esparcido en su morada.
16En el tronco, sus raíces se han secado;
en la copa, sus ramas se marchitan.
17Borrada de la tierra ha sido su memoria;
de su fama nada queda en el país.
18De la luz es lanzado a las tinieblas;
ha sido expulsado de este mundo.
19No tiene entre su pueblo hijos ni descendientes;
nadie le sobrevive donde él habitó.
20Del oriente al occidente
los pueblos se asombran de su ruina
y se estremecen de terror.
21Así es la morada del malvado,
el lugar del que no conoce a Dios».
Bildad talar igen
1Bildad från Shuach svarade:
2Ska inte detta ordflöde upphöra någon gång?
Bli nu förnuftig, så vi kan prata!18:2 Grundtextens innebörd är osäker.
3Varför betraktas vi som boskap,
som är dumma i dina ögon?
4Du sliter ju sönder dig själv i din vrede.
Skulle jorden ödeläggas för din skull
eller klippan förflytta sig från sin plats?
5Den ogudaktiges ljus slocknar,
lågan av hans eld slutar brinna.
6Det är mörkt i hans tält,
hans lampa slocknar.
7Hans starka steg försvagas,
hans egna planer fäller honom.
8Hans fötter fastnar i nätet,
han vandrar mot snaran.
9Snaran griper honom om hälen,
fällan håller honom fast.
10En snara ligger gömd i marken,
en fälla är lagd på stigen.
11Skräcken ansätter honom från alla håll
och jagar varje steg han tar.
12Olyckan vill sluka honom,
hemsökelsen är beredd för hans fall.
13Hans hud fräts sönder av sjukdomar,
dödens förstfödde förtär hans lemmar.
14Han rycks bort från sin trygga boning,
han förs bort till fasornas kung.
15Hans boning intas av ingenting,
och svavel sprids ut över den.18:15 Grundtextens innebörd är osäker.
16Hans rötter förtorkas nertill,
hans krona vissnar bort upptill.
17Han utplånas från jorden,
hans namn nämns ingenstans på jorden.
18Han drivs ut ur ljuset in i mörkret
och förföljs ut ur världen.
19Han ska varken ha barn eller ättlingar bland sitt folk,
och där han bott överlever ingen.
20I väst förskräcks folk över hans öde,
i öst grips man av förfäran.
21Detta är vad som händer med syndarens boning,
så går det med den plats där man förkastar Gud.
