1Mi espíritu está quebrantado,
mis días se acortan,
la tumba me espera.
2Estoy rodeado de burlones;
mis ojos no pueden cerrarse por su hostilidad.
3»Dame, oh Dios, la garantía que demandas.
¿Quién más podría responder por mí?
4Tú has cerrado sus mentes al entendimiento,
por eso no dejarás que triunfen.
5Quien por una recompensa denuncia a sus amigos
verá a sus hijos desfallecer.
6»Dios me ha puesto en boca de todos;
no falta quien me escupa en la cara.
7Los ojos se me apagan a causa del dolor;
todo mi esqueleto no es más que una sombra.
8Los íntegros ven esto y se quedan asombrados;
los inocentes se indignan contra el impío.
9La gente justa se aferra a su camino;
los de manos limpias aumentan su fuerza.
10»Vengan, pues, todos ustedes; ¡arremetan contra mí!
No hallaré entre ustedes a un solo sabio.
11Mis días van pasando, mis planes se frustran
junto con los anhelos de mi corazón.
12Esta gente convierte la noche en día;
todo está oscuro, pero insisten:
“La luz se acerca”.
13Si el único hogar que espero está en los dominios de la muerte,17:13 los dominios de la muerte. Lit. el Seol.
he de tenderme a dormir en las tinieblas;
14he de llamar “padre mío” a la corrupción
y “madre” y “hermana” a los gusanos.
15¿Dónde queda entonces mi esperanza?
¿Quién ve alguna esperanza para mí?
16¿Bajará conmigo hasta los dominios de la muerte?17:16 los dominios de la muerte. Lit. las puertas del Seol.
¿Descenderemos juntos hasta el polvo?».
Job uttrycker sin nöd
1Min ande är bruten,
mina dagar tar slut,
graven väntar mig.
2Sannerligen, jag är omgiven av människor som hånar mig,
mitt öga ser ständigt deras fientlighet.
3Ge mig, o Gud, en säkerhet.
Vem annars kan ge mig den?17:3 Grundtextens innebörd är osäker.
4Du har tillslutit deras sinnen för förstånd,
och därför låter du dem inte triumfera.
5Om någon tar emot belöning för att förråda sina vänner,
ska hans barn drabbas av blindhet17:5 Eller …ska deras barns ögon tyna bort. Grundtextens innebörd är osäker..
6Gud har gjort mig till en visa överallt,
en som man spottar rakt i ansiktet.
7Mina ögon är skumma av sorg,
hela mitt jag är bara en skugga.
8De rättsinniga skakas över detta.
Den oskyldige reser sig mot den gudlöse.
9Den rättfärdige ska vandra vidare på sin väg,
och den som har rena händer ska bli allt starkare.
10Men försök igen, ni allesammans!
Jag ser ingen vis man bland er.
11Mina dagar är över nu, mina planer är krossade,
och krossade är också mitt hjärtas önskningar.
12De gör natten till dag,
och vid mörkrets inbrott säger de att ljuset är nära.
13Om dödsriket är det enda hem jag kan hoppas på,
bäddar jag åt mig i mörkret
14och kallar graven min far
och maskarna min mor och min syster.
15Men var finns mitt hopp?
Är det någon som kan se det?
16Ska det följa mig till dödsrikets portar?
Ska vi gå ner tillsammans i stoftet?
