Lamento por los príncipes de Israel
1»Dedícale este lamento a los príncipes de Israel:
2»“En medio de los leones,
tu madre era toda una leona.
Recostada entre leoncillos,
amamantaba a sus cachorros.
3A uno de ellos lo crio
y este llegó a ser un león fuerte
que aprendió a desgarrar su presa
y a devorar a la gente.
4Las naciones oyeron de él,
lo atraparon en una fosa
y lo llevaron con garfios a la tierra de Egipto.
5»”Cuando la leona madre perdió toda esperanza,
con sus expectativas perdidas,
tomó a otra de sus crías
y la hizo un león fuerte.
6Cuando este león se hizo fuerte,
merodeaba entre los leones.
Aprendió a desgarrar su presa
y a devorar a la gente.
7Demolía palacios19:7 Demolía palacios (lectura probable; véanse LXX y Targum); Conocía viudas (TM).
y asolaba ciudades.
La tierra y sus habitantes
estaban aterrorizados con sus rugidos.
8Las naciones y provincias vecinas
se dispusieron a atacarlo.
Extendieron su red sobre él
y quedó atrapado en la fosa.
9Enjaulado y con garfios
lo llevaron ante el rey de Babilonia.
Lo pusieron en prisión
para que no se oyeran sus rugidos
en los montes de Israel.
10»”Tu madre era como una vid en medio del viñedo,19:10 del viñedo (dos mss. hebreos); de tu sangre (TM).
plantada junto al agua.
Era fructífera y frondosa,
gracias al agua abundante.
11Sus ramas crecieron vigorosas,
¡aptas para ser cetros de reyes!
Tanto creció que se destacaba
por encima del follaje.
Se le reconocía por su altura
y por sus ramas frondosas.
12Pero fue desarraigada con furia
y arrojada por el suelo.
El viento del este la dejó marchita
y fueron arrancados sus frutos.
Secas quedaron sus vigorosas ramas,
y fueron consumidas por el fuego.
13Ahora está plantada en el desierto,
en tierra árida y reseca.
14De una de sus ramas brotó un fuego
y consumió sus frutos.
¡No queda en ella una rama vigorosa,
apta para ser cetro de gobernante!”.
Este es un lamento y debe entonarse como tal».
Klagosång över Israels kungahus
1Sjung en klagosång om Israels furstar: 2Säg:
’Vilken lejoninna var inte din mor
bland lejonen!
Hon låg bland de unga lejonen
och födde upp sina ungar.
3En av hennes ungar som hon födde upp
växte upp till ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
och blev en människoätare.
4Folken fick höra om honom,
och han fångades i deras grop.
Med krokar förde de honom
till Egyptens land.
5När hon såg att hon väntade förgäves,
att allt hopp var ute,
tog hon en annan av sina ungar,
och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
6Han gick omkring bland lejonen
och blev ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
och blev en människoätare.
7Han kände till deras fästningar19:7 Egentligen kränkte (ordagrant kände) deras änkor. Änkor och fästningar/palats är mycket likartade ord i hebreiskan och kan lätt förväxlas. Här talar den poetiska parallellismen för fästningar.
och lade deras städer i ruiner.
Landet och alla som fanns där blev förskräckta
när hans rytande hördes.
8Då kom folken mot honom
från länderna runt omkring.
De bredde ut sitt nät för honom,
och han fångades i deras grop.
9Med krokar satte de honom i en bur
och tog med honom till kungen i Babylon.
De spärrade in honom,
så att hans rytande aldrig mer skulle höras på Israels berg.
10Din mor var som en vinstock i vingården,
planterad vid vatten,
och med många grenar och mycket frukt
på grund av överflödet på vatten.
11Den fick starka grenar,
som kunde bli härskarspiror.
Den var hög,
den höjde sig över lövverken
och syntes på långt håll
för sin höjd och för sina täta rankor.
12Men den rycktes upp i vrede
och kastades på marken.
Dess frukt torkade ut i östanvinden.
De starka grenarna bröts av, vissnade
och förtärdes av elden.
13Nu är vinstocken planterad i öknen,
i torkans och törstens land.
14Från en av dess främsta grenar
spred sig elden,
och förtärde frukten.
Ingen stark gren finns kvar,
ingen härskarspira.’
Denna sång är en klagosång, och en klagosång ska den vara.”
