La responsabilidad personal
1La palabra del Señor vino a mí y me dijo: 2«¿A qué viene tanta repetición de este proverbio tan conocido en Israel:
»“Los padres comieron uvas agrias
y a los hijos les duelen los dientes?”.
3»Tan cierto como que yo vivo, declara el Señor y Dios, jamás se volverá a repetir este proverbio en Israel. 4La persona que peque morirá. Sepan que todas las vidas me pertenecen, tanto la del padre como la del hijo.
5»Supongamos que hay un hombre justo
que practica el derecho y la justicia.
6No come en los santuarios de los montes
ni eleva plegarias a los ídolos de Israel.
No deshonra a la mujer de su prójimo
ni se une a la mujer en los días de su menstruación.
7No oprime a nadie ni roba;
más bien, devuelve la prenda al deudor,
da de comer al hambriento y viste al desnudo.
8No presta dinero con usura
ni exige intereses.
Se abstiene de hacer el mal
y juzga imparcialmente entre los rivales.
9Obedece mis estatutos
y cumple fielmente mis leyes.
Tal persona es justa y,
ciertamente, vivirá,
afirma el Señor y Dios.
10»Supongamos que esa persona tiene un hijo violento y homicida 11(aunque su padre no hizo ninguna de esas cosas).
»Él participa de los banquetes idolátricos en los cerros
y deshonra a la mujer de su prójimo.
12Oprime al pobre y al indigente;
roba y no devuelve la prenda al deudor.
Eleva plegarias a los ídolos
e incurre en actos abominables;
13presta dinero con usura y exige intereses.
¿Tal hijo merece vivir? ¡Claro que no! Por haber cometido todas esas abominaciones, será condenado a muerte y, de su muerte, solo él será responsable.
14»Supongamos que ese hijo podría a su vez tener un hijo que ve todos los pecados de su padre, pero no los imita.
15»No participa de los banquetes idolátricos en los cerros
ni eleva plegarias a los ídolos de Israel.
Tampoco deshonra a la mujer de su prójimo.
16No oprime a nadie
y devuelve la prenda al deudor.
No roba, da de comer al hambriento
y viste al desnudo.
17No maltrata al pobre
ni presta dinero con usura ni exige intereses.
Cumple mis leyes y obedece mis estatutos.
Un hijo así no merece morir por la maldad de su padre; ¡merece vivir! 18En cuanto a su padre, merece morir por su propio pecado, porque fue un opresor, robó a su prójimo e hizo lo malo en medio de su pueblo.
19»Pero ustedes preguntan: “¿Por qué no carga el hijo con las culpas de su padre?”. ¡Porque el hijo era justo y recto, pues obedeció mis estatutos y los puso en práctica! ¡Tal hijo merece vivir! 20La persona que peque morirá. Ningún hijo cargará con la culpa de su padre ni el padre con la del hijo. Al justo se le pagará con justicia y al malvado se le pagará con maldad.
21»Pero si el malvado se arrepiente de todos los pecados que ha cometido, obedece todos mis estatutos y practica el derecho y la justicia, no morirá; 22vivirá por haber actuado con justicia, y Dios no tomará en cuenta todos los pecados que ese malvado haya cometido. 23¿Acaso creen que me complace la muerte del malvado? ¿No quiero más bien que abandone su mala conducta y que viva? Yo, el Señor y Dios, lo afirmo.
24»Si el justo se aparta de la justicia y hace lo malo y comete todas las abominaciones del malvado, ¿merece vivir? No, sino que morirá por causa de su infidelidad y de sus pecados, y no se tomará en cuenta ninguna de sus obras justas.
25»Ustedes dicen: “No es justo el proceder del Señor”. Pero escucha, pueblo de Israel: ¿En qué no soy justo? ¿No son ustedes los que actúan injustamente? 26Si el justo se aparta de su justicia, cae en la maldad y muere, pero muere a causa de su maldad. 27Por otra parte, si el malvado deja de hacer lo malo y actúa con justicia y rectitud, salvará su vida. 28Si recapacita y se aparta de todas sus maldades, no morirá, sino que vivirá. 29Sin embargo, el pueblo de Israel anda diciendo: “No es justo el proceder del Señor”. Pueblo de Israel, ¿en qué soy injusto? ¿No son más bien ustedes los injustos?
30»Por tanto, a cada uno de ustedes, los israelitas, los juzgaré según su conducta, afirma el Señor y Dios. Arrepiéntanse y apártense de todas sus maldades y el pecado no será piedra de tropiezo. 31Arrojen de una vez por todas las maldades que cometieron contra mí y adquieran un corazón y un espíritu nuevos. ¿Por qué habrás de morir, pueblo de Israel? 32Yo no quiero la muerte de nadie. ¡Conviértanse y vivirán!, afirma el Señor y Dios.
Var och en ska dömas för sin egen synd
1Herrens ord kom till mig: 2”Varför använder ni det här ordspråket om Israels land:
’Fäderna äter sura druvor
och barnen får ömma tänder’?
3Så sant jag lever, säger Herren, Herren, ska ni inte längre använda det ordspråket i Israel. 4Alla människoliv tillhör nämligen mig, fädernas såväl som sönernas. Den som syndar ska dö för sin egen synd.
5Den som är rättfärdig
och gör vad som är rätt och rättfärdigt
6håller inte offermåltid uppe i bergen
och ser inte upp på israeliternas avgudar.
Han kränker inte sin nästas hustru
och ligger inte med en kvinna under hennes menstruation.
7Han förtrycker ingen, utan återlämnar låntagarens pant.
Han roffar inte åt sig,
utan ger den hungrige mat och kläder åt den nakne.
8Han lånar inte ut pengar mot ränta
och ockrar inte.
Han avhåller sig från det som är orätt,
och han dömer rätt mellan människor.
9Han lyder mina bud och följer troget mina stadgar.
En sådan man är rättfärdig.
Han ska få leva, säger Herren, Herren.
10Men om han får en våldsbenägen son som är mördare, eller gör något av detta mot sin broder, 11som han själv aldrig gjorde:
håller offermåltid uppe i bergen,
kränker sin nästas hustru,
12förtrycker den fattige och behövande,
roffar åt sig, låter bli att återlämna pant,
ser upp på avgudarna och begår avskyvärda handlingar,
13lånar ut pengar mot ränta och ockrar,
ska han då få leva?
Nej, han ska inte leva!
Han har begått alla dessa avskyvärdheter och måste förvisso dö,
och han är själv skuld till det.
14Men om han i sin tur får en son som ser alla synder hans far begår, och fastän han ser dem själv avstår från att göra något sådant,
15om han inte håller offermåltid uppe i bergen
och inte ser upp på israeliternas avgudar,
inte kränker sin nästas hustru,
16inte förtrycker någon eller tar pant,
inte roffar åt sig, utan ger den hungrige mat
och kläder åt den nakne,
17avhåller sig från det som är orätt18:17 Egentligen inte förgriper sig på den fattige; här följer översättningen Septuaginta. Jfr även v. 8.
och inte lånar ut pengar mot ränta eller ockrar,
om han lyder mina bud och följer mina stadgar,
då ska han inte dö på grund av sin fars synder. Han ska få leva.
18Men hans far, som utövade utpressning och roffade åt sig av sina släktingar
och gjorde orätt bland sitt folk,
ska dö för sin egen synd.
19Men ni frågar: ’Varför ska inte sonen dela sin fars skuld?’ Därför att sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt och hållit alla mina bud och rättat sig efter dem. Han ska få leva. 20Den som syndar ska dö. Sonen ska inte dela sin fars skuld, och inte heller fadern sin sons. Den rättfärdige ska få del av sin rättfärdighet och den gudlöse av sin gudlöshet.
21Men om den gudlöse vänder om från alla sina synder som han har begått och lyder alla mina bud och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han få leva. Han ska inte dö. 22Alla hans överträdelser ska vara glömda, och genom det rättfärdiga han har gjort ska han få leva. 23Skulle den gudlöses död behaga mig? säger Herren, Herren. Skulle jag inte hellre se honom vända om från sina vägar och få leva?
24Men om en rättfärdig vänder om från sin rättfärdighet och börjar göra det som är orätt och begår samma avskyvärda handlingar som den gudlöse, ska han då tillåtas leva? All hans tidigare rättfärdighet kommer att bli bortglömd, och för sin trolöshet som han gjort sig skyldig till och för sin synd som han begått ska han dö.
25Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt!’ Lyssna nu, israeliter! Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och börjar göra det som är orätt ska han dö. För det orätta han har gjort ska han dö. 27Och när den gudlöse vänder om från sin gudlöshet och börjar göra det som är rätt och rättfärdigt, ska han rädda sitt liv. 28Därför att han kommer till insikt om sina överträdelser och vänder om från dem ska han få leva. Han ska inte dö. 29Och ändå säger israeliterna: ’Herrens väg är inte rätt!’ Är inte min väg rätt, israeliter? Är det inte era vägar som är orätta?
30Jag ska döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren, Herren. Vänd om, vänd er bort från alla era överträdelser, för att synden inte ska bli till fall för er. 31Gör er av med era överträdelser som ni har gjort er skyldiga till. Skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni dö, israeliter? 32Jag finner inget behag i någons död, säger Herren, Herren. Vänd om, så får ni leva!
