Advertência contra o Adultério
1Meu filho, dê atenção à minha sabedoria,
incline os ouvidos para perceber o meu discernimento.
2Assim você manterá o bom senso,
e os seus lábios guardarão o conhecimento.
3Pois os lábios da mulher imoral destilam mel,
sua voz é mais suave que o azeite;
4mas no final é amarga como fel,
afiada como uma espada de dois gumes.
5Os seus pés descem para a morte;
os seus passos conduzem diretamente para a sepultura.
6Ela nem percebe que anda por caminhos tortuosos
e não enxerga a vereda da vida.
7Agora, então, meu filho, ouça-me;
não se desvie das minhas palavras.
8Fique longe dessa mulher;
não se aproxime da porta de sua casa,
9para que você não entregue aos outros o seu vigor
nem a sua vida a algum homem cruel,
10para que estranhos não se fartem do seu trabalho
e outros não se enriqueçam à custa do seu esforço.
11No final da vida você gemerá,
com sua carne e seu corpo desgastados.
12Você dirá: “Como odiei a disciplina!
Como o meu coração rejeitou a repreensão!
13Não ouvi os meus mestres
nem escutei os que me ensinavam.
14Cheguei à beira da ruína completa,
à vista de toda a comunidade”.
15Beba das águas da sua cisterna,
das águas que brotam do seu próprio poço.
16Por que deixar que as suas fontes transbordem pelas ruas,
e os seus ribeiros pelas praças?
17Que elas sejam exclusivamente suas,
nunca repartidas com estranhos.
18Seja bendita a sua fonte!
Alegre-se com a esposa da sua juventude.
19Gazela amorosa, corça graciosa;
que os seios de sua esposa sempre o fartem de prazer,
e sempre o embriaguem os carinhos dela.
20Por que, meu filho, ser desencaminhado pela mulher imoral?
Por que abraçar o seio de uma leviana5.20 Ou de uma mulher casada?
21O Senhor vê os caminhos do homem
e examina todos os seus passos.
22As maldades do ímpio o prendem;
ele se torna prisioneiro das cordas do seu pecado.
23Certamente morrerá por falta de disciplina;
andará cambaleando por causa da sua insensatez.
1Var uppmärksam på min vishet, min son,
och lyssna till min insikt,
2så att du bevarar din klokhet
och låter kunskapen styra dina ord.
3En främmande kvinnas läppar dryper av honung,
och halare än olja är hennes tal.
4Till sist är hon bitter som malört,
skarp som ett tveeggat svärd.
5Hennes vandring går mot döden,
hennes steg leder ner till dödsriket.
6Hon tänker inte på livets väg,
hon går på villovägar utan att ens märka det.
7Lyssna nu på mig, barn,
och vik inte bort från vad jag säger.
8Håll dig långt borta från henne!
Gå inte ens i närheten av dörren till hennes hus.
9Annars ger du bort din styrka åt andra
och dina år åt en som är grym,
10främlingar utnyttjar din styrka,
och allt vad du tjänat ihop kommer någon annan att lägga beslag på.
11Till slut kommer du att stöna
när din kropp tynar bort.
12Då ska du säga: ”Hur kunde jag hata förmaning
och så innerligt avsky tillrättavisning?
13Varför lyssnade jag inte till mina lärare
och vägrade att höra på deras vägledning?
14Mitt i den samlade menigheten
har jag kommit till ruinens brant.”
15Drick vatten ur din egen brunn,
vatten som rinner ur din egen källa.
16Skulle dina källor rinna ut på gatan,
dina strömmar på torgen?
17Nej, behåll dem för dig själv,
dela dem inte med någon annan.
18Må din källa vara välsignad,
och gläd dig över din ungdoms hustru,
19den älskliga hinden, den vackra gasellen.
Låt hennes bröst alltid vara din njutning
och hennes kärlek alltid berusa dig.
20Varför skulle du, min son,
berusas av en främmande kvinna
och slå armarna om den som inte är din?
21Herren ser alla människans förehavanden,
han vakar noga över alla hennes vägar.
22Den onde blir en fånge i sina egna missgärningar,
han fastnar i sin egen synds snaror.
23Han dör i brist på vägledning,
hans dårskap leder honom vilse.
