1“Fiz acordo com os meus olhos
de não olhar com cobiça para as moças.
2Pois qual é a porção que o homem recebe de Deus lá de cima?
Qual a sua herança do Todo-poderoso, que habita nas alturas?
3Não é ruína para os ímpios,
desgraça para os que fazem o mal?
4Não vê ele os meus caminhos
e não considera cada um de meus passos?
5“Se me conduzi com falsidade,
ou se meus pés se apressaram a enganar,
6Deus me pese em balança justa,
e saberá que não tenho culpa—
7se meus passos desviaram-se do caminho,
se o meu coração foi conduzido por meus olhos,
ou se minhas mãos foram contaminadas,
8que outros comam o que semeei
e que as minhas plantações sejam arrancadas pelas raízes.
9“Se o meu coração foi seduzido por mulher,
ou se fiquei à espreita junto à porta do meu próximo,
10que a minha esposa moa cereal de outro homem,
e que outros durmam com ela.
11Pois fazê-lo seria vergonhoso,
crime merecedor de julgamento.
12Isso é um fogo que consome até a Destruição31.12 Hebraico: Abadom.;
teria extirpado a minha colheita.
13“Se neguei justiça aos meus servos e servas,
quando reclamaram contra mim,
14que farei quando Deus me confrontar?
Que responderei quando chamado a prestar contas?
15Aquele que me fez no ventre materno não os fez também?
Não foi ele que nos formou, a mim e a eles,
no interior de nossas mães?
16“Se não atendi os desejos do pobre,
ou se fatiguei os olhos da viúva,
17se comi meu pão sozinho,
sem compartilhá-lo com o órfão,
18sendo que desde a minha juventude o criei como se fosse seu pai,
e desde o nascimento guiei a viúva;
19se vi alguém morrendo por falta de roupa,
ou um necessitado sem cobertor,
20e o seu coração não me abençoou
porque o aqueci com a lã de minhas ovelhas,
21se levantei a mão contra o órfão,
ciente da minha influência no tribunal,
22que o meu braço descaia do ombro
e se quebre nas juntas.
23Pois eu tinha medo que Deus me destruísse,
e, temendo o seu esplendor, não podia fazer tais coisas.
24“Se pus no ouro a minha confiança
e disse ao ouro puro: Você é a minha garantia,
25se me regozijei por ter grande riqueza,
pela fortuna que as minhas mãos obtiveram,
26se contemplei o sol em seu fulgor
e a lua a mover-se esplêndida,
27e em segredo o meu coração foi seduzido
e a minha mão lhes ofereceu beijos de veneração,
28esses também seriam pecados merecedores de condenação,
pois eu teria sido infiel a Deus, que está nas alturas.
29“Se a desgraça do meu inimigo me alegrou,
ou se os problemas que teve me deram prazer;
30eu, que nunca deixei minha boca pecar,
lançando maldição sobre ele;
31se os que moram em minha casa nunca tivessem dito:
‘Quem não recebeu de Jó um pedaço de carne?’,
32sendo que nenhum estrangeiro teve que passar a noite na rua,
pois a minha porta sempre esteve aberta para o viajante;
33se escondi o meu pecado, como outros fazem31.33 Ou como fez Adão,
acobertando no coração a minha culpa,
34com tanto medo da multidão
e do desprezo dos familiares
que me calei e não saí de casa…
35(“Ah, se alguém me ouvisse!
Agora assino a minha defesa.
Que o Todo-poderoso me responda;
que o meu acusador faça a denúncia por escrito.
36Eu bem que a levaria nos ombros
e a usaria como coroa.
37Eu lhe falaria sobre todos os meus passos;
como um príncipe eu me aproximaria dele.)
38“Se a minha terra se queixar de mim
e todos os seus sulcos chorarem,
39se consumi os seus produtos sem nada pagar,
ou se causei desânimo aos seus ocupantes,
40que me venham espinhos em lugar de trigo
e ervas daninhas em lugar de cevada”.
Aqui terminam as palavras de Jó.
Job avslutar sitt försvarstal
1Jag slöt ett förbund med mina ögon
att aldrig titta efter en flicka.
2Vad finns det för lott att vänta från Gud i höjden,
vilken del från den Väldige där ovan?
3Katastrof väntar ju den onde,
olycka den som gör orätt.
4Ser han inte mina vägar?
Räknar han inte varje steg jag tar?
5Har jag vandrat i falskhet,
skyndat fram på svekets väg?
6Låt Gud väga mig på en korrekt våg
så att han vet att jag är fläckfri.
7Om mina steg har vikit av ifrån vägen,
om det mina ögon sett har förlett mitt hjärta,
eller om mina händer fläckats av någon synd,
8låt då någon annan äta säden jag har sått,
och låt allt jag planterat ryckas upp med rötterna.
9Om jag har låtit mitt hjärta frestas av en annan mans hustru,
eller om jag stått på lur vid min nästas dörr,
10låt då min hustru få mala en annan mans korn,
och låt andra ligga med henne.
11Detta skulle ha varit en skamlig synd,
ett brott som måste straffas.
12Det vore en förtärande avgrundseld
som skulle ha utplånat allt vad jag planterat.
13Om jag hade kränkt min slavs eller slavinnas rätt
när de varit i tvist med mig,
14vad skulle jag då göra när Gud konfronterar mig?
Vad skulle jag svara när han ställer mig till svars?
15Har inte han som skapat mig också skapat dem?
Är det inte en och densamme som format oss i modersskötet?
16Har jag nekat de fattiga deras önskan
eller gjort änkans ögon sorgsna?
17Har jag ätit mitt bröd ensam
och inte låtit en faderlös äta något av det?
18Nej, ända från min ungdom har jag tagit hand om denne som en far
och från min första stund varit änkans stöd.
19Har jag sett någon frysa ihjäl utan kläder
eller en fattig utan något att skyla sig med?
20Nej, han välsignade mig i sitt hjärta
för att han fick värma sig i ull från mina får.
21Har jag lyft handen mot en faderlös
när jag visste att jag hade inflytande i rätten?
22Låt då min arm falla ner från min axel
och brytas loss ur sitt fäste!
23Då fruktar jag Guds bestraffning,
och inför hans majestät kan jag inget göra.
24Har jag satt mitt hopp till guldet
eller sagt att det rena guldet är min trygghet?
25Har jag glatt mig över min stora rikedom,
över att jag förvärvat så mycket?
26Har jag betraktat solen i dess glans,
eller månen där den i sin prakt vandrar sin bana,
27så att mitt hjärta i hemlighet har förförts
till att skicka dem en hyllningskyss31:27 Syftar på tillbedjan av himlakroppar, som i dåtida kulturer ofta betraktades som gudar och hälsades med kyssar.?
28Också det hade varit en synd att dömas för.
Då hade jag förnekat Gud i höjden.
29Har jag glatt mig åt min fiendes olycka
eller triumferat när något ont hänt honom?
30Nej, jag har aldrig låtit min mun synda
genom att förbanna hans liv.
31Har inte mitt husfolk sagt:
”Vem har inte fått sin del av kött från honom?”
32Ingen främling har behövt övernatta på gatan,
mina dörrar har alltid stått öppna mot vägen.
33Har jag som Adam31:33 Eller en människa, i generell betydelse (människa heter Adam på hebreiska). försökt dölja min synd,
gömma min skuld i mitt hjärta,
34av fruktan för folkhopen
och av rädsla för släktens förakt,
så att jag höll tyst och inte vågade gå ut?
35Ack, att det åtminstone fanns någon som ville lyssna på mig!
Detta har jag undertecknat.
Låt nu den Väldige svara mig!
Låt min motpart skriva ner sin anklagelse!
36Jag skulle bära den på mina axlar
och sätta den som krona på mitt huvud.
37Jag skulle kunna redogöra för honom för varje steg jag tagit
och närma mig honom som en furste.
38Har marken jag äger anklagat mig,
eller dess fåror gråtit,
39för att jag ätit dess frukt utan att betala,
eller knäckt jordbrukarna?
40Låt då törne växa upp i stället för vete
och ogräs i stället för korn.
Här slutar Jobs tal.
