Tredje boken
(73—89)
Psalm 73
Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön
1En psalm av Asaf.
Gud är sannerligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2Men jag höll på att snava,
mina fötter höll på att tappa fästet.
3Jag var avundsjuk på de högmodiga
då jag såg de gudlösas framgång.
4De slipper svårigheter ända fram till sin död,
de är friska och välmående.
5De råkar inte i människans nöd
och plågas inte som andra.
6Därför är högfärd deras halsband,
och våld deras kläder.
7Ur deras fetma tittar ögonen fram,
deras fantasier har ingen gräns.
8De talar föraktfullt och ondsint.
De är högfärdiga och förtrycker andra.
9De gör anspråk på himlen
och talar som om de ägde jorden.
10Så återvänder hans folk dit
och suger åt sig mängder av vatten.73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
11De frågar: ”Hur kan Gud veta?
Skulle den Högste ha den kunskapen?”
12Så är det med de gudlösa,
ostörda ökar de alltid sin rikedom.
13Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
och tvättat mina händer i oskuld.
14Jag har plågats dagen lång,
bestraffats var morgon.
15Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16När jag försökte förstå detta
var det alltför mödosamt för mig,
17tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg hur det går med dessa till slut.
18Du låter dem vandra på en hal väg,
störtar dem i fördärvet
19och plötsligt går de under.
De tar en ände med förskräckelse.
20Det blir som när man vaknar ur en dröm:
Du, Herre, reser dig
och föraktar dem som om de vore fantasier.73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
21När mitt hjärta var bittert
och det sved inom mig,
22då var jag oförnuftig och ovetande,
som ett djur inför dig.
23Ändå är jag alltid hos dig,
och du håller min högra hand.
24Du leder mig efter ditt råd,
och sedan för du mig till härligheten73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här..
25Vem har jag i himlen utom dig?
Och när jag har dig,
önskar jag ingenting på jorden.
26Min kropp och min själ kan tyna bort,
men Gud är min inre klippa och min del för evigt.
27Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28Men det är gott för mig att vara nära Gud.
Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
och jag vill berätta om alla dina gärningar.
Salmo 73Salmo 73 Ang titulo sa Hebreo: Ang kanta nga ginsulat ni Asaf.
Ang Matarong nga Paghukom sang Dios
1Maayo gid ang Dios sa Israel,
labi na gid sa mga matinlo ang tagipusuon.
2Pero ako, diutayan lang madulaan sang pagtuo,
3kay nahisa ako sa bugalon kag malaot nga mga tawo sang makita ko nga nagauswag sila.
4Maayo ang ila lawas kag indi masakit ang ila kamatayon.
5Wala sila nagaantos kag wala sila sing mga kalisod pareho sa iban nga mga tawo.
6Gani ginapakita-kita nila ang ila pagkabugalon kag pagpamintas.73:6 ginapakita-kita… pagpamintas: sa literal, nagapangulintas sila sang bugal kag nagabayo sang kapintas.
7Ang ila mga tagipusuon puno sang kalautan,73:7 Ang ila… kalautan: Indi klaro ang buot silingon sang Hebreo sini.
kag ang ila lang permi nga ginahunahuna amo ang paghimo sang malain.
8Ginayaguta nila kag ginahambalan sang malain ang iban.
Sa ila nga pagkabugalon nagapamahog sila sa pagpamigos sa iban.
9Nagahambal sila sang malain sa Dios sa langit kag sa mga tawo sa kalibutan.
10Bisan ang katawhan sang Dios nagasunod sa ila,
kag nagabaton lang sa ila ginahambal.73:10 Indi klaro ang buot silingon sang Hebreo sa sini nga bersikulo.
11Nagasiling sila, “Paano makahibalo ang Dios?
Wala sing inalung-ong ang Labing Mataas nga Dios.”
12Amo ina ang mga malaot, wala sing palaligban kag nagamanggaranon pa gid.
13Gani wala bala sing pulos ang pagkabuhi ko nga matinlo kag wala sing sala?
14Kay permi mo ako ginapaantos, O Dios;
halos kada aga ginasilutan mo ako.
15Kon ginyaguta ko man ikaw pareho sang ginhambal sang mga malaot, mahimo nga ginluiban ko ang imo katawhan.
16Karon gintinguhaan ko gid nga intiendihon ini nga mga butang
pero binudlayan ako,
17hasta nga nagkadto ako sa imo templo,
kag dayon naintiendihan ko kon ano ang matabo sa mga malaot.
18Matuod gid man nga ginabutang mo sila sa indi sigurado nga kahimtangan,
kag laglagon mo sila.
19Gulpi lang sila nga malaglag;
magakalamatay sila tanan sa ila makahaladlok nga dangatan.
20Pareho sila sa damgo nga pagkaaga wala na.
Indi na sila madumduman pa kon silutan mo na sila, O Ginoo.
21Sang naglain sadto ang akon buot kag nasakitan ang akon balatyagon,
22nangin pareho ako sa sapat sa imo panulok nga balingag kag wala nakaintiendi.
23Pero sa gihapon nagapalapit ako sa imo kag ginatuytuyan mo ako.
24Ginatuytuyan mo ako paagi sa imo mga paglaygay,
kag sa ulihi dal-on mo ako sa maayo gid nga kahimtangan.
25Wala na sing iban pa sa langit nga akon ginakinahanglan kundi ikaw lang.
Tungod kay ikaw ari sa akon, wala na ako sing iban pa nga ginahandom sa kalibutan.
26Bisan magluya ang akon lawas kag hunahuna, ikaw, O Dios, amo ang akon kusog.
Ikaw lang gid ang akon ginakinahanglan hasta san-o.
27Sigurado gid nga magakawala ang mga tawo nga nagapalayo sa imo;
laglagon mo sila nga indi matutom sa imo.
28Pero ako iya, kabigon ko nga maayo ang pagpalapit sa imo, O Dios.
Ikaw Ginoong Dios ang ginhimo ko nga akon manugprotektar,
agod masugid ko ang tanan mo nga binuhatan.
