Psalm 74
Klagan över landets och templets förstörelse
1Maskil. Av Asaf.74:1 Psalmen kan vara skriven efter templets förstörelse 587 f.Kr.
Gud, varför har du förkastat oss för evigt?
Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?
2Kom ihåg din församling
som du en gång vann åt dig,
ditt folk som du friköpte till din egendom,
Sions berg, din boning.
3Styr dina steg mot de eviga ruinerna.
Fienden har ödelagt allting i helgedomen.
4Dina fiender har skränat i ditt hus
och ställt upp sina egna tecken där.
5Det var som när man slår med yxor
i en tät skog.
6De slog sönder alla snidade paneler
med yxor och bräckjärn.
7De satte eld på din helgedom,
så att den brann ner till grunden.
De vanhelgade ditt namns boning.
8De sa för sig själva:
”Vi ska krossa dem helt.”
De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.
9Vi ser inte våra tecken.
Profeterna är borta.
Ingen av oss vet hur länge detta varar.
10Gud, hur länge ska fienden få håna?
Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
Dra fram den ur din mantel och förgör dem!
12Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
Du kommer med räddning till jorden.
13Med din styrka besegrade du Havet.
Du klöv havsodjurens huvuden,
14du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens varelser.74:14 Verser 13-15 syftar antingen på skapelsen eller på uttåget ur Egypten.
15Du öppnade källor och strömmar,
du lät starka strömmar torka ut.
16Både dag och natt är din egendom,
och du satte dit både ljuset och solen.
17Du har satt jordens gränser,
och du skapade sommaren och vintern.
18Men Herre, tänk på hur fienden hånar
och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19Utlämna inte din turturduva74:19 Enligt bl.a. Septuaginta den som prisar dig. åt dessa rovdjur,
glöm inte dina hjälplösa för alltid.
20Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
22Res dig, Gud, och försvara din sak!
Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
23Ha inte överseende med dina motståndares skrik
och fienders larm som ständigt hörs.
Salmo 74Salmo 74 Ang titulo sa Hebreo: Ang kanta nga ginsulat ni Asaf.
Pangamuyo para sa Nasyon sa Tion sang Kalisod
1O Dios, ngaa bala nga padayon mo kami nga ginasikway?
Ngaa akig ka sa katawhan nga imo ginabantayan?
2O Dios, dumduma ang imo katawhan nga ginpili mo sang una nga mangin imo kag ginluwas mo agod imo panag-iyahan.
Dumduma ang Bukid sang Zion nga sa diin nagapuyo ka.
3Kadtui bala kag tan-awa ang padayon nga pagkaguba sang templo tungod sang ginhimo sang mga kaaway.
4Naghinugyaw ang imo mga kaaway sa imo templo74:4 templo: sa literal, sa lugar nga sa diin nagapakigkita ka sa amon. sa pagpakita nga nagdaog sila kontra sa imo katawhan.
Nagbutang sila dira sang tanda sang ila pagdaog.
5Sa ila pagguba sa templo daw pareho sila sa mga tawo nga nagapang-utod sang mga kahoy sa kakahuyan paagi sa ila mga wasay.74:5 Indi klaro ang buot silingon sang Hebreo sa sini nga bersikulo.
6Ginwasak nila ang ginkortihan nga mga kahoy sang templo paagi sa ila mga wasay kag mga piko.
7Ginsunog nila ang imo templo;
ginhigkuan nila ining imo ginapuy-an.
8Nagsiling sila sa ila kaugalingon nga laglagon nila kami sing bug-os.
Ginsunog nila ang tanan nga ginatipunan sa pagsimba sa imo diri sa duta sang Israel.
9Nadula na ang tanda sang imo presensya sa amon;
wala na sing propeta nga nabilin,
kag wala sing may nakahibalo sa amon kon hasta san-o pa matapos ining nagakalatabo sa amon.
10O Dios, hasta san-o pa bala ang pagpakahuya sang amon mga kaaway sa imo?
Yagutaon ka na lang bala nila sa wala sing katapusan?
11Ngaa wala mo pa sila pagsiluti?
Pareho lang nga gintago mo ang imo kamot.
Laglaga na sila!
12Ikaw, O Dios, ang amon hari halin pa sang una,
kag madamo nga beses nga ginluwas mo ang mga tawo sa kalibutan.74:12 kalibutan: ukon, duta sang Israel.
13Ikaw ang nagtunga sang dagat paagi sa imo gahom,
kag ikaw ang nagdunot sang mga ulo sang dalagko nga mga sapat sa dagat.
14Ikaw ang nagdugmok sang mga ulo sang dragon nga Leviatan kag nagpakaon sang iya bangkay sa mga sapat nga nagaestar sa kamingawan.
15Ikaw ang nagpatubod sang mga tuburan kag mga ililigan sang tubig.
Ikaw ang nagpahubas sa mga suba nga wala nagakahubsan.
16Ikaw ang naghimo sang adlaw kag sang gab-i,
kag ikaw ang nagpahamtang sang adlaw kag sang bulan sa ila nahamtangan.
17Ikaw ang nagbutang sang tanan nga dulunan sa kalibutan,
kag ikaw ang naghimo sang tig-ilinit kag sang tigtulugnaw.
18Dumduma, Ginoo, kon paano ka ginpakahuy-an kag ginyaguta sang buang-buang nga mga kaaway.
19Ang imo katawhan nga daw pareho sa pating indi pag-itugyan sa ila mga kaaway nga daw pareho sa mabangis nga sapat.
Indi pagkalimti hasta san-o ang imo katawhan nga ginapigos.
20Dumduma ang imo kasugtanan sa amon,
kay madamo na nga pagpamintas ang ginahimo sa madulom nga mga lugar sa sini nga duta.
21Indi pag-itugot nga mahuy-an ang mga ginapigos.
Kabay pa nga dayawon ka sang mga kubos kag mga imol.
22Sige na, O Dios, depensahi ang imo dungog.
Dumduma kon paano ka ginapakahuy-an permi sang mga buang-buang.
23Indi pagpabay-i ang wala sing untat nga singgit sang imo mga kaaway sa pagpakita sang ila kaakig.
