Psalm 50
Herrens dom
1En psalm av Asaf50:1 Ledare för levitiska tempelmusiker, se 1 Krön 25:1f.; 2 Krön 5:12..
Gud, Herren Gud, har talat,
och han kallar på jorden från öster till väster.
2Från Sion i dess fullkomliga skönhet
träder Gud fram i glans.
3Vår Gud kommer, han håller inte tyst.
En uppslukande eld går framför honom
och en rasande storm omger honom.
4Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,
för att döma sitt folk.
5”Samla till mig mina fromma,
som ingår ett förbund med mig genom offer.”
6Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
för Gud är den som dömer. Séla
7”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
Israel, jag vill vittna mot dig.
Jag är Gud, din Gud.
8Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
för dem har jag alltid framför mig.
9Jag behöver inga tjurar från ditt stall
eller bockar ur dina fållor,
10för alla skogens djur är mina,
likaså boskapen på de tusentals bergen.
11Jag känner varje fågel i bergen
och allt levande på marken är mitt.
12Även om jag var hungrig,
skulle jag inte säga det till dig,
för hela jorden är min,
och allt som finns på den.
13Skulle jag äta kött från tjurar
och dricka blod från bockar?
14Offra tacksägelse åt Gud,
och fullfölj vad du lovat till den Högste.
15Ropa till mig i nödens tid,
och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”
16Men till den gudlöse säger Gud:
”Varför rabblar du bara upp mina bud
och talar om mitt förbund
17du som hatar vägledning
och vänder ryggen åt mina ord?
18När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,
och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.
19Du använder din mun till det onda
och väver svek med din tunga.
20Du talar illa om din bror
och förtalar din mors son.
21Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.
Du tänkte då att jag var som du.
Men jag tänker gå till rätta med dig
och låta dig se att jag straffar dig.
22Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
för att jag inte ska slita er i stycken,
och då kan ingen rädda er längre.
23Den som offrar tacksägelse ärar mig,
och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”
Псалам 50
Псалам Асафов.
1Господ, Бог Свевишњи, говори,
дозива земљу од изласка сунца
па до његовог заласка.
2Од Сиона, савршено лепог,
Бог је заблистао.
3Долази наш Бог и ћутати неће;
пред њим пламен гута,
око њега бучи непогода.
4Он с висина позива небеса,
а и земљу, да суди свом народу:
5„Окупите ми мој верни народ
што уз жртву савез са мном склопи.“
6Небеса јављају његову праведност;
јер је сам Бог судија. Села
7„Чуј, мој народе, говорићу,
о, Израиљу, против тебе сведочићу;
ја сам Бог, твој Бог јесам.
8Не корим те због твојих жртава
и твојих свеспалница што су стално преда мном.
9Не примам бика из твоје штале
и јарце из твојих стада.
10Јер моја је свака шумска животиња,
стока са хиљаду гора.
11Свака горска птица мени је позната,
припада ми што по пољу миче.
12Да огладним, не бих теби казао;
јер су моји и свет и шта га испуњава.
13Једем ли ја месо бикова
и пијем ли крв јараца?
14Жртвуј Богу захвалницу,
испуни Свевишњем завете своје;
15позови ме у дану невоље;
избавићу те, а ти ћеш ме прославити.“
16А зликовцу говори Бог:
„Зашто прописе моје рецитујеш
и мој савез узимаш у уста?
17Ти, који мрзиш укор,
и моје си речи одбацио од себе.
18Кад видиш лопова, с њим под руку идеш,
ортачиш с прељубницима.
19Злу препушташ уста своја,
језик ти се с клеветом уплео.
20Седиш и оцрњујеш брата свога,
сина мајке своје оговараш.
21Такве ствари си чинио,
а ја сам ћутао;
замишљао си ме себи равним;
а ја ћу те укорити,
случај свој ти редом предочити.
22Размислите о овоме,
ви што Бога заборављате;
или ћу вас растргнути,
и неће бити избавитеља.
23Мене слави ко жртвује захвалницу;
ко се пута држи
показаћу му Божије спасење.“
