Psaltaren 18 – NUB & KLB

Psalm 18

Kungens tacksägelse

(2 Sam 22:1-51)

1För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.

2Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!

3Herren är min klippa,

han är min borg, min räddare.

Han är min Gud, min tillflykts klippa.

Han är min sköld och min frälsnings horn18:3 Genomgående i Psaltaren är horn en bild för ära, makt och styrka., mitt värn.

4När jag ropar till Herren,

han som är värd allt pris,

räddar han mig från alla mina fiender.

5Dödens snaror omgav mig,

fördärvets strömmar sköljde över mig.

6Dödsrikets band omgav mig,

dödens snaror föll över mig.

7I min förtvivlan vädjade jag till Herren,

ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.

Mitt rop nådde hans öron.

8Då darrade jorden och bävade,

bergens grundvalar skakade.

De skälvde, för han var vred.

9Rök vällde fram ur hans näsborrar

och eldslågor slog ut från hans mun.

Han sprutade glöd.

10Han sänkte ner himlen

och kom ner med mörka moln under sina fötter.

11Han red på en kerub och flög,

med vindens vingar svävade han fram.

12Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:

mörka vatten, tjocka regnmoln.

13I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,

med hagel och klot av eld.

14Herren dundrade i himlen.

Den Högste lät sin stämma höras

med hagel och klot av eld.

15Han sköt sina pilar och skingrade dem,

han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.

16Vattnens bäddar visade sig,

jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,

för din vredes stormvind.

17Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig

och drog mig upp ur det djupa vattnet.

18Han räddade mig från mina mäktiga fiender,

från dem som var starkare än jag.

19De anföll mig på min olyckas dag,

men Herren blev mitt stöd.

20Han ledde mig till en rymlig plats,

han räddade mig,

för han älskar mig.

21Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent

belönade Herren mig.

22Jag har följt Herrens vägar.

Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.

23Jag har noga hållit hans lagar

och aldrig överträtt någon enda av dem.

24Jag har varit fläckfri inför honom

och aktat mig för att synda.

25Därför har Herren belönat min rättfärdighet,

mina händers renhet inför honom.

26Du är trogen mot den som är trogen.

Du är pålitlig för den som är pålitlig.

27Du visar dig ren mot den rene,

men den som sviker möter du med list.

28Du räddar det folk som är förnedrat,

men du förödmjukar de stolta.

29Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,

förvandlar mitt mörker till ljus.

30Med din hjälp kan jag anfalla en här,

med min Gud störta fram mot en mur.

31Guds väg är fullkomlig.

Alla Herrens ord är sanna.

Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.

32Vem är Gud utom Herren?

Vem är en klippa utom vår Gud?

33Gud ger mig kraft

och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.

34Han gör mig säker på foten som en hind,

och ställer mig uppe på bergen.

35Han ger mig skicklighet i striden

och lär mig hur jag ska spänna bågen.

36Du gav mig din frälsnings sköld.

Din högra hand stödde mig

och när du svarade mig, stärkte du mig18:36 En annan möjlig betydelse är: din omtanke stärkte mig..

37Du gav mig fotfäste,

så att jag aldrig behövde snava.

38Jag förföljde mina fiender

och hann upp dem,

och jag vände inte om

förrän alla hade förintats.

39Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.

Jag trampade ner dem fullständigt.

40Du gav mig styrka till att strida.

Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.

41Du drev mina fiender på flykten.

Jag har utplånat dem allesammans.

42De ropade på hjälp,

men ingen räddade dem.

De ropade på Herren,

men han svarade inte.

43Jag krossade dem till dammkorn.

Jag trampade ner dem som smuts på gatan.

44Du räddade mig då jag anfölls av folken.

Du gjorde mig till ledare över folken,

även främlingar kom och betjänade mig.

45Främlingar kom krypande till mig.

När jag talade till dem, lydde de.

46Främlingars mod försvann,

och darrande kom de ut ur sina fästen.

47Herren lever! Prisad vare han,

min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!

48Gud låter mig hämnas mina fiender,

och lägger folken under mig.

49Du räddar mig undan mina fiender.

Du låter dem inte få tag på mig,

utan skyddar mig från dessa våldsmän.

50Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,

och sjunga till din ära!

51Han ger stora segrar till sin smorde kung.

Han är nådig mot David

och hans ättlingar för evigt.