Psaltaren 19 – NUB & KLB

Psalm 19

Guds ära i naturen, lovprisning av hans lag

1För körledaren. En psalm av David.

2Himlarna förkunnar Guds majestät,

himlavalvet vittnar om hans händers verk.

3Dag berättar om det för dag,

natt förklarar det för natt.

4Utan tal, utan ord,

utan att deras röster hörs

5når deras röst19:5 Den masoretiska grundtexten har deras linje gick ut över hela jorden. Septuaginta samt Rom 10:18 har deras röst som även valts här i denna vers. Den enda skillnaden mellan de två grundtexterna är en enda bokstav. ut över hela jorden,

deras ord till världens ände.

Där har han ställt upp ett tält åt solen,

6som är som en brudgum,

som kommer från sin kammare,

en hjälte som gläds åt loppet på sin bana.

7Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,

och ingenting kan gömma sig för dess hetta.

8Herrens lag är fullkomlig,

den förnyar livet19:8 Eller själen, människans innersta..

Herrens förordningar är fasta,

de gör den okunnige vis.

9Herrens stadgar är rätta,

de ger hjärtat glädje,

Herrens bud är klara,

de lyser upp ögonen.

10Herrens fruktan är ren,

den består för evigt.

Herrens bestämmelser är sanna,

de är alla rättfärdiga,

11mer värdefulla än guld,

mer än mängder av rent guld,

sötare än honung,

honung som droppar från vaxkakan.

12Genom dem varnas din tjänare,

och den som följer dem får en stor lön.

13Vem ser sina egna felsteg?

Befria mig från mina hemliga synder,

14och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg19:14 Eller: bevara…för fräcka människor.,

så att de inte får makt över mig.

Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.

15Låt mina ord och mina innersta tankar behaga dig,

Herre, min klippa, min befriare!